Hej! Nu har jag nog inte följt din tråd innan..men kan bara säga hur jag reagerar på det jag läser nu.

Att gå inte med på någonting som du inte själv vill för att den andre kräver det och även hotar med att det är slut då.Du "våldtar" bara dig själv genom att uppfylla behovet som ligger hos någon annan. Tro mig jag har varit där flera ggr och i dagsläget mår jag så dåligt över det så att jag avstår ifrån det helt.

Varma kramar Eva

jag håller med #1… har oxå haft ett äktenskap som liknar ditt mycket! men där blev det även till våldtäkt! då han inte fick som han ville! "får jag int, så TAR jag det!" sa han innan han tvingade sig på. det tog 5 år, innan jag till sist faktiskt fann en som jag vågade ha sex. och att få livet förstört av en människa, som säger eller åt.m sagt! att han älskar mig det är helt vansinnigt fel! sådant ska ingen behöva ha  i sitt liv

Utpressning kallas sådant och det är så dj*vla fegt och fult och ynkligt. Hota och gnälla men aldrig ta ansvar. Låt honom gå! Säg till honom att han kan ta p*tten på ryggen och dra! Fy f*n …

håller han på att byta ut sitt missbrukande till sexmissbruk istället?

för han håller på att avsluta ett annat typ av drogmissbruk va+ om jag inte misstar mig aldeles…

helt sjukt verkar det… fy f*n.. jag håller med, låt honom gå då, bättre att ni skiljs åt än att det ska gå så långt som det gjorde för #2…  nu behöver det ju inte gå så långt men va f*n.. man vet ju aldrig.

han hotar med att göra slut om ni inte har mer sex.. visa absolut inte att det skrämmer dig, även om det skulle göra det… då får han ett vapen som han kan använda mot dig och kommer att fortsätta att hota med att göra slut så fort du inte behagar honom.

altså, den uppfattning som jag får när jag läser dina inlägg är att detta är bara början… det känns som att risken är stor att det kommer bli värre o värre o värre…

nu känner inte jag nån av er så jag kan ju ha fel.. men, va på din vakt…

usch… fy vilken jobbig situation du befinner dig i…

Det är inget annat än utpressning han håller på med. Ställ upp……annars. Du hör ju själv hur det låter.

Även om det rent lagligt inte är en våldtäkt, så skulle jag ändå vilja kalla det våldtäkt. En psykisk våldtäkt.

Samtidigt har han återigen lyckats bevisa att han behandlar dig som skit när han gör så här.

Vet du jag tror att du så småning om hittar en lösning på ditt destruktiva förhållande. För jag är övertygad om att ju mer du sätter pränt på dina tankar, desto mer kommer du till klarhet.

Stå på dig tjejen, du är värd något mycket bättre!

Han "tycker" inte att ni har sex en gång om dagen? Inte bara det att han beter sig illa han verkar förvirrad också.

Låter misstänkt att han byter ut sitt beroende.

Vad gör du för att du ska få ett bättre liv?

Tar du hand om dig?

Gör du det du vill och mår bra utav?

pEr

Jag är så förbannad över att han ens sa sådär igår och det uttryckte jag mig igår när han kom hem från AA mötet.

Han säger att det är hans ego som blir större och större ju mer tillfrisknad han blir. Han hade pratat med sin sponsor om detta.

men iaf så förklarade jag för han att ställa krav angående sex…då har man ställt sitt sista krav då det gäller mig iaf. Passar det inte…så då får du gå.

Han blev alldeles tyst och sa sen att han förstår att jag ej accepterar hans handlande och ord.

Vi får väl se hur det går.

Men för varje dag som går så drar jag mig undan mer och mer….han kväver mig på många olika sätt.

Jag har börjat löpträna igen tillsammans med en kompis och t om det har han sagt skit om…jag orkar ej lyssna utan beger mig iväg då jag ska göra det.

Börjar känna mig måttligt less faktiskt.

Han kommer hem för gott sista april….jag vet inte längre på vad jag hoppas på…..jag vill bara ha lugn och ro och göra saker som jag trivs med.

Hela helgen har gått i oroets tecken…

Suck vad less jag blir!

Hans ego blir större och större - jo det märks ju. Men det är inte det som är tillfrisknad!

