Etikettövrigt
Läst 1135 ggr
Kia
Kia 
2009-07-11, 13:23

Personer i böcker

Någon delade med sig av detta och då jag kände så väl igen mig i detta så tänkte jag att kanske fler än jag gör det.

När jag var barn läste jag väldigt mycket böcker (gör jag fortf i perioder men inte på samma sätt mer). Saken är den att jag läste inte som andra. Jag blev ett med böckerna och deras karaktärer. Jag läste mycket Vi i fem böckerna och jag var barnen i dessa böckerna. Jag levde mig så in i dessa och i princip trodde att jag var en av dom. Jag ville bara vara någon annan än den jag var. Jag ville vara någon speciell och det blev jag i böckernas värld. Där fick jag vara den som fick den bekräftelse jag behövde. Där gick aldrig något fel. Jag vet att alla barn fantiserar men jag vet hur jag fantiserade och jag undrar idag om jag verkligen var som andra när de fantiserade. Det pågick långt upp i ålder att jag höll på sådär. Jag hade massa av konstiga saker för mig och jag önskade att jag var någon annan.

Jag försökte vara någon annan också men det fungerade inte alltid något som tog mig tillbaka till det verkliga.

Jag förstår nu hur jag i allt hat mot mig själv tyckte att allt och alla runt om mig var mycket bättre än jag.

/Kia

[Beavis]
2009-07-11, 20:36
#1

Jag slukade också Vi Fem böckerna och Vi sex tror jag en annan barndeckarserie hette?. Läste massor som barn, kunde läsa flera böcker samtidigt, helst deckare och jag levde mig in i dem kunde visualisera hur miljöerna var hur människorna såg ut. Agatha Christie tyckte jag var bra på att beskriva miljöer så hennes böcker har jag läst massor av.  Var det en rolig modig, häftig karaktär i böckerna så kunde jag också vilja vara den eller visualisera mig som personen.

Böcker gav mycket sällskap och underhållning, aJag har svårt idag att förstå hur mycket jag kunde läsa samtidigt som man kollade mycket på tv hade läxor mm

Så du är inte ensam

Gronstedt
2009-07-12, 18:59
#2

Jag läste massor som barn och gör det fortfarande, men jag tror inte att jag som du beskriver vill vara eller fantiserar att jag är en person i boken. Jag lever mig snarare in i boken så att jag liksom slutar att finnas utan blir "en fluga på väggen" i berättelsen. Jag kan förstås känna igen mig eller läsa om någon person som gör/är saker jag skulle vilka kunna göra eller vara, men det är ju inte det samma som du beskriver.

kerstinjo
2009-07-13, 00:39
#3

Jag har också slukat böcker sedan jag lärde mig att läsa. Däremot så har jag aldrig identifierat mig med personerna i böckerna.

 Kerstin 

 

sannixan
2009-07-14, 02:35
#4

Böcker är en av livets kryddor.Jag kan inte åka spårvagn utan att ha en bok med.Köper mycket pocketböcker,billigt och väger inte så mycket.Läste katarina Janouch bok nu,sommarbarn som jag kan varmt rekommendera.Nu ska jag läsa lite innan jag somnar .ha det så gött.kram sanna

Kia
Kia 
2009-07-15, 13:42
#5

Jag läser iofs fortfarande en hel del. Men det är inte som förr. Då slukade jag bok efter bok . Det kan jag nu med men det går i perioder och jag blir inte ett med karaktärerna som jag blev som barn.

/Kia

[Beavis]
2009-07-16, 00:26
#6

Jag gick nog aldrig så långt som du, även om jag slukade böcker i massor som barn, fantiserade mig in i boken och visualiserade vad jag läste och kunde sen drömma om handlingen och i fantasins värld var jag kanske mednågongång? men inte fullt ut så. Böcker e iaf otroligt bra kjag önskar egentligen att jag läste mer nu än jag gör då det mest blir tidningar.

Upp till toppen