Etikettvi-som-är-sockerberoende
Läst 1384 ggr
soli39
2009-02-24, 15:08

Hur ska det gå för mig

Jag tycker att det är vidrigt. Har nu varit utan kolhydrater i 3 1/2 dag (mycket va????Tungan ute) och tycker att det är fruktansvärt. Jag vet att jag är sockermissbrukare. Det värsta med detta beroende är att den är listig, falsk och star, för även om jag börjar bra så glömmer jag bort efter några dagar att jag faktiskt är beroende och äter socker igen och sen är karusellen igång igen. Jag blir ju så dålig vid avgiftning och dessutom så blir det så tomt i livet. Det är inte bara det att sockret och ätandet är min bästa vän utan jag är också ständigt upptagen med att tänka på vad jag ska äta, inte äta, hur mycket jag ska väga, vad jag måste göra för att gå ner i vikt mm. Varje morgon när jag vaknar så är min första tanke; jag är för tjock, måste göra något åt det……..

Jag försöker nu snabbt att byta ut denna tanke till "allt är väl". det är en enkel tanke som jag kommer ihåg och som hjälper mig att släppa taget om de negativa tankar jag har om mig själv. När jag "bantar", har varit med i Viktväktarna, så känner jag ju en eufori och fokusering kring målet, men när jag äter så här kolhydratfattigt så infinner sig inte detta, vilket jag ser som bra för jag blir bara allmänt mätt och inget mer händer. Men det blir också en tomhet i mig. Jag har säkert hållit på med detta beteende sen jag var tio år då jag vet att jag tänkte tankar kring att jag var tjockare än mina kamrater och sen har det fortsatt så här. Är 40 år idag och vet inte vart jag är på väg i livet. Just nu känner jag full tillit till detta sätt att äta och har nu rensat ur mina viktväktarböcker och alla andra böcker jag samlat på mig om viktminskning. Nu vet jag vad min kropp behöver, nu behöver jag bara hålla ut och låta det gå en dag i taget. Men det är nog så svårt.

Tacksam över att jag hittat iFokus. Läser lite varje dag det hjälper mig.

cacao
2009-02-25, 17:39
#1

Första veckan/veckorna är jobbiga!Lite som att kroppen själv prövar en :)

Sockerberoendet gör ont att bli av med, själv hade jag huvudvärk och ledvärk i massor första dagarna. Efter 3 veckor med runt 15-20 g kolhydrater max per dygn och mkt fettrik kost så blev jag helt plötsligt i stort sett smärtfri och upplevde en otrolig eufori och pigghet som jag inte kännt på flera år! Jag orkar idag efter ca 7 veckor på denna kost otroligt mkt mer än förr och har fått en helt annan lust att göra saker så som att motionera/träna mm mm.

Äggmjölken (läs recepttrådar på kolhydrater i fokus) räddade mig i början genom att den mättar enormt, intill illamående och då tappar man sugen att öht tänka på att stoppa något i munnen!

Min äggmjölk ser ut så här idag och det blir en stor portionsmugg som jag iaf står mig på från frukost fram till lunch på.

3 äggulor, 25g osaltat 80% smör, 25g kokosfett och 3 dl kokande vatten. Mixa detta och smaksätt efter behov med kaffepulver, vaniljessens, kanel, pepparkakskryddor, kakao, ca 10 frysta bär. osv osv osv, bara din egen smak sätter gränsen!

//Suss

Medarbetare på sajten irishcob

 

soli39
2009-02-25, 19:12
#2

Tack! jag ska gå och testa den äggmjölken direkt. Jag mår fortfarande pyton och humöret går upp och ner. förmiddagen var bättre, nu på kvällen mår jag bara skit. Blä, varför jag inte går och köper något sött nu är enbart för att jag inte vill gå igenom detta helvete igen. Jag är rädd för den där piggheten som du pratar om (hur konstigt låter inte det). Jag tror det främst beror på att jag varit en sån energilös person genom livet så jag skulle inte känna igen mig i detta beteende. Men det blir nog bra när jag kommer dit. Ska nu gå och genomlida kvällen. Pust…………

Gronstedt
2009-02-25, 19:16
#3

Känner igen det där med att det kan vara skrämmande att bli pigg - för vem är man om man inte är sitt gamla vanliga, slappa jag? Men det är rätt skönt att må bättre i alla fall Glad. Lycka till!

Kia
Kia 
2009-02-26, 00:25
#4

soli39 , när jag läser ditt inlägg tänkte jag, men hjälp hon skriver ju om min livshistoria Skrattande,,,, Känner igen mig i allt, om viktväktarna, bantning, tankarna osv osv…

Ibland undrar jag om jag befunnit mig under en sten i alla år som inte fattat att jag var sjuk och att det fanns andra som jag. Trodde det bara var jag som var så besatt i tankar vad och när och hur jag skulle äta lite till. (fast då såg jag inte besattheten i tankarna heller, det vara bara ngt jag gjorde helt enkelt) Men nu vet jag mer och mer att jag är inte ensam om att ha beroende sjukdomen och den känslan är så häftig tycker jag.

Jag har samma känsla när jag blir sockerfri . Ont överrallt!

När det gäller pigghet har jag dock tvingat mig själv i alla år att träna som en galning för då kunde jag äta lite fler points Obestämd…Hm!

En sak i taget antar jag…

/Kia

cacao
2009-02-26, 00:44
#5

Jo, smärtan kommer ju när man sas "avgiftas" från sockret. Efter några veckor så har kroppen hämtat sig och det är då man känner att man har en hel ny sorts energi!

//Suss

Medarbetare på sajten irishcob

 

soli39
2009-02-26, 10:30
#6

Jag blir så glad över era kommentarer på mitt inlägg. Idag har det gått 6 dagar och det går fortfarande upp och ner. Det känns bättre på morgnarna och på kvällarna är det pest. Men det blir nog bättre.

Kia, jag gillar att läsa dina inlägg också. Du är en som fastnat hos mig genom igenkännandet i det du skriver. Nu ska jag kämpa vidare med mitt och passa på att njuta av min ledighet (sportlov). Tack till alla er som hjälper mig bara genom att vara aktiva på denna sida.

Kia
Kia 
2009-02-28, 00:27
#7

Visst är det häftigt egentligen när man fattar att man inte är ensam. Här har jag gått i alla år och trott bara jag gjort alla dessa saker och sen öppnar sig en värld för mig där jag inte alls är ensam, tvärtom är det många som har vår sjukdom. Sen vad symptomen är är helt ovässentligt kan jag känna mer och mer.

Jag är beroende punkt slut. I Na säger man att alkohol är en drog, punkt slut och att de ej har råd att vara oklara på den punkten. Det tycker jag är vettigt. Men jag skulle vilja lägga till att drog som drog. Vi är bereoende helt enkelt och jag tror det är så att man måste vara vaksam så man inte hela tiden faller in i saker som tar över ens tankar och liv överhuvudtaget. Jag läser inte ens normalt, (det har jag skivit om innan) men fakta är att jag har perioder då jag läser böcker som en galning och tja, det tar helt över i allt jag gör och jag gör inget annat. Det är inte ens sunt det, jag fastnar liksom i allt. Sen är det inget farligt att läsa böcker, men jag fastnar och det tar över. Ibland bara jag skakar på huvudet och undrar vad jag håller på med.

På kvällarna har jag det oftast också jobbigt. När man slår sig ner vid tvn, då kommer tyvärr ofta suget :(….

Upp till toppen