Att gå från att vara ett egotrippat fä som missbrukar och tycker synd om sig själv och skyller missbruket på alla andra och slingrar och manipulerar till att vara till att vara ett egotrippat fä som våldtar andra mentalt och emotionellt är verkligen inte tillfrisknad!

Först när han kan ta ansvar för sig själv och sätta sig själv i relation till andra, och ge andra samma utrymme och respekt som han själv vill ha, närmar han sig verklig tillfrisknad.

Det är på sätt och vis förståeligt att han liksom exploderar ut ur beroende och kryperi (för man kryper liksom inför sig själv och andra för att ursäkta sig) med övermod och hänsynslöshet. Been there, done that. Men det är absolut inte ursäktligt att han kränker dig. Det där övermodet och den där hänsynslösheten får man ta ut på sig själv, inte på andra. Man får köra fort som fan eller hoppa fallskärm eller röja skog eller vad som helst. Men man får INTE ta ut det mot andra.

Det var det dummaste jag har hört! Hans ego blir större och större tack vare tillfrisknandet!

Vilken urbota dum bortförklaring!! Vore det ett friskt förhållningssätt så kunde jag köpa det, men han verkar fortfarande vara kvar i missbrukarens ego-trippade värld.

Han beter sig så illa att jag sitter här och undrar hur korkad han är egentligen.

Det är att slippa ta ansvar för sina egna handlingar och att sedan säga till dig att hans sponsor har sagt si o så.

Nä, nu ska jag inte skriva mer, för nu sitter jag och retar upp mig på denne karl! För i mina öron är han inte ett dugg tillfrisknande!

jaa.. asså.. näe.. gud va dumt….  *målös*

jättebra att du trots hans skitsnack gör det du vill iallafall, fortsätt med det.

kram

Jag ska försöka att hålla mig igång…ibland blir det så jobbigt bara.

Bryter ihop snart känner jag och jag vill inte vara med om det igen.

Många säger att jag resonerar sunt men mina handlingar är det inge vidare med.

Sitter just nu och funderar på vilket humör han ska vara på då jag kommer hem….det är alltid oroväckande…för oftast blir det jobbigt att komma hem.

Jag undrar innerst inne om jag vet överhuvudtaget vad kärlek är?

Kan ngn tala om för mig vad/hur sann kärlek känns och upplevs.

För jag börjat ifrågasätta mig själv om det är kärlek jag kääner eller är det rädsla för att han ska börja missbruka igen om jag lämnar honom.

Rädsla för att bli ensam?

Vad vet jag!?

Jag kan rekommendera en bra bok som heter:Kvinnor som älskar för mycket Robin Norwood heter författaren.

Först efter att ha läst den så förstod jag mig bättre på mig själv..jag var också inne i ett missbruk med en karl i 6 år..jag var medberoende och jag förstod inte hur jag själv resonerande i det s.k förhållandet.

Så här står det på baksidan av boken:

Robin Norwood,amerikansk psykoterapeut,beskriver i sin bok det psykologiska mönster som gör att vissa kvinnor tvångsmässigt söker sig till-och envist håller fast vid-män som på olika sätt gör dem illa.

När förälskelsen betyder smärta,då älskar man för mycket.När ens samtal med nära vänner mest handlar om honom,hans problem,hans tankar,hans känslor-och nästan alla meningar börjar med han..då älskar man för mycket..

Kram Eva

#11: Jag kan inte svara på vad kärlek är och jag vet inte om jag är förmögen att känna kärlek till människor. Men om du ifrågasätter så är du på rätt väg. Om kärleken inte tål att du ifrågasätter den, så är den i alla fall inget att ha. Den måste tåla att peta på!

#11: man vet ju vad man borde göra.. sen är det ju en helt annan sak att verkligen göra det..

man resonerar som man ska.. men det blir galet iallafall.

det är inte lätt att lämna en missbrukare… så är det.

i mitt fall är det mer rädslan föratt han ska missbruka ännu mer om jag lämnar honom än rädslan föratt bli ensam.

hmm.. jag vet inte, men när man är kär så känner man nog det… om man börjar ifrågasätta sina egna känslor så kanske dom redan har svalnat.

den eviga oron för hur det ska vara när man kommer hem… ja, hur blir man av med den?   jag är själv påväg att stänga butiken strax föro åka hem till förhoppningsvis en trevlig överaskning… ååh.. jag önskar att det fanns en enkel utväg.

kramis

Inte f-n fick jag ngt trevligt bemötande idag heller! Fast jag försökte vara glad och så…..men vet att det hänger inte på mitt sätt…det sitter oftast hos han.

