Hej hej!

Jag har alltid klangat ned på människor och jag har försökt att vara bättre än de flesta för jag har verkligen inte vågat vara mig själv och visat mitt rätta jag. Visst har jag vågat sagt vad jag tycker men det är för att såra andra människor. Det här skapar en enorm massa energi hos mig och det vet jag idag och därför lägger jag ned den på mig själv och jag vet att jag duger som jag är. Alla människor är unika på sitt sätt. Alla människor har ett gott hjärta men hur vi andväder det sen är en annan sak… Alla mäniskor är i olika skeden i livet och det får man inte heller glömma.

Perfektionismen kan förstöra så mycket, det vet jag. När jag sätter denna sida till kan jag kräva så mycket av min omgivning, krav som inte ens går att uppfylla ibland och då blir det osämja. Är medveten av denna sida och den får jag jobba på ofta. Det ska sitta på insidan inte på utsidan.

Människan är ett flockdjur, det normala är att göra allt för att passa in i gruppen. Att slippa gå för sig själv. De flesta gör det genom att kväsa sina egna särdrag och personliga drag,hålla med flockledaren etc. Det är säkrare än att opponera sig och avvika från normen i gruppen och då riskera utstötning. Sorgligt men sant, ren djurinstinkt.

Det är ett friskhetstecken att inse att man inte måste vara som alla andra se ut som alla andra, göra som alla andra. Hålla uppe fasaden att man är det. behövs inte längre, då man frisknar till.

Mina barn kan klaga ibland (haha jag tar det inte så allvarligt) att jag kanske inte ska ha vissa kläder på mig, jag är lite rund om magen. Förr hade jag blivit så sur om någon på pekat detta men idag stuntar jag i det för jag vill ha på mig kläder det jag trivs med med en viss motta förstås. För jag är jag idag och alla ser olika ut men vi alla ska sätta på oss det vi trivs med….

Bra för dig så ska du tänka, klä dig i det du trivs i och tycker är tufft/fint/skönt/vackert/bekvämt.

Låt ingen annan diktera hur du ska bete dig, så länge det inte skadar dig eller någon annan.

Alldeles riktigt men tyvärr ser verkligeheten annorlunda ut för många. Jag bryr mig inte så mycket, ibland kanske men det kan bero på hur jag mår. Men jag tänker som på klädmode och hur svårt det är för oss som är runda att gå och handla kläder när det mesta är för trådsmala personer, det tar på både självkänsla och självförtoende. Speciellt när man är yngre än mig.

jag har en dotter i 15-års åldern och hon klär sig i precis det hon känner för och ibland kan jag bli så där att ska du verkligen gå ut med det där men sen ändrar jag mig snabbt och säger att det är klart du ska. Och det är inte fult men det kan vara speciellt.

Jag håller med #2 att vi är flock djur och ska göra som alla andra men varför igentligen. Jag själv har nog gått min egen väg men jag kan se andra hur de är och gör. Speciellt vi kvinnor tror jag.

Om kvinnor är mer sådana än män, tror jag det beror på stympande fostran snarare än medfödda anlag.

Rund, förresten … jag är enligt världens normer smäckfet (trots att jag gått ned dryga 30 kg), men vem bryr sig? Hästen, kanske, som ska släpa runt på mig . Den som inte har värre problem än att reta sig på bredden av min ända, är verkligen lyckligt lottad!

Somliga människor är flockdjur, men som hos andra flocklevande rovdjur finns det "ensamvargar" också, och dem kan råka ut för att flocken hatar dem och vill hetsa ihjäl eller åtminstone jaga bort dem. Lycklig din dotter som gör som hon vill, och bra av dig att inte trycka på henne normer om sådan oväsentligheter!