jag kan äga att FAA eller OA är betydligt billigare efterom det är gratis…

pER

Hej Novisan!
Det beror väldigt mycket på hur man själv är som person, vad man kan trivas och fungera med. Alla vägar passar inte alla. Det finns några här som varit hos Bitten och Pernilla, putta upp din tråd i morgon så får du kanske svar av dem. Du kan också söka i trådarna här.

Det jag har läst om på FFA:s hemsida så föreslår de att man fleromättade fetter som margarin, men eftersom jag försöker köra lchf så blir jag tveksam till om det är rätt för mig.

De här 12-stegsprogrammen, det står en massa om Gud och att lämna över sig till Gud. Samtidigt står det att OA ej är religöst. Jag undrar lite hur mycket Gud-snack det är på dessa möten då jag är ateist.

Det där med Gud eller inte är ett återkommande diskussionstema! Själv vägrar jag 12-stegsprogram av just det skälet, men många andra tycker att det fungerar bra att välja att se GUD som något icke-religiöst. kerstinjo och Kia med flera har gått den vägen, du kan ju fråga dem!

Ja! Gud diskussionen! Skillnaden mellan att ha en tro på någon Gud och att ha en religion kan vara stor. Religion är ju en troslära, lite hårdraget en regelbok om hur man ska tro. Något sådant finns inte inom tolvstegsrörelsen.

Sen är det också så att varje person i rörelsen som uttalar sig om sin tro gör just bara det. Uttalar sig om sin egna tro. Det finns inget rätt eller fel. För mig började det som en tro på gemenskap i överhuvudtaget till att bli något större och mer ogreppbart också…

Så om du t.ex. väljer att tro på dig själv på riktigt så räcker det långt!

Man bestämmer själv och man tar till sig det man tycker om och låter resten vara.

Programmet funkar för många som inte har någon uttalad Gudstro… men jag tror dom tjyvtror lite i lönndom ändå… åtmisntone på nåt… Halle-amen på er!

pEr

Jag är icke-religiös och har gått på OA över 1 år nu… Det är så att man kan gå där utan att behöva vara troende eller ha någon helt annan slags tro. Gud är bara ett ORD för en högre vilja/makt sedan om man väljer att Gud ska vara något religiöst, ett föremål, gruppen, eller något annat är helt upp till en själv.

Jag skulle rekomendera att man går på några möten innan man helt dömmer ut bara för att det används ett ord som man inte gillar, det ordet hade lika gärna kunnat bytas ut mot luft, stol, eller något annat ord, det är den betydelse man själv personligen väljer att lägga bakom ordet som spelar roll inte ordet i sig.

Detta står även väldigt bra beskrivet i AA´s storabok, som många på OA följer, där byter man bara ut orden alkohol och alkoholism mot socker/mat och matmissbrukare/tvångsmässig överätare.

#6: Jag säger som varje annan gång detta varit upp: Om det är så himla oväsentligt, så låt dem säga "stol" då, så kanske jag går dit. Inte förr.

#7 men vad har det för betydelse vilket ord andra använder, du kan ju välja att själv säga stol

? Fast man kan väl inte säga "jag lägger över min makt på stolen…" eller vad det nu stod?

#9 varför kan man inte det? Man kan väl som icke troende säga att man lägger över makten på stolen lika gärna som Gud eller något annat?

#6, ett år! måste man hålla på så länge? Funderar lite på att gå på ett möte ikväll. Känns lite läskigt dock. Skulle vilja äta en stor glass just nu

#11 Ett beroende är inget man någonsin kan bli helt frisk från, men man kan leva i tillfrisknande, mao man kan bli fri från symtomen. Även om man är fri från symtomen så kan man trilla dit igen om man inte serupp, sen så kan man faktiskt hjälpa andra på deras väg till ett symtomfritt liv genom att dela med sig av sina erfarenheter på dessa möten.

Jag vet folk som har gått på möten i över 10år och fortfarande går dit nästan varje vecka även om det nu är flera år sedan de hade något återfall.

Vad ska jag säga om jag går dit idag? Finns det någon ledare som man säger till att man är helt ny och att man är skiträdd?

#13 det finns en mötesöppnare (den som har nyckeln till lokalen) och sedan brukar det väljasut en som leder just det mötet, denna mötesledare läser en text och brukar fråga om det finns någon som är på sitt första möte, eftersom att du då svarar att detta är ditt första möte så brukar de läsa en text som är speciellt för nykomlingar.

Alla har vi varit nya någongång och jag kommer själv ännu ihåg hur skraj jag var då jag skulle gå på mitt första möte, det kommer säkert de allra flesta ihåg oavsett hur länge de gått i programmet.

