Besviken men ändå väldigt stolt.
Som några av er vet, sökte jag i våras till Forsa folkhögskola och deras beroende terapeut utbildning.
I veckan kom brevet som bjöd in mig till intervju och information om skolan.
Men helt ärligt så har jag tackat nej, känner mig inte redo i alla fall. Det känns som en liten besvikelse mot mig själv att jag inte är redo. Men jag är stolt över att jag kände efter först och inte bara hoppade in i utbildningen utan att vara säker.
Så nästa år får jag göra ett nytt försök, kanske är jag mer redo till den dagen.
När det väl kom till valet att åka eller inte känndes det itne rätt, och jag vill verkligen att det ska kännas 100 % när jag får hem mitt brev. Så fram till dess jobbar jag med mig själv och med att lära mig ännu mer ur böcker och andras berättelser om beroenden och anhöriga. Så kanske jag är redo när nästa år börjar.
Ja det låter ju bara jätteförnuftigt! Så var glad över att du har koll på dig själv!
Man ska aldrig vara rädd för att vänta lite. Det är så lätt att rusa iväg.
pEr