Så här kommer min historia då :)

Jag och en kompis hade pratat om hur smakar egentligen hundchocklad. (Jag vet inte hur gammal jag var vid denna tidpunkt) . Iallafall så gick vi till djuraffären och handlade hundchocklad. Prövade och hon spottade och fräste och det gjorde jag med. Men vad som hände var att när hon hade lämnat mig så åt jag mer av det för det smakade sött och det var i mina sjuka ögon chocklad. Så ja, jag åt hundchocklad i mitt desperata tillstånd. Saken är den att jag handlade det fler gånger för då kunde jag känna mig trygg i att ingen skulle tro att det var till mig eftersom jag hade så mycket skam i just det att folk inte skulle få veta att jag åt.Fakta är att jag har aldrig ens ägt en hund i hela mitt liv. :)

Som sagt blev jag påmind om detta härom kvällen och jag kan bara säga snacka om att vara sjuk med noll kontroll . Jag bara skrattar åt det nu men jag ser verkligen det sjuka i det.

/Kia

Jag har då jag hade hamster när jag var liten ätit mängder med hamsterchoklad/hamstergodis, fast jag tyckte ju att det smakade gott, nästan godare än vanligt godis.

#1 Min mamma har alltid haft hundar under hela min livstid, Jag kan säga att de gånger mamma hade hundchocklad hemma åt jag av den också, jag tyckte den var god. Ibland tuggade jag på en frolic fast den tyckte jag inte var nåt vidare.

Mitt första och största missbruk är och förblir BÖCKER. Jag läser mindre nu än förr, vilket innebär att jag ibland inte läser medan jag går från parkeringen till hissen på jobbet och mera sällan läser vid rödljusen bakom ratten. Men annars har jag i stort sett alltid en uppslagen bok till hands, utom i stallet.

Böcker, det är en gåva till mänskligheten! 

Hm, mina barn har också tjuvat våra hundars godis.