Annons:
Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 1504 ggr
begin
2009-03-16 09:14

Våldtar mig själv

Känns totalt hopplöst. Har gjort ngt väldigt elakt mot mig själv igårkväll. Jag tar det från början….

Min sambo är varje dag inne i återfallstankar och det sliter som f-n på mina nerver och känslor. Han säger "livet är så tråkigt att vara nykter att jag kliver igång snart, det är inte långt borta"

Jag orkar snart inte höra denna mening en gång till….så igår valde jag att göra ngt som jag inte har gjort på många många år…jag valde att stänga av helt från mina känslor….känns jobbigt att ens tänka på det.

Vi hade sex efter allt bråk…vilket jag aldrig brukar vilja ha, och det vet han. Men jag tänkte att det blir lättare för mig att glömma han om jag kännder mig våldtagen av han….sjukt! Han märkte att jag ej var närvarande…för vi har ett riktigt fint kärleksliv, med mkt känslor annars. Det är viktigt för både han och mig.

Känner mig så otroligt förvirrad idag. Imorse bad han om förlåtelse för sitt beteende igårkväll…att jag inte behöver vara orolig för att han ska "kliva igång" idag.

För ett par dagar sen lovade han att åka tillbaka till behandlingen om det började svajja igen, men det ska han inte göra säger han.

Jag hatar detta som pesten…det äter upp mig, och samtidigt försöker jag vara stark…för min egen skull.

Men det är svårt för mina känslor för honom finns ju där hela tien.

Vet snart inte vad jag ska ta mig till!

Annons:
Gronstedt
2009-03-16 10:25
#1

Åh, vännen, jag vet inte vad jag ska säga riktigt! Du är ute på en farlig väg, men du ser det ju. Du ser ju hur skevt du resonerar. Och du resonerar helt rimligt, men det är ändå så djävla fel! Jag vill inte behöva erkänna det ens för mig själv, men jag har också gjort sådant, konstruerat en offerroll och tvingat mig in i den, tvingat någon annan att vara förövare, mer än personen egentligen var. Visst, h*n var inte perfekt, men jag gjorde det värre (jag har skrivit om det i artikeln Till minne av en hittekatt).

Du våldtar dig själv, precis som du skriver, och tvingar din karl att vara ditt verktyg och det är skitfarligt. Det är en balans som kan vara otroligt svår att hålla! Om du kan använda känslolöst sex för att leva ut din frustration i en utlösning, då är det helt OK och kanske till och med bra för er båda, men om du blir ett offer, känner dig som ett offer, känner dig åsidosatt, försummad, våldtagen - då tappar ni allt vad ni har tillsammans.

Du skriver att han märkte att du inte var närvarande och att han bad om ursäkt och skärpte sig, för idag i alla fall. Låt det vara bra med det! Använd inte det här vapnet igen, även om det är frestande! Det är så fruktansvärt destruktivt för dig själv. Det är bättre att du går ifrån honom och sitter ensam än att du bryter sönder dig själv så här.

Han utpressar dig genom att säga att han tänker börja igen. Du måste släppa det, för din egen skull. Fråga honom varför han håller på att tjata om det. Säg: "Om du ska börja supa igen så får det stå för dig, det är ingen idé att du tjatar på mig. Jag tänker inte ge dig lov."

För det är det han är ute efter. Han vill visa upp hur jobbigt det är att vara nykter, så att du ska säga att det är OK att ta sig en liten jäkel. För då är det inte hans fel.

Stå på dig, håll ihop, vännen! Jag känner med dig.

kerstinjo
2009-03-16 10:42
#2

Jag instämmer helt med Gronstedt och de sista meningarna sa mycket.

Jag vet att det inte är någon tröst, men jag har gjort exakt samma sak och mått skit av det efteråt. Det löser absolut ingenting, det lämnar bara kvar en känsla av avsky för dig själv.

Du är den viktigaste personen i ditt liv, se till dig själv i första hand. Det är inte Du som ska göra honom nykter/drogfri, den biten får han allt ta hand om själv.

Ärligt talat så tycker jag att han bär sig väldigt illa åt som blandar in dig i återfallsprocessen, men strunta i hans återfallstankar och säg till honom att det inte är ditt ansvar. Vill han ta ett återfall, javisst "Varsegod!"

Att hålla på att hota om ett återfall är inte just och det är inget som du ska behöva må dåligt av. Det är hans val, inte ditt.

Ta hand om dig och glöm aldrig att ett återfall ALDRIG är ditt fel.

Kram!

 Kerstin 

 

Kia
2009-03-16 23:27
#3

Jag instämmer i föregående talare och vill bara skicka styrke kramar till dig… Stå på dig och tänk på dig själv. DU ÄR VIKTIG!

Kram Kia

begin
2009-03-17 19:30
#4

Tack för att ni finns….detta forum har fått mig att tänka till på många sätt….jag känner att jag är inte så ensam iallafall…

Ni är änglar alla ni som finns här ska ni veta!

Tusen tack!

Aviendha
2009-03-20 10:49
#5

Åh vad det gör ont i mig att läsa det du skriver. Jag har vart där själv, men av helt andra orsaker, och jag vet av egen erfarenhet att det är "beroendeframkallande" för det vapnet är så enkelt och så skarpt. Skadorna blir djupa, och i många fall bestående. I mitt fall så har det lett till ett väldigt destruktivt tänk överlag, en kass syn på mig själv och ett konstigt förhållande till sex och självklart ångest, ångest och åter ångest.

Har idag brutit de gamla mönstren, men såren är fortfarande djupa och gör sig påminda under de mest udda situationer. Gå inte den vägen, jag ber dig. Du är värd mer än så och jag önskar dig all tänkbar lycka, även om jag förstår dig till fullo. Du är en stark människa, du kan och jag tror på dig.

Skickar en stor varm kram.

begin
2009-03-21 17:30
#6

#5….nog har jag märkt att det är skadligt att göra så här mot sig själv. Det sitter kvar….ångesten maler under huden känns det som.

Jag är glad att du har tagit dig ur dom gamla mönstren….jag hoppas att jag klarar det också….snart.

Tack för att ni finns där ute!

Annons:
Aviendha
2009-03-21 17:39
#7

Klart du klarar det! Om inte idag, så en annan dag. Jag tror på dig =)

kerstinjo
2009-03-21 18:04
#8

Vi är många som har "gått före" och klarat oss ur det mest destruktiva beteende. Så det är klart att du också klarar det.

Ta bara en dag i taget.

 Kerstin 

 

Upp till toppen
Annons: