Under perioden juni-december 09 åt jag inget socker alls. För mig kändes det som den bäst semestern jag har varit på. För första gången i mitt liv kände jag mig riktigt lycklig och fri från alla tankar om mat och bantning som har varit det enda som funnits i skallen på mig sedan 20 år tillbaka.

Sedan i december, en vecka innan jul tänkte jag "det är ju jul" och sedan satte det igång. Först i en liten skala, men efter några månader var sockerberoendet och hetsätningarna ett faktum.

Trodde jag hade lärt mig så mycket och skulle återgå till mitt nya liv men inte. Födelsedagar, dödsfall, en kompis stora problem med alkohol, mycket mycket mycket att göra på jobbet, stora sömnproblem pgav små barn. Nu är det juni och jag sitter här igen, arg, ilsken, besviken, ledsen över att allt det jag uppnådde förre året är som bortblåst. Jag måste börja om på nytt.

Det känns så ledsamt att skulle behöva gå igenom alla abstinensbesvär (depression, ångest, tycka synd om mig själv, vrede och rastlöshet) igen och jag som ju förre gången lovade "aldrig mer!" til min man.

Hoppas det går över snart.