Jag tror också att sockerberoende och alkoholberoende ligger nära varandra. för många år sedan när jag levde ensam blev det mycket fester och uteliv en period. jag upptäckte att jag snabbt började tåla större och större mängder alkohol. Sedan började jag ta ett glas på kvällen för att kunna varva ner och sova. jag var helt klart i risksonen då.Tack och lov så träffade jag min nuvarande man och bröt den onda cirkeln.

Jag som många andra kan känna igen mig i det där mwd att bli full så att folk ska säga "kolla på honom, fan va han e packad" eller likande istället för "kolla på honom han är annorlunda vad gör han här?" Annorlunda kan bytras ut mot vad som helst i princip.

Avviker man från mängden vill man i unga år gärna dölja det eller få folk att inte tänka på det avvikande som stör en,

Alkohol och eller/droger är det lysande botemedlet/räddningen för många. Som sedan kan leda till en helt ny underbar värld av förnedring och skam.

Känner igen det där… Fy för alla skamkänslor man har över allt idiotiskt dumt man gjort i livet. Och det bara för att man självmedicinerat sin ångest och depression.. SUCK

Jag tycker att det är spännande att vi ses här också, Kia. Jag har också för många år sen, innan jag insåg att jag hade problem med socker, att jag drack alkohol på helt fel sätt. Har nu varit nykter ett antal år och jag slutade främst för alla konsekvenser jag fick av drickandet. Jag kan inte dricka på ett sunt sätt. Saken är den att jag är dessutom är uppvuxen i ett alkoholisthem och beroende ligger i släkten.

Jag tycker det är tufft att även våga titta på hur alkoholen påverkar dig. Kram

Och jag träffade på aspie här. Välkommen!

Just självmedicinering tror jag många gånger är starten på ett missbruk.

Det är känt att många amfetaminister har ADHD, eller någon liknande bokstavssjukdom, och att det i början mått bättre av sitt amfetamin. Tills beroendet tog över.

Hur många har inte blivit beroende av benzo, för att lugna nerverna? De små lugnande piller, som så småning om slutade att verka om man inte började bli storkonsument och så beroende.

Alkoholen har till en början också en lugnande och avslappnande verkan, men har man otur är man alkoholist fortare än man tror.

Oj, det var länge sedan jag skrev här. Hej och tack Kerstin

Ja, den där förb, självmedicineringen. Jag berättade det för doktorn igår. Har förresten berättat det för många läkare i många år men inte har jag fått hjälp, inte tillräcklig i varje fall.

För min egen del super jag inte längre skallen i bitar som när jag var ung, men däremot kan jag springa och "sippa" lite då och då utan att berusa mig och det håller mig lugn. Jag vet att jag inte ska, men nöden har ingen lag känner jag.

Hoppas jag får "rätt hjälp" nu då doktorn igår remitterade mig till en specialist för att jag var ett "svårt fall" som hon sa. Hon hade aldrig stött på någon med de problem jag hade sa hon

Hon sa att detta kanske oxå kunde påskynda min utredning på NP vilket jag innerligt hoppas

Blev visst dubbet, sorry Ta bort det nån som kan