Etikettövrigt
Läst 1536 ggr
miuljo
2009-07-15, 01:15

vad krävdes för ER att inse?

vet inte om detta är ett känsligt ämne kanske men… skulle vara intressant att veta, svara inte om ni inte vill…

på denna sajt finns det ju en del missbrukare/fd missbrukare (sajten heter ju beroenden så…)

jag antar att dom flesta som skriver här har insett att dom har problem vilket jag har förstått att man inte inser så lätt i första taget, efter att ha läst runt lite här och efter erfarenheter av anhöriga.

många går i åratal och ser inte det som omgivningen ser.. att allt gått åt pipsvängen och man har ingen aning om att man har problem…

vad krävs då föratt man ska inse? vad krävdes för er?

kerstinjo
2009-07-15, 02:23
#1

Jag har berört det lite på http://beroenden.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=e93ce041-dbcd-4001-8965-f1b3e62b4078&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=1

På något sätt så måste man nå sin personliga botten och hur den "botten" ser ut är väldigt olika från person till person.

Själv gick jag igenom ett antal behandlingar utan att jag egentligen inte hade några problem. Va? Just det, jag tyckte inte att jag hade några större problem, det var mest andra som skaffade mig problem. Jag hade problem med de som tyckte att jag hade problem.

Men så är det, en sjuk hjärna tänker sjuka tankar.

Jag skulle kunna berätta vad det var som fick mig att inse att jag hade nått min personliga botten. Men det blir för lång och för avslöjande.

Men jag har några mycket duktiga och proffsiga drog/alkoholterapeuter att tacka för mitt tillfrisknande. Personer som inte gav upp när jag själv höll på att ge upp. Personer som trodde på mig, trots återfall, och gav mig styrka att resa mig upp igen.

 Kerstin 

 

Gronstedt
2009-07-15, 10:53
#2

Jag säger som kerstinjo, man måste nå sin personliga botten, ett slags stormens öga där det är så lugnt att man kan se orsaken till att man drogar, utan att genast få panik och vräka i sig mer drog för att slippa se. Ett slags utmattning, kanske. Jag tror att man måste göra många resor mot det där tillståndet, och sedan många försöka att resa sig därifrån innan man hittar vägen ut.

För mig kom ett slags intellektuell insikt långt innan jag faktiskt fattade på riktigt vad som hände. Det var väldigt tydligt att jag höll på att ta livet av mig med mitt sätt att leva, och ännu tydligare att det liv jag kunde leva om jag var kvar i missbruket skulle vara fyllt av fysisk värk, emotionell och mental smärta och förvirrning, frånvaro av glädjeämnen och oförmåga till handling. Men trots att mitt huvud visste allt detta tog det minst ett par år innan jag faktiskt kunde acceptera att ansvaret låg hos MIG, att JAG måste ändra MINA vanor om jag inte skulle vara en fysisk, emotionell och mental krympling i hård fart på väg mot graven.

Och när jag äntligen fattat det tog det ytterligare ett par år eller mer innan jag hittat vägen därifrån - och inte förrän nu, bortåt 7 år efter den första insikten, är jag någorlunda stadigt på den vägen.

Och trots allt detta har jag inte lärt mig mer än att jag är på god väg att halka in i ett annat beroende och missbruk. Smart är man inte …

Kia
Kia 
2009-07-15, 13:57
#3

Jag nådde också min botten. Men sen har jag haft återfall på återfall men jag vet att jag varje gång lärt mig något och jag vet också att jag kan aldrig gå tillbaka till den omedvetna Kia.

Jag har en ny längre period abstinens igen nu och jag känner att det är annorlunda idag. Jag tar min medicin och den består av tre "tabletter". Gå på möten, arbeta i stegen och göra service.

Det är smärtsamt och det är tufft när man når botten men det är bara en väg ut om man vill ha den och det är en positiv väg.

/Kram Kia

[Beavis]
2009-07-16, 00:22
#4

Mitt beroende(missbruk av coca-cola har jag stevis blivit medveten om, mer o mer sen jag började skriva här har jag inett att jag dricker onormala mängder läsk.

Inget som egentlign drabbar någon annan än mig tror jag? men det ör inte bra o hålla på å och i slutändan mår min kropp inte bra av det.

Jag tror att jag insåg att jag nog hade ett problem när min flickvän påpekade det och jag började reflektera över mängden tomflaskor jag hade i köket samlat på bara en vecka. Och veta att detta ändå inte var allt jag druckit, utan en hel dle mer på stan i olika sammanhang.

Upp till toppen