Har funderat på den destruktiva sidan av mig själv och varför jag låter den komma fram så mycket som jag gör. Vad är det som gör att jag slår på mig själv så hårt och alltid förstör för mig själv? Eller förstör jag verkligen?

Kanske är det inte så svårt egenligen att förstå denna sidan. Jag vill vara trygg och den tryggheten jag känner till och vet säkert är där i bubblan. Jag gillar att sitta där helt enkelt. Så kommer känslorna och vem vill ta i dom? Inte jag iallafall så då växer sig den destruktiva sidan starkare än vad jag anar och min sjukdom tar över. Det är okej att känna men det där är svårt kan jag känna många gånger att tillåta mig själv att göra just det KÄNNA.

Jag känner att kanske måste jag vara mer vaksam på att hålla denna destruktiva sida i balans. En balans att inte trampa över så jag hamnar i det tänket utan att ta i det direkt så jag inte tar ett återfall. Inte låta det ta över utan vara starkare än den sidan. Hitta balansen.

Våga leva i nuet.

/Kia