Jag tycker att det är jättebra att gå på olika möten inom rörelsen och ändå kunna upptäcka att vi sitter i samma båt. Vi har en gemensam "defekt" vad drogen än må vara.

Men Kia, om någon hade sagt det till dig för ett antal år sedan, så tror jag att du hade sparkat bakut och sagt att det var det dummaste du hade hört.

Men vi sitter i samma båt och därför är det helt otroligt att få komma in i gemenskapen och upptäcka att man inte är ensam.

Det finns människor som i årtionden trott att de varit unika i sitt missbruk. Men alla dessa människor har så småningom upptäckt att de har så otroligt mycket gemensamt. Ett missbruk med alla dess plågor, förnekelse, skuld och skam osv.

Sedan är det en gåva att få vara en del av denna gemenskap. En gemenskap så stor att jag aldrig sett något liknande.

Så, vad säger man?

Kom tillbaka det fungerar!

Du har helt rätt Kerstin och jag skäms att säga det högt att jag antagligen för ett antal år sen hade sett ner på detta helt och hållet. Fast och andra sidan hade jag ingen aning om gemenskaperna på det viset som jag har idag och jag tror att det är så det kanske är ute i samhället att många hör talas om AA och Na men vet egentligen inte vad det är. Mina tankar var att det är människor som nyktrar till typ.

Idag vet jag mycket bättre och jag inser att jag är precis som alla dom som befann sig i den lokalen ikväll.

Jag ser det också att det är en gåva att få lov att delta i detta. Jag är så glad att jag valde att gå ikväll det har gett mig stor nytta att börja fundera på min egen förnekelse som jag just nu levt i sen i julas. En ny väg i rätt riktning helt enkelt.

Jag ser ju också att jag hör hemma där. Jag har aldrig gjort något som anses normalt utan det tar totalt över. Hela gymnasietiden gjorde jag inget annat än att festade och jag festade hårt. Hade jag ett normalt förhållande till alkohol? Svaret är Nej det hade jag inte. Har jag suttit på internet på ett normalt sätt? Shopar jag på ett normalt sätt osv osv.. Svaret blir ständigt detsamma: Nej. Sen har det alltid slutat i det tryggaste jag har vilket har varit sockret. Tryggheten som gett mig så mycket otrygghet som jag själva inte förstått. Iallafall detta låter helt sjukt, för jag har sagt det förr och man skulle kunna tro jag kommit längre än så men jag har nog inte fattat vad jag själva sagt och nu gör jag det på ett nytt sätt, därför skriver jag detta med stora bokstäver:

HEJ MITT NAMN ÄR KIA OCH JAG ÄR BEROENDE!

Hej och välkommen Kia!

Kul att läsa att du fått n nytändning, som du kommit u8nderfunf om kan jag tänka mig att mqan behöver variation för att hålla motivationen igång och skaka om lite. Att sitta på sitt vanliga möte med de vanliga människorna blir mysigt och bekvämt så man börjar förneka och ljuga för "man känner dessa personer" Att gå på olika typer av möten på olika dagar och tider gör ju att ni får träffa nya människor få olika historier och andra typer av stöd…

Lycka till Kia kul att du hittat en nytändning.

Hej Kia!

Jag hade inte tagit knark på 14 år nästan när jag gick på mitt första NA möte… Men blev iallafall skitstolt när jag fick min vita bricka.

Det är nog bra att gå på olika möten just för att se vad små skillnaderna är. Beroendesjukdomen är ju beroendesjukdomen.

Just NAfolk är dessutom mycket bra på att peppa varandra upplever jag det som. Gemenskapen verkar nästan vara lite extra viktig bland dem. Eller kanske mer tydlig på nåt vis?

Jag behöver verkligen ta mig på nåt möte…