Jag har funderat på det där också att kanske kan man tåla mer och mer , men sen blir jag samtidigt konfunderad för de gånger jag trott det så har det ökat mer och mer och när jag sen upptäcker att jag äter igen och jag inte alls mår bra så vet jag inte ens när det började. Jag vågar inte. När jag hade min långa abstinens nu så vågade jag inte testa jag är livrädd för att förlora kontrollen.

Hade jag klarat ut att vara alkoholist och bara dricka lite öl? Svaret blir nog nej. Men kan jag som sockerknarkare då tåla vissa saker efter ett tag. Jag vet inte vad jag tror egentligen här, men samtidigt så vill jag se alla beroende sjukdomar som en helhet. Alltså det är inte vad vi är beroende av utan det är just BEROENDET som är sjukdomen och det vi då använder oss av är liksom bara en biprodukt oavsett om det är alko, drog eller socker eller annat.

Är du med på hur jag tänker här? Jag blir bara så rädd att tappa kontrollen. Jag älskar frukt men kan inte äta det för det triggar igång mig direkt, jag säger alltid kanske en dag kan jag men jag undrar och undrar om jag verkligen kan det, för varje gång jag gör det så faller jag dit.

Hur länge tror du man i såfall m¨åste vara abstinent för att pröva?

Jag tror man måste vara abstinent så länge att man inte längre känner sig dragen till det man ska prova på, och sedan lite till. Först då är kroppskemin tillrättad, så att säga.

nilaam, har du funderat på detta med candida? Det att fruktyoghurt och jordnötter påverkar dig starkt kan tyda på det. Jag har kronisk candidaöverväxt som jag kostbehandlar med LCHF.

Fikk konstatert candida for mange år siden.Brukte masse penger på avgiftning og superstrenge dietter etc, det ble altfor jobbigt uten de store resultat. Det er mye hysteri rundt candida, men å kutte ut sukker og hvete, er jo bra mot candida også.

Da er det lettere å avstå fra triggere.

Jeg holder med deg i at man får vente med å prøve gamle triggere til man er så lugn og nøyd i sin kropp at det ikke utløser noen krise, hvis man ikke kan fortsette å spise tex jordnøtter. Jeg tror at jo mere du kommer i kontakt med din indre guidings/intuisjon så vil det bli mer klart og naturlig hva som er bra for DEG å velge å spise. Det viktig å fokusere på det man faktisk KAN spise, det gir en åpning for at man senere kan inkludere flere saker.

Jag var rejält handikappad av candidan, men med LCHF håller den sig i schack utan problem och jag har fått ett nytt liv, känns det som. Men om jag fuskar kommer den genast tillbaka.

#2 Jag är med vad du menar men någonstans när jag tänker så , så blir det en längtan som blir så stark att kanske en dag kan jag att det blir en fel tankegång för mig. Jag vill så gärna kunna men är det värt att ens pröva?

Har en vän som pratar mycket om kärlek till sig själv men också till andra och annat och han menar på att man måste lyssna på sig själv och på något sätt gå över sig själv för att nå dit att våga pröva. Jag har än inte fattat riktigt vad han menar med det där….

Jag är nog mest rädd bara för vad som skulle hända rent biokemiskt i kroppen eftersom jag tror att mitt matberoende hänger ihopa med det biokemiska.

Jag tror också att det är biokemiskt, vad är känslor annat än biokemi?

Det där med kärlek till sig själv tror jag är en sanning med modifikation - för det är ju ruskigt självcentrerat att älska sig själv! Jag tror att det är rimligare att ha ett avspänt förhållande till sig själv, mer "Visst, det är väl OK, jo det ska väl gå " än "Jag är rätt, jag är underbar, jag kan allt jag vill!".