Du kommer inte att tvingas att dela utan det är helt valfritt, du kan välja att säga att du bara vill lyssna eller om du känner att du vill dela med dig av dina tankar och känslor så är du mer än välkommen att göra det också. Ingen kommer att avbryta dig då du pratar, ingen kommer att dömma dig för det du väljer att säga eller inte säga, alla har vi varit eller är i liknande situationer och på dessa möten så kommer man att få möta folk som har mycket förståelse.

Tack för ditt snabba svar. Jag har bestämt mig för att gå. Jag berättade det för en kollega och jag började nästan gråta.

#15 Jätte starkt av dig att själv se att du har ett problem, och att sedan dessutom berätta om det för en kollega och att gå på möten är verkligen starkt av dig.

Tja, hon vet redan att det är knas i huvet på mig och att jag nog borde bli behjälpt av en hjärntransplantation

Va kul! Gå på mötet och kolla hur det är.

Om det inte känns hundra på en gång ber jag dig ge det några chanser. Ibland tar det ett tag innan det sätter sig.

Vad du kommer att möta är folk som du känner igen dig själv i och  de kommer att göra lika dant med dig. Du kommer att märka att ni har liknande erfarenheter och känslor fast ni utåt sett kan vara helt olika.

Som sagt tror du att programmet ska fungera så gör det ganska säkert det oavsett om det är "stolen" eller nåt om kallas "Gud" som får ta över…

pEr

Novisan, det finns ett PM från mig :)

jaha, då har jag varit på OA-möte. Nervositeten och rädslan hade släppt när jag var på väg dit. Det kändes bara som att gå på nån kurs, vilket jag gör då och då för jag älskar att lära mig nya saker.

Det som slog mig var att det var så blandade typer av människor där. Unga, i min egen ålder, någon lite äldre än mig, tjocka, normal-viktiga, smala, välsminkade och osminkade. Precis som Porklash säger i #18

När föreläsnaren talade slog igenkännandet mig i huvudet med ett basebollträ. Det var så skönt att känna att jag hamnat på rätt plats och att jag kommer kunna få hjälp. Det var också så fruktansvärt att inse att jag är sjuk så jag var tvungen att gråta.

Skitisamma om det är Gud som hjälper mig eller vem/vad det är, bara jag får hjälp.

Tack alla för ert stöd vilket gjorde att jag bestämde mig för att faktiskt gå dit.

#20 Jag är jätte glad för din skull, hoppas att du fortsätter gå på möten och att det hjälper även dig. *kram från en OA-medlem till en annan*

Kommer jag absolut göra. Tack AnneN, kram.

"20: Härligt att du trivdes! Det fungerar suveränt för väldigt många.

Jag vill bara inflika lite som jag sagt i tidigare disskussioner i ämnet GUD/Allah/Jahve/Budha osv kalla det vad ni vil.

1. Gudsbegreppet kan lätt bytas ut eller tolkas som ditt "överjag" eller din "inre kraft" om du vill om du är Ateist eller möjligen Agnostiker?

Det har hjälpt vänner till mig som är i 12-stegsprogrammet att tackla just den biten att det på amerikanskt vis tjatas om gud i varannan mening.

Bara att tänka att jag överlämnar mig i mina egna händer till min egen inre styrka jag vet att jag har. Överlevnadsinstinkten som får mig att söka hjälp i de väsrsta situationer där det vore enklare att bara ge upp.

Ju längre du litar till din inre livsvilja/inre styrka/överjaget och avstår drogen och ber om hjälp och stöd desto starkare blir du att stå emot.

2. FAA s maatplan är frivillig och på inget sätt tvingande bara en rekomendation således. Många inom rörelsen i sverige äter LCHF. Det står på hemsidan  om du tittar lite i tesxten.

Lycka till  i vilket fall som helst

#24: Varför skulle jag behöva "överlämna mig" till min egen inre styrka? Den är jag och jag är den - det finns inget som överlämnas och ingen att överlämna till.

Tjoho va bra! Rätt inställning! Skit i vad som hjälper bara det gör det!

pEr

Tack snälla ni för ert stöd.

Igår var jag och träffade en "sponsor" (konstigt ord, jag vill kalla det för personlig coach eller vägledare). Jag hade nog mest problem med att verkligen tro att jag är en "tvångsmässig överätare".

-Just jag är nog undantaget som bekräftar regeln.
-Just jag kommer nog någon gång kunna äta de godsaker som får mig att överäta såsom en normal person äter godsaker.

Trots att jag i 10 år bestämt mig för att inte överäta har jag aldrig riktigt kunnat veta i varje enskild situation hur det skulle gå om jag tog en enda bit. Skulle det bli så att jag kunde äta som en normal person eller skulle det bli så att jag hetsåt?