Men jag tänkte att jag skulle prova och se hur han var då jag var precis så som han vill att jag ska vara. men ack det gick inte det heller!

Middagen flöt på fram tills jag sa att jag ej mår bra. Jag har börjat få mkt ångest…då skriker han rakt ut: -Är det för det där med sexet!?

Nej säger jag….det beror på annat, att jag känner mig förvirrad. Att han vill lämna mig den ena dagen och nästa sekund vill han leva med mig. Jag blir tokig på detta.

Ja då började h-vetet!

Han sätter sig i soffan och säger att han har funderat länge på detta…att göra slut. Han vill inte ha det såhär….han orkar ej med bråk och tjafs…Han tycker att missbruket känns mer och mer lockande.

Ja vad ska man säga i ett sånt läge….jag satt väl mest och höll med…orkade ej brusa upp.

Efter ett himla velande hit och dit så säger han återigen att han vill leva med mig…och att han älskar mig. Jag blir snart rejält galen.

Jag vill få ett slut på detta men jag vet ej om jag vågar….

Känner mig så fruktansvärt kluven!

Vad ska jag göra!

Finner ej styrkan!

Vad du säger? Du säger "Drick ihjäl dig då, fast jag stannar inte kvar när du gör det.". Säg "Du gör precis vad du vill med ditt liv. Jag informerar dig bara om konsekvenserna om du väljer att hålla på så här.". Säg "Mitt liv är mitt och det är inte till för att tjafsas runt av dig." Säg "Jamen gör slut då och sitt inte där och tjafsa.". Säg "Tough shit!".

Men säg det inte om du inte orkar stå för det.

Varför vågar du inte? Är du ekonomiskt beroende av honom? Är du rädd att han ska slå dig? Är du rädd för vem du skulle vara om du inte kränktes hela tiden? För du tror väl inte att du är skyldig att vara hans emotionella slagpåse? Det är ju det du är. Skulle du verkligen känna skuld om du gick ifrån honom och han började dricka igen? Det är sjukt vad samhället kan stympa kvinnor …

#16 Visst önskar jag att jag kunde säga alla dom orden till han…känner dock att det är inte långt borta….vet dock ej vad jag väntar på.

Jag är rädd för att han ska ställa till ett h-vete för mig. Förut har han terroriserat mig, slagit sönder rutor.

Dels är jag rädd för att lämna honom för at vi bor tillsammans….lgh står på mig…kan jag bara be han gå då? Han äger inte en pinal här hemma…enbart sina få kläder.

Smått rädd att han ska ge sig på mig….just därför vill jag att han ska lämna mig…..och inte tvärtom. Om ni förstår. mitt dilemma.

Mer och mer känner jag ingen skuld alls….känns bra men en väldigt främmande känsla.

Jag känner mig oftast så stark i mitt beslut och sen när det väl kommer till kritan att man separerar, så ångrar jag mig.

Shit va less jag blir på mig själv.

Är 32 år och vill att mitt liv ska börja ngn gång….börjar bli grymt less på detta…men har alltid så svårt att ta mig ur sånt här liv.

Det ÄR svårt!

Om du äger lägenheten och allting i den är det inga problem, så länge du betalat amorteringarna. Eller är det en hyresrätt? Om han betalar del i hyran vet jag inte riktigt hur det fungerar juridiskt. Har du någon du känner och litar på som kan finnas i närheten när det är dags för "show down"? Någon stadig person som bara kan vara vittne så att du får ut honom och får bytt lås?

Om han verkligen skulle bli våldsam eller djävlas på andra sätt, så sitter du i en jobbig sits, det är sant. Om han åker ut, vart skulle han ta vägen då? Lämpligt långt från dig?

Samhället har dåligt stöd för kvinnor i den här situationen. Hur är ditt sociala skyddsnät? Har du vänner, bekanta, släktingar som kan stötta dig? Kan du bli av med lägenheten och flytta till en som är bara din? I så fall kan det vara klokt att fixa den nya lägenheten först och ställa honom inför en tom lägenhet den dagen det verkligen blir av.

