Jag förstår mycket väl att det känns jobbigt för dig. Men passa på att klipp alla banden nu. Han är inte värd dig!! Aldrig någonsin!! Hur mycket ska han få skada dig, innan du tar hand om dig själv?

LVM § 13? Du har han fått ett papper på sig eller hur? LVM brukar sträcka sig på 6 månader och är han en känd missbrukare så borde det inte hävas innan.

Självklart, så mår han dåligt nu. Det gör alla missbrukare när ångesten, fylleångesten, kommer och då griper han det sista halmstrået han har. Du!

Trots att han själv har gjort dig illa och klippt av förlovningsringen och kallat dig både det ena och det andra så är det nu hans ångest kommer. Låt honom ha den och tänk på all ångest han har gett dig.

Men det är inte din uppgift att ta hand om honom. låt honom växa upp och ta ansvar för sitt eget liv.

Jag vill så gärna att du ska få ett bra liv och inte ha denna ångest, som han ger dig.

Jag skulle så gärna vilja kunna hjälpa dig, men det är det bara du själv som kan. Ta hand om dig vännen och försök att få ett liv som inte kretsar kring någon annans missbruk.

Du får gärna PM:a mig om du vill.

Skickar en STOR kram till dig!

Jo han har fått papper på sig, men jag vet allt för många ggr som dom har hävt LVMét..tyvärr.

Så himla svårt att klippa med han känner jag. Alla säger att jag ska vara stark, men jag känner att det är så svårt. Det enda jag tänker på är han….saknar han sjukt nog.

Frustrerande är det vill jag lova. För jag vill ju ej ha det så som jag har haft det dom senaste åren….varför känner man saknad på detta vis?

Men Begin jag upplever dig lika "sjuk" fast på ditt sätt. Du sitter och saknar någon om du säger du har känt dig hotad till livet av? Ser du hur det ser ut när jag skriver det?

LVM:et kommer knappast att hjälpa honom eller dig.

Du måste välja. Det är faktiskt du själv som väljer att stanna i detta. Vad vinner du på det?

Hoppas du förstår att jag bara försöker få dig att se vad du gör mot dig själv. Jag vill inte vara taskig på något vis men kanke är jag det. Isåfall ber jag om ursäkt men det betyder inte att jag inte står för det jag säger.

Slösa inte bort ditt liv.

pEr

#3…nog inser jag att jag är "sjuk" på mitt sätt. Men jag vill tillägga att idag känns det lite lättare. För ju fler dagar som går dessto enklare känns det att bryta tankarna på han.

Det är väldigt nyttigt för mig att du skriver som du gör….visst tar jag åt mig men det känns positivt.

Läser just nu massa böcker om att bryta beroendet till en annan människa, för det verkar som om det är just det jag är. Beroende av han. Att jag tror mig inte klara mig utan han.

Men innerst inne vet/hoppas jag att den dagen kommer då jag kan gå vidare…nu är alla känslorna i ett virr varr. Jag känner sorg över allt, men jag passar mig för att bli bitter

Sjukt att känna saknad, men samtidigt ger mig mig själv tillåtelse till det dels för att kunna släppa och gå vidare.

Idag är en ny dag och jag ska göra mitt allra bästa att försöka växa för mig själv!

Kram på er!

Begin, det kan vara fruktansvärt svårt att lämna ett förhållande. Kanske speciellt för kvinnor, eftersom många kvinnor fått lära sig att de är skyldiga att tåla allt, skyldiga att bära allt, att de har hela ansvaret för familjen, att de ska vara allas samvete, styrka, hamn och trygghet, och om mannen sviker, fegar ur, slår och kränker så beror det på att kvinnan är en dålig kvinna som inte sköter sitt jobb. Det är ju det både hon och han har fått lära sig!

MEN SÅ ÄR DET INTE! Varje människa måste bära sin egen trygghet och styrka inom sig och vägledas av sitt eget samvete. Han lika väl som du.

Håll fast vid att det är slut. Han klippte sönder ringarna. Banden är avklippta. Den person han är förstör dig.

För varje dag som du är "abstinent" från din "drog" - ert sjuka förhållande - kommer du att se tydligare hur sjuk du varit och hur lockande friheten från beroendet är. Du kommer att se vägen och känna att du längtar efter att gå den. Du kommer att bli fri!

Förresten så får man vara bitter. Man får vara apförbannad och skrika fula ord och svära ve och förbannelse över svinpälsar till manfolk och världens allmänna ondska. Akta dig för att bara sörja, erkänn ilskan också. Annars förhärligar och förfalskar du minnet av förhållandet och då blir risken större för återfall.

Lycka till!

Sörj det faktum över all tid och energi han tagit av dig. Sörj ditt förlorade hopp om en kärleksfull relation. Sörj att du på nåt vis är så skadad att du lät det gå så långt. När tid är. 

Men nu måste du bara bry dig om dig. Det förflutna är borta och framtiden vet du inget om. Så allt du har är nu. Du får tid att sörja. Men nu är det nog bättre att agera.

Bli stark och dina gränser bli tydliga. Dina behov blir självklara och ditt liv blir ditt både i tanke och handling.

Jösses vad högtidligt detta såg ut!

Men det är allvarliga saker å andra sidan.

Sköt om dig

pEr

#6

Mycket klokt, för det är ett stort sorgearbete!

Dagarna går och jag inbillar mig att det känns bättre.

Tänker inte fullt ut lika mkt på han. Han ringer varje dag dock och jag väljer att svara.

Imorgon får man veta hur det blir med han i framtiden. Han ska ha möte med soc. Jag tror även att länsrätten häver hans LVM.

Tja jag orkar ej tänka så mkt just nu.

Men tack för era starka ord.!