Dessutom har jag under 10 varit underätare - dvs gått igång på att om jag ätit mindre än vad kroppen behövt så har det triggat mig att äta allt mindre o mindre för att bli smalare o smalare.

Tänk, jag har varit sjuk i 20 år!

Gud - om han nu finns - vad skönt det ska bli att börja ett nytt liv för att slippa allt detta. Blir jag religiös på köpet är det ok, bara jag slipper kämpa med detta resten av livet.

Jätteroligt att du funnit möten :)

Kram Kia

#25 Det är svårt att överlämna sig till den inre styrkan, det kan jag ju hålla med om. Men det gäller att hitta den, Precis som du gjort. Att i grupp få ur sig instängda känslor som gör att man vill skada sig själv genom att missbruka. Att överlämna sig åt sig själv och inse att man kan göra något åt  skiten man sitter i, Och att det är DU som ska gör jobbet med stöd ifrån andra som hejar på.

När du återtagit ditt öde insett att du inte vill leva så här längre, kommer den inre styrkan/kraften fram som manar dig att fortsätta kämpa emot abstinensen samhället mot ett bättre liv.

Låter det förvirrat? troligen jag har aldrig varit bra på att förklara.

#29: Jag tror jag förstår vad du menar, men det är just det som är grejen. Det verkar som om jag är annorlunda i detta avseende, men min "inre styrka" är inte något separat väsen som jag måste leta efter, jag upplever mig själv som ett helt. Visserligen är jag ibland ute på farliga och fåniga vägar, men det beror inte på att jag inte har kontakt med min inre styrka, utan att jag väljer att bära mig dumt åt och köra åt fel håll. Vägen ur missbruk för mig ligger liksom inte i att "hitta styrkan" att gå åt rätt håll, utan i att resonera mig fram till skäl att välja att gå åt det hållet. Jag har ganska länge varit medveten om det är jag själv som väljer och jag själv som styr, även om jag inte alltid vet VARFÖR jag väljer som jag gör. Låter det virrigt?

Jag kan faktiskt inte tänka mig mycket som skulle vara vidrigare än att ha någon som hejar på medan jag gör jobbet, som du skriver … BURRR! Jag är både osocial, asocial och antisocial och själva tanken på att ha andra omkring mig i en sådan kamp ger mig rysningar ända in i hjärteroten.

Fast man ska aldrig säga aldrig, jag blir allt socialare på andra plan, så vad vet jag?

#30 Det är ett sätt att försöka gå runt gudsgrejen om masn inte är religiös bara. Det är mitt sätt att fösöka göra det. Fungerar de inte för dig så prova något annat. Jag hajar din fråga "överlämna sig åt sig själv" men det är ju egentligen det du gör, tar ansvar för ditt eget liv och tar kontroll. istället för o gömma dig idrogerna och tycka synd om dig själv.

Sen att du inte gillar att någon hejar på dig och stöder din kamp, det förstår jag också om du inte gör, alla gör det inte och du har ju hittat en egen väg utanför tolvsteg och gruppterapi.Principen är ju faktiskt nästan som vi gör här om du tänker efter, skillnaden är att vi inte kan se varandra.  Så det är inget tvång att välja varken OA FAA eller någon annan organisation. Envar efter tycke och smak.

Nu har jag gjort de 12 stegen och sponsrar nu en tjej, första gången igår, det kändes helt UNDERBART

Grattis :) :) verkligen kanon.

kram Kia

#32 oj det gick snabbt, grattis

Ja det var snabbt! Men hellre det än inte alls! Gratulerar.

pEr

Tack.

Jag blev sponsrad att ta stegen snabbt för att inte fastna i steg 4 och 5 och må dåligt som jag gjorde under de 2 stegen, utan att komma vidare. Känns som en bra rekommendation för jag hade sån ångest under steg 5 att jag ville dö.

#36 Med risk för att verka skenhelig då jag själv aldrig gjort 12-stegsmodellen men iom att du gått igenom allt på mindre än en månad vad andra tar ibland flera månader och längre att klara. så var öppen för att göra stegen en gång till. för det bästa

#37  Det är ju så att man kan jobba igenom dessa stegen hur många gånger som helst. Man är ständigt arbetande i dom faktiskt på olika sätt då.

Det finns de sponsorskap som jag antar att Novisan gjort där man jobbar fort för precis som Novisan säger så kan detta vara för att inte fastna.

Personligen är jag långsam (mycket skit att reda ut *S*). Men jag tror att ibland måste man bli puttad i rätt rikting för att man ska komma vidare.

Jag är själv inne på min andra omgång att arbeta igenom alla stegen och nu tar jag tag i det som jag inte gjorde förra gången, vilket känns bra.