Osynlig

Det känns & jag vet inte riktigt vad jag ska göra, kan jag ens göra någonting..? ska jag bara stå där och titta på tills allt en dag kanske slutar bra men troligtvis dåligt.

Min Bror är missbrukare av både alkohol och det mesta som tydligen ger vardagen en kick. jag har mått dåligt under så många år nu då jag visste vad han höll på med när jag var mindre men jag sa aldrig någonting till mina föreldrar för jag och min bror hade bra kontakt och jag ville inte förstöra den genom att springa till mamma och pappa och skvallra. Han har hela tiden vetat att jag är tyst och att han kan lita på mig. i 6månader har han bott hos mig i min lägenhet och jag stod helt enkelt inte ut längre jag la alla korten på borden och talade om precis hur det var för mina föreldrar som visste hur det låg till sen några år tillbaka då vi fått gått igenom så mycket tillsammans eftersom det tar på en. det var för ungefär en månad sen som jag sa ifrån och satt ner med både han och mamma. efter den dagen tittar han inte ens på mig han pratar inte heller med mig, det känns som om att jag är osynlig. jag är bara 22 år och han är 27 men det känns som det skulle kunna vara tvärtom. för min storebror är inte längre så stor i mina ögon.

ska det göra såhär ont..

Kia

2009-04-10 02:57

M-lin … Förstår hur jobbigt det måste vara för dig. Men samtidigt vägrar du att acceptera och vara medberoende med honom längre och det är positivt även om det gör ont i dig.

Ja, det gör ont för man älskar så mycket men känner sig så maktlös och den ende som kan lösa det är din bror och inte du och ingen annan. Ofta är det så att de älskar tillbaka men sjukdomen har bara tagit över tror jag och då vill man inte känna alls och det är då de runt om en lider som mest tror jag.

Tänker på dig och skickar styrke kramar

/Kia

Porklash

2009-04-10 13:10

M-lin, Bra att du är stark och säger ifrån! För det är bra att din bror får konsekvenser av sitt beteende.

Tyvärr är det inte så mycket mer du kan göra. Som Kia säger du är maktlös i detta och det kan låta jobbigt men om du lyckats acceptera det så får du genom den insikten frihet. Det är inte ditt jobb att fixa någon annans liv. Nej inte ens din brors. Han väljer själv även om du tycker det är fel.

Din bror har uppenbarligen gjort sitt val.

Jag tycker att du ska välja att leva ditt liv.

Känner du dig ensam i ditt mående rekommenderar jag Al-Anon. Det är möten för släktingar och vänner (som också kan bli medberoende) till Alkoholister (eller beroende i allmänhet i alla fall på de flesta mindre orter).

För det ska du veta ensam är du inte. Vi som har vuxit upp med beroendets elände är alldeles för många.

Ta hand om dig.

pEr

[M-lin]

2009-04-12 04:05

Tack :)