Man visar genom att vara så bra man kan hur gott mötena gör en själv. Man har tålamod. Man tjatar inte.

Det är vad jag kommer på nu.

Om personen upplever det som den inte har ett behov av möten så är det nog svårt att övertyga den att den gör det. Den måste ju själv inse behovet.

pEr

Tålamod ja… Den tryter bara här just nu. Speciellt när det finns ett sådant behov. Men du har rätt tjata hjälper absolut inte.

Tack Per

Kram Kia

Att vägra gå på möten och att vägra prata om sina problem behöver inte betyda att personen inte för sig själv vet om sina problem. Jag skulle ganska snart börja skrika fula ord om någon låg efter mig och predikade om möten och vikten av att prata. Och jag saknar ingalunda sjukdomsinsikt. Jag köper bara inte att någon annan dj*vel har något med mig och mitt att göra.

Så antingen får du låta vederbörande sköta sig själv och leva med det, eller ta bort personen ur ditt liv. Du kan inte övertyga någon om att ditt sätt att hantera dina problem är något som den andra har något skäl att ta efter.

Du har storlek 40 i skor, men har alltid gått i 38:or. En dag får du på dig ett par 40 och livet blir underbart lätt och skönt! Då börjar du med lock och pock och tjat och predikningar försöka tvinga din kompis som har storlek 46 att byta till storlek 40 för att bli av med fotproblemen och påstår att kompisen inte begriper sitt eget bästa som inte följer dina råd. Hur glad blir din kompis av dina goda råd, tror du?

12-stegsprogrammet är inte vägen, sanningen och livet för allt och alla. Det betyder inte att alla vi andra är idioter utan sjukdomsinsikt eller vilja och möjlighet till lösning. Det är så lätt för en som hittat sin väg att vilja dela den med alla andra, men ingenting fungerar för alla. Nu kan ni naturligtvis skaka på huvudena och säga att jaja, den där Grönstedt har bara inte insett behovet ännu, men det sättet att tänka (och ännu värre, säga) är djupt kränkande.

Nä självklart har du rätt Grönstedt men om man har en sjukdomsinsikt så tror jag att man i de flesta fall själv tycker att man ska göra något. Problemet kan ibland vara vad och att man inser att man har ett problem med missbruk men förstår inte vilken stor förändring man måste göra för att må bra i sin nykterhet. Det är inte ovanligt.

Jag har flera vänner som har blivit nyktra utan tolvtegsprogrammet. Jag är ingen fanatiskt tolvstegsanhängare på det viset. Jag tycker sällan det funkar bra för ungdomar t.ex.

pEr

pEr

#4: Jag menar bara att man kan göra en väldig massa åt sitt problem inne i sig själv utan att det behöver synas utåt förrän den dag man är mogen att säga "OK, jag gör det, jag slutar nu - snälla hjälp mig!" Innan dess blir man bara sur och fastare besluten att INTE sluta missbruka, bara för att "alla tjatar". I alla fall fungerar jag så.

12 stegsprogrammet bygger ju på att man måste vilja själv annars fungerar det ju inte

sen finns ju de som blir tvångsintagna på behandlingshem som sedan finner programmet

Det är olika ideologier bara. Grönstedt gillar inte eller har alltid klarat sig utan 12 stegsprogrammet. Vissa klaar det medan Andra känner ett behov av att få stöd i grupp och följa en mall.

jag tror de flesta här inne är tolvstegsprogramare?   Men det betyder ju inte att Hennes metod inte fungerar för andra också. Behandlingshem/12-steg är ju inte den absoluta sanniungen. De har hjälpt en massa människor dock.

Grönstedt får gärna berätta mer om sin väg mot abstinens (om du inte redan gjort det i någon form?).

Jag är iaf intresserad av o höra om andra metoder också

Mitt favoritcitat för tillfället är förövrig t " This is my thruth, tell me yours"

Enligt undersökningar är den bästa behandlingsmetoden den om personalen helhjärtat tror på. Det tror jag nog stämmer.

Det i sin tur kan ju förklara en del av 12 stegsprogrammets framgångar eftersom de som jobar med det är, i de flesta fall, människor som själva blivit tillfrisknande genom programmet.

pEr

Min nykterhet/drogfrihet grundades sig enbart på tvång.

För mig har själva AA/NA som grupp inte fullt ut bidragit till de stora förändringarna i mitt liv. Jag är ingen fanatisk besöksdeltagare, men ändå mycket tacksam för att mötena finns.

Kanske för att jag var stenhård och iskall i mitt missbruk så har det vart befriande att se att bakom de mest förhärdade missbrukare/kriminella finns det en liten ledsen människa.

Det tog tid för mig att förstå att "folk" verkligen hade känslor. Det tog ännu längre att förstå att jag var lika tilltufsad av livet som de var.

Men den insikt som programmet har gett mig har varit guld värd, samt den kunskapen jag har fått om mig själv. Och andra!!

Som Porklash säger, så är det så otroligt tacksamt och viktigt att terapeuterna består av f.d. missbrukare. Finns inte en chans att de köper undanflykter och lögner. De är ju också experter på missbrukarens logik.

Jag har inte varit på något av "mina" behandlingshem för att att jag ville eller för att jag trodde att jag behövde det. Det var väl inga större fel på mig??

Men med minderåriga barn hemma så hade jag inget val.

Men det var inte förrän jag gick igenom mitt andra 12-stegsprogram (samt några andra) som jag fattade något. Mycker pga väldigt proffsiga terapeuter.

Helt plötsligt var de bara "aha!!!" Vägen har ändå inte varit spikrak, men jag fick något stort att bygga på.

Det är jag idag tacksam över, trots att allt var påtvingat till en början. Men utan detta tvång så hade chanserna att jag hade levt idag annars varit obefintliga.

Ja tvång behöver inte vara fel. Ibland behöver folk tvingas till sin egen lycka… Det är dock ett stort ansvar som jag är glad att jag slipper ta.

pEr

Den absoluta sanningen behöver inte vara 12 stegsprogram. Det förstår jag också och jag ser ju att det fungerar med andra metoder också. Själv förespråkar jag 12 steg för det fungerar för mig. Men sen ska jag ärligt säga att så fort jag försöker ifrågasätta programmet och vill ändra och dona så vet jag att då förljer jag ju inte det.

Ifrågasättande är väl då jag är ute och cyklar. Bara gör säger min sponsor till mig många gånger så ja, jag gör ofta utan att ens ifrågasätta för så fort tankeverksamheten går igång i den här skallen så är det ofta kört *S*.

Iallafall så tror jag visst det att Grönstedt har rätt på många sätt. Som sagt det som är en sanning och viktigt för mig behöver inte vara så för någon annan. Men jag tror att med 12 steg i ryggen blir jag frustrerad när jag ser någon som behöver hjälp och inte själva kan se det. Vad sen hjälpen består av kan jag förstå att det finns olika behov. Jag tror på 12 steg men det har jag absolut inte alltidd gjort.