En till.
Hej.
För att lätta på hjärtat och förhoppningsvis få någon slags respons……
Jag är 19 år idag och har under snart ett år kämpat för att kunna dricka kontrollerat. ..Jag har under fyra/fem år haft alkoholen som ett centrum i mitt liv och, alla ni som vet, funkar inte det i längden.
Idag går jag på möte till en samtals behandlare en gång i veckan.
Jag lever ständigt med en fight mot mig själv, och detta hindrar mig från att orka underhålla mitt sociala liv, även fler saker försummas då man måste stålsätta sig och kanske inte kan vara/följa med överallt !
Jag var så bestämd för några månader sen, jag satte ner foten ordentligt. nästan 9 veckor var jag nykter, jag mådde jätte dåligt dem första 7 veckorna, och det var många tårar och skrik. men jag minns dem nyktra 2 veckorna som något helt underbart, Jag kunde tänka igen!
Jag levde då i ett väldigt tryckt förhållande. när detta tog slut - inte alls länge sen, så fanns det inte någon skam, så jag började dricka igen. trodde inte det skulle vara så farligt. men känner ju idag att jag börjar leva i samma mönster jag alltid gjort innan.
Jag sitter här idag, bakis efter allt för många pilsner igår. min lägenhet ser ut som skit och jag känner mig som skit. . och allt jag tänker på är nästa gång jag kan tillåta mig själv att dricka?
Detta blir ett väldigt långt inlägg, och det var väl inte själva tanken.
Jag har ju förstått att jag inte kan dricka som en annan, och att jag nu måste vara på min vakt. ..
Är det fler här inne som går samma kamp?
Och ni då, ska vi stötta varandra?
Jag har gått igenom den kampen, men numera så är det helt normalt för mig att inte dricka och jag saknar det inte för 5 öre.
I början av min nykterhet såg jag bara det jag INTE kunde göra eller vara med på pga att jag skulle vara nykter. Oj, vad jag tyckte att jag missade mycket.
Massor av självömkan för att jag inte kunde dricka "normalt". Men jag fick massor av sidovinster och nu har jag väldigt svårt att förstå att jag överhuvud taget såg någon tjusning i alkohlen.
Det är så gott att slippa alla alkoholens avigsidor!
Jo visst är det så, att man bara ser allt det negativa, det är väl det man kämpar för att inte göra också, det är väl egentligen enkelt att inte ta första klunken, men att ändra sitt tankesätt är ju svårt. Det är ju oftast det som förstör om huvudet redan har börjat dricka, flummigt skrivet, men tror ni kanske förstår.
nyfiken, eller mer sagt intresserad på #1 hur du kommit dit du är idag?Har du det av egen vilja och mod, eller har du tagit mycket hjälp?.(självklart ligger arbetet hos en själv, men missförstå mig rätt)
Visst de "Vet man sitt mål är det inte svårt att välja väg"
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Tänk vad dessa ord satte sig på mitt huvud ikväll..
Känner att jag är lite disorienterad , känns som allt jag skriver inte riktigt kommer fram rätt..
Jag är nog bara rädd, vet inte hur jag ska leva "till fullo" utan alkohol, det är ju en förstärkare. allt känns så monotont och slentriant. Det är bara så i början, för sedan kommer väl livet vara med mening? Är så rädd att jag inte kommer känna så. blah blah, skriver på..
Jag funderade på det du skriver i ditt första inlägg just att man inte kan tänka på något annat än nästa gång man ska dricka. Det där jobbar jag själv med just nu. För jag fattar att när suget har kommit in så är det i princip försent hos mig. Jag måste stoppa tankarna redan när de formas som tankar. När jag planerar att manipulera och ljuga och då framförallt för mig själv att det är inte så farligt.
Så när tankarna kommer har jag bestämmt mig för att ringa en beroende vän för där kan jag hitta stöd.
Jag fick göra en lista ang. rädsla. Vad är jag rädd för?
Sen bara jag skrev. Varför jag är rädd osv osv. Väldigt bra för då kunde jag liksom se min röda tråd.
Skriv så mycket du vill
Kram Kia
Starta ny diskussion