Jag säger somm så ofta förut, att det enda som fungerar för mig är LCHF - alltså att nästan helt utesluta kolhydrater ur kosten. Med tiden släpper suget, även om abstinensen kan vara rätt hemsk.

Välkommen hit, förresten!

Utesluter man då även äpplen och andra frukter då?

Tackar!

#2: Det är olika hur man fungerar, en del äter frukt, en del inte. En del äter bara kött och fett, en del äter grönsaker, mjölkpprodukter och ägg. För mig fungerar det inte med frukt, det är för mycket kolhydrater, men jag äter bär ibland när det är säsong. Man får prova sig fram helt enkelt. Fast den första tiden, när det gäller att ta knäcken på sockermonstret, tror jag alla bör utesluta kolhydrater nästan helt.

Personligen anser jag att Viktklubbs metod är helt uppåt väggarna, men alla är som sagt olika.

Ahh..kanske kan vara värt att testa!

Är mest med i Viktklubb för att hålla koll på kalorierna…har inte hittat något gratis progam på nätet än som kan räkna ut så bra som dom gör.

Bara du är nöjd med dig själv och vågar vara stolt - för vikten är inte allt vettu, det är insidan som är viktigast. Vikten är bara några siffror… visst, det är inte bra att väga för mycket men man måste faktiskt få vara nöjd med sig själv även om man är mullig.

#5: DET är MYCKET sant.

Och har man bra kondition och vältränade muskler, så ger övervikten inga hälsoproblem heller.

#5 sant det du säger…men jag tycker det är jättesvårt. Kommer från en viktfixerad familj (speciellt farmor och faster) som är mästare på att kommentera folks vikt, dom kommenterar sällan min men jag tar åt mig ändå. Jag har svårt att acceptera mig själv i många lägen just pga min övervikt.

#6 håller med dig…..jag är ju inte klent byggd direkt, så nån "pinne" kommer jag aldrig att bli…men konditionen *ujuj*. Arbetar på den…men det är svårt för det är sällan jag gör något för min egen skull…jag gör det för alla andras skull för att "räta in mig i ledet".

Jag har aldrig lyckats hålla igång med någon motion eller träning förrän jag började rida igen för ett par år sedan. Jag klarar inte att hålla på för att man "ska" eller för att det är "nyttigt" - det måste vara roligt och givande också.

Jag har inte vägt mig på över ett år, men ser på kläderna att jag blivit betydligt smalare. Dock är jag förmodligen fortfarande fet enligt alla BMI-skalor. Men BMI är skitsnack och inte anpassat för människor med rimlig muskelmassa, så det bryr jag mig inte om. Och inte skäms jag för mitt utseende heller. Why should I? Men ibland stöter jag på folk som verkar tycka att jag borde skämmas för att visa mig.

Hade gärna börjat rida igen, men jag har fan inte råd :( Va medryttare på en häst för drygt ett år sen och saknar det som bara den. Men det är inte så lätt att hitta gratis medryttar häst här i götet :/ Och att springa är totalt uteslutet för jag vekligen hatar det och har alltid gjort, men förmodligen för att jag inte kan springa….när jag väl springer så studsar jag som en idiot

Härlig inställning Gronstedt

Emmsa: kan du tänka dig att promenera? Eller vad kan du tänka dig att göra?

man ska inte titta för mycket på" hur det var förra gången" försök koncentrera dig på hur det känns nu?. Och det tar ett par dagar att komma in i promenader och annan motion, att få in känslan ingen, tro mig jag vet.

Som du är inne på och även Grönstedt Hitta en aktivitet du tror dig gilla inte något du tror/vet är nyttigt för då kommer du aldrig fullfölja, utan hitta en aktivitet du vet att du gillar eller tycker verkar intressant, så kommer det automatiskt.

Sök dig gärna till  FAA OA

Jag har alltid tyckt det är svårare att ta till sig det bra som sägs om en, att det "dåliga" väger tyngst. Jag står för det jag sa förut, men jag vet hur det känns. Konditionstesten i skolan där man springer fram och tillbaka tills man inte orkar mer, den som ger upp först och ser "alla" andra som knappt verkar trötta… Efter proven när "alla" ser glada ut och skriker ut "vad lätt det var" trots att man själv kämpat med att plugga stenhårt i flera veckor/månader men ändå inte lyckats så bra som "alla" andra gjort.

Det är bara ytan som är sådan, nästan alla har komplex. Jag vet inte hur jag ska göra för att få dig känna dig bättre till mods med din kropp och dig själv, men genom att lägga så mycket tid på någonting man kanske aldrig blir nöjd med tar så mycket från ens liv som man inte vill missa. Alla människor är olika, en del föds större än andra.

