Fotspår i sanden.
Lånade den här av David på www.psykologi.ifokus.se. Även om man inte är religiös så är den jättefin.
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
Herren svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Fotspår i sanden har i åratal använts inom kyrkan. Men vem som är författare är inte helt klarlagt. Flera olika personer hävdar nämligen att just de är upphovsmakare, bl.a. Margaret Fishback Powers från Kanada.
den är vacker
Den är väldigt vacker och som du säger man behöver inte vara religös för att finna en röd tråd i denna berättelse. Den säger mycket för mig och framförallt att jag faktiskt vågar be någon bära mig (inte bokstavligt då *S*) men att bära mig och leda mig in i rätt riktning. 12 stegsprogrammet ger mig mycket guidning igenom mitt och jag ser att de människor jag lärt känna betyder så mycket för mig och har blivit mina mycket goda vänner.
Den är jättefin,jag har den som inramad affisch men det står inte där heller vem som skrivit den.Jag har oxå en gammal bonad som det står"svårigheter är inte bara problem utan möjligheter"på.Båda dessa upplevde jag som nästan proviserande och skrattretande,yea right,när allt gick emot ett tag.Men jag försöker lära mej att se till det som faktiskt funkar och strunta i resten-inget blir bättre av att oroa sej.Men det är lite hur jag mår just den dagen..lätt att vara kaxig när man mår bra!Jag försöker iallafall tro att allt löser sej bara jag lär mej tålamod.
Starta ny diskussion