Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 2810 ggr
misspappis
2009-05-03, 23:37

orkar snart ej

hej

jag är gift med en alkoholmissbrukare sedan 5 år o vi har en dotter tillsammans som är 11 år. känslorna har svalnat under åren. kan inte andas i samma rum snart. han dricker perioder, 5-6 dgr, sedan tror han att allt ska vara lugnt o glömt. hah, varje gång så tar mina krafter slut mera o mera, har depression sedan 9 år tillbaka, olika symptom på kroppen, värk i muskler o leder osv. drabbades även bröstcancer 7 år sedan. är frisk från den, men,,,,jag mår så dåligt, har ångestattacker numera. han kräver sex när han har druckit, men jag har tappat lusten helt. inte undra på?

men jag har gått med på många gånger, men mått dåligt efteråt. känns som våldtäkt. jag låter det ske o han struntar i mina känslor,,,fy faan. men senare tiden har jag slutat att låta mig utnyjjas. då vill han att jag ska börja skaffa ny bostad!!!????gärna,,,vill nu flytta, men är arbetslös o har bara sjukersättning.han har psykiskt misshandlat oss för länge nu. jag känner mig helt apatiskt, vill inte ens prata med han….han fattar inte hur jag lider…o flickan vår. vilken  idiot, han vill inte gå till nån behandlingshem, nej. familjelivet känns så tungt nu, orkar inte göra nåt hemma,,,,jag glider bara djupare till depressionen…Gråter

Bunn
2009-05-04, 00:34
#1

Jag har själv levt tillsammans med en alkoholmissbrukare så jag kan föreställa mig hur du känner. Han överalade mig alltid att ha sex med honom, även då jag kände att jag absolut inte hade ork eller lust och precis som du skriver, så kändes det mer eller mindre som våldtäkt och efteråt kommer ångesten som ett brev på posten och den psykiska misshandeln blev till slut vardagsmat.

Underbart att höra att du inte längre låter dig utnyttjas! Du har nu tagit ett stort steg i rätt riktning, fortsätt med det.
Varken du eller barnet mår bra av att ha det så som ni har det nu, så lämna honom medans du kan. Du måste föröka se till ditt och barnets bästa, även fast det känns jobbigt. Det kommer att löna sig i längden, tro mig!!
Du kanske har någon vän, förälder, syskon eller liknande att bo hos ett tag? Du skulle verkligen behöva komma någonstans där någon kan ta hand om dig och du får börja må bra!

Vänd dig till soc och hör vad de har att erbjuda och om du inte redan har så tyke jag verkligen att du borde skaffa dig en samtalskontakt som kan råda, stötta och hjälpa dig på vägen.

Lycka till!

Gronstedt
2009-05-04, 11:56
#2

Hej misspappis och välkommen!

Jag säger som #1, du har tagit det viktigaste steget när du inte låter dig utnyttjas mer. Hur är det med den bostad ni delar, vem äger den? Har han verkligen rätt att tvinga bort dig, eller är det kanske han som ska gå? Prata med soc och se vad som gäller innan du låter honom bestämma!

Lycka till!

misspappis
2009-05-04, 22:57
#3

tack ni som svarat. jag försöker igen leva som vanligt tills bubblan spricker…

Bunn
2009-05-05, 00:35
#4

Håller tummarna för dig och hoppas att du tar dig där ifrån så fort som möjligt!

Porklash
2009-05-05, 11:03
#5

#3

Varför det?

pEr

kerstinjo
2009-05-05, 11:03
#6

Hej min vän!

Vänta inte på att bubblan ska spricka, ta dig ur detta nu, för din egen skull och för er dotters. Bubblan kommer att spricka, men vänta inte ut det.

Du tänker så klart när du ser hur ditt mående har försämrats under denna tid och du ser kopplingarna till alkoholen.

Det är inget "familjeliv" du lever, så skapa ett riktigt familjeliv med din dotter och gå ifrån detta destruktiva liv, för det kommer inte att leda till något gott.

Ta hand om dig själv och din dotter och se till att ni får ett bra liv. Gör det nu, för jag hör hur illa ni far och till vilken nytta?

Jag råder dig också att ta kontakt med soc för att hitta en väg ur detta liv.

Tänk vad skönt det skulle vara att få leva ett liv i lung och ro. Ett liv utan rädslor för vad alkoholen kan göra er? Ett bra familjeliv för dig och dottern.

Lycka till!

 Kerstin 

 

Kia
Kia 
2009-05-07, 00:54
#7

jag kan inte mer än hålla med. Vänta inte till den spricker för det blir absolut inte lättare. Snarare svårare då att ta sig där ifrån. Det är svårt att lämna även om man vet att det är det bästa.

Jag brukar fundera på när människor pratar om att de har vuxit upp i disfunktionella familjer att men hjälp jag låter ju mina egna barn göra detsamma. Det där är inget jag vill. Jag vill inte ha mina barn sittande på ACOA för att jag inte kunde ge dom en fungerande familj.

Det är bättre att lämna nu. Det kommer bi svårt och sträck ut handen och våga be om hjälp till dom du kan. Detta är mina råd iallafall och jag skickar styrkekramar att du orkar..

/Kia

misspappis
2009-05-25, 23:55
#8

tack alla ni som svarat,,,,kramar till er också..

Bunn
2009-05-26, 02:05
#9

håller med #7 det blir inte lättare utav att vänta. Ta tag i saken nu, för din och eran dotters skull.

Håller tummarna för er!

Kia
Kia 
2009-05-28, 01:59
#10

#8 hur har det gått för dig.

KRam Kia

Upp till toppen