Alla dessa praktiska frågor måste du kunna få hjälp med av myndigheterna (jovisstja! - det är ju enkelt!). Kan inte anhörigggrupp eller liknande hjälpa till?

ta ett "brejk" då… det betyder ju ofta samma sak som att man gör slut men det kan vara lättare att säga att man ska ta en paus än att man ska skiljas för gått.

va ifrån honom några veckor… sen när du kommit över det jobbigaste som seperationen innebär så kommer du antagligen att känna att du borde gjort det för länge sen…

du är ju på gång nu… du säger att du vill få ett slut men att du inte vet om du vågar, du vill altså gå vidare utan honom? testa… vad är det värsta som kan hända?

det är ju svårt när man inte känner varken dig eller honom på riktigt… men vem vet! HAN kanske är sån så när han väl blir ensam o övergiven så inser han hur han betett sig och går in för att bättra sig.

jag tycker det är helt sjukt det han säger till dig… verkar som det är mer saker än missbruket som han behöver hjälp med…

Klart att det är svårt och det tror jag att han är mycket medveten om. Det är ju lättare för honom att spela på de känslorna. En missbrukare är suverän på det.

Nu kan jag bara se det på ett enda sätt och det är att valet är ditt. Skit i (sorry) var han kan bo och om han super ihjäl sig. 

Han är för 17 vuxen och då får man stå på egna ben. Det är INTE ditt ansvar om han dricker. Det är INTE din skuld om han dricker. Det är INTE synd om honom bara för att du är värd att ha ett eget liv, ett liv med livskvalitet.

Släpp taget vännen min innan du själv går under.

Han är väldigt medveten om precis allt han gör. Eftersom han så gott som varje dag vill separera så skulle jag kunna göra det lätt för mig och bara hålla med.

Igårkväll ville han göra upp en plan för att vårat förhållande ska funka. Vi satt och gjorde en lista…t ex att inte hota, respektera varandra, inte säga hårda ord…..m m och allt det kom från han.

Visst känndes det skönt…men jag är så förvirrad…vet ej vad jag vill.

Det behövs så lite att göra han i obalans. Det räcker med att jag säger ngt "dumt"…som han tycker låter korkat i hans öron, och då ser jag hur hans anikte förvrids i ren och skär ilska.

Vi bor i en hyresrätt..och vi delar på hyran. Han har flyttat in hos mig, jag bodde där själv till en början. Jag tror ej att jag bara kan slänga ut han…där går nog sambolagen in skulle jag tro. Han har så mkt skulder att han ej får ngn lgh och förra lgh stog soc på och det miss skötte han så där blir det nog också svårt för han.

Jag tar då en dag i taget och jag vill tacka er alla för erat stöd…även om jag ej vet vilka ni är eller så…så ska ni veta det att era ord tänker jag på då det är jobbigt.

Försöker finna styrka i dom.

Tack!

Han försöker i alla fall, det är alltid något.

Skapa ditt eget liv, som du kan ha utan honom, så har du styrkan att vänta och se vad det blir av honom. Om du kan släppa hans makt att såra dig har du brutit ditt medbereonde, även om ni fortfarande bor tillsammans. Då först kan ni också ha ett riktigt förhållande, med ömsesidig respekt. Men den magiska formeln är som i den där gamla David Bowie-filmen: You have no power over me.

Lycka till!

#22

Vad är det för David Bowie film?

Ja jag måste hålla med Grönstedt att det verkar som han försöker men att det kanske inte går så lätt. Detta är ingen ursäkt alls för hans beteende som är oacceptabelt på alla plan.

Hans ilska är hans problem du ansvarar inte över den. Att han inte har kunnat sköta en lägenhet tidigare gör ingen skillnad för dig. Det är hans konsekvenser som han måste ta.

Du är verkar ordentligt medberoende enligt mitt sätt att se det. Håller du med?

pEr

#23: Labyrinth hette den, en ligt alltid pålitliga Wikipedia. Bowie var något slags trollkarl som rövat bort en liten unge, och ungens syster måste resa till det magiska landet och rädda den. På slutet höll allt på att gå åt pipsvängen och trollkarlen att vinna, innan systern kom på de där magiska orden - Du har ingen makt över mig.

Försöker? Jag vet inte. I vilket normalt förhållande behövs det listor på vad som är tillåtet eller inte.

Ömsesidig respekt hör till ett förhållande och till det ska det inte behövas några listor.

Njae listor men överenskommelser är nog bra. Sen är det ju frågan hur detta görs. Det verkar ju vara helt på hans villkor och det är ju aldrig bra oavsett.

pEr