Jag brukar inte läsa vuxentidningar, men att döma av framsidorna finns det i 90 fall av 100 stora rubriker om den effektivaste dieten och hur du på bästa sätt går ner i vikt. Ungdomstidningar då? De som jag faktiskt har en aning om vad det står i, och det är inte alls några såna töntiga saker. Där är reportage om hur du på bästa sätt tar hand om dig själv, vågar säga nej, minskar stressen och pressen som mer än ofta vliar på ens axlar under terminerna. Är det inte ni (nej, jag menar inte att döma er som skriver här eller andra för den delen heller, utan till de som faktiskt sitter och skriver reportage i dessa tidningar) som faktiskt ska lära oss hur det är i "det verkliga livet" som många kallar det. Är det inte ni som ska vara föredömen för oss om hur man lever ett bra liv. Jag menar inte alls att ingen får ha bekymmer och känna sig nere över sin kropp, det tror jag alla gör. För tjock, för smal, för normal.

Jag känner mig verkligen som att jag skäller ut dig nu, men det gör jag inte! Du får inte ta det så, snälla gör inte det. Det jag försöker få fram är att man kan visst få unna sig saker lite då och då. Du har människor omkring dig som älskar dig för den du är. Har jag rätt?
Man säger så mycket utan att veta vart det hamnar, man kan mena det som någonting väldigt fint men som i själva verket bar är ett hårt slag under bältet. Var dig själv, alla andra finns redan.

Man behöver inte vara ute och springa 15 mil och inte äta någonting annant än sojamjölk för att få den "perfekta" kroppsformen, man behöver inte det. Ät i lagom mängd, bra mat som är god, promenera någon gån gom dagen. Man får ju mer motion än man tror bara genom att… klippa gräset, dammsuga huset. Vet ni att om man skrattar 100 gånger gör man av med lika mycket som ett 30 minuters träningspass, det ni. Varför inte göra vardagen till en fest och känna dig älskad för den du är. Lycklig att du finns, är friskt, _lever.

_Och förlåt igen för om jag har skrivit opassande saker, det är ingenting som är riktat mot er, i så fall som en hjälpande hand. Jag menar inte att såra någon, och jag hoppas inte jag just har dragit till med ett sånt där slag under bältet.
Kram

Eller jo, jag kom visst på ett sätt att hjälpa dig. Både med självkänsla och träning.

Du kan ju börja med att fråga dig varför de andras åsikter om din kropp är så viktig, vad det hjälper dig att ändra på den. Om det är värt det, om du skulle trivas bättre med dig själv efter att du gått ner i vikt. Trivs du med dig själv som du är nu egentligen? Vad är det annars du vill ändra på? Magen, låren, armarna?
För att få den rätta motiveringen kan du ju söka runt lite för tips om på vilket sätt du ska träna beroende på vad du vill ändra på. Kanske ska du göra styrkeövningar, eller ta promenader. Att sätta upp ett mål är ju bra och sedan när du gjort det tycker jag att du ska unna dig själv någonting som du verklingen längtar efter. Varför inte slå ihop dina närmsta kompisar och hyra varsin häst för en heldags hästutflykt? Då har du någonting att kämpa för, samtidigt som du lär dig känna din kropp och glädjas över att du är just du.

Jag vill tipsa att du går in på kolhydrater.ifokus och läser runt där. Jag tror att du kan få massor av tips där och på så sätt bli av med sötsuget och det är alltid en början. Vi är alla biokemiskt olika därför är det svårt att tipsa vad man ska och inte. Jag brukar säga att uteslut allt det vita först /socker (i alla former även fruktsocker) mjöl och vete och därefter när det gått en tid så pröva dig fram vad du klarar ut och inte.

Kanske kan du äta frukt. Det kan inte jag. Jag har prövat så ofta och sötsuget sätter igång direkt och det slutar med choklad. Därför låter jag bli det.

Jag utesluter inte kolhydrater för att bli smal längre. Jag utesluter dom för på så sätt har jag blivit frisk i huvudet (iallafall arbetar jag med det) och allt är inte så fixerat runt vad jag väger osv. Det som dock blir en bonus är att jag tappar i vikt även om att äta kolhydratsreducerad mat innebär att det tar lite tid innan det händer.

Jag tror att Frida har rätt på många sätt i det hon skriver men samtidigt är det så Frida att äta bra mat som du skriver och rätt mängd kan innebära för många att det ändå blir fel om man inte från början väljer rätt. Kanske måste man välja bort mjölkprodukter och använda soja för det är för mycket laktos i mjölken och det går inte. Jag bara säger att det som först och främst är viktigt kanske är att man en lång period testar sig fram vad man kan och inte. Men jag tror också som du att ju mindre man fokuserar på hur man ser ut desto bättre mår man så småningom . Där kan jag prata om egna erfarenheter helt och hållet.

Motivationen att röra på dig tror jag kan komma så småningom. Ge dig bara lite tid och framförallt slå inte på dig själv för du är bra som person och en unik sådan och det är värdefullt in i det längsta.

En sak i Taget! Och framförallt gör det enkelt. Ofta gör vi saker så svårt.

Kram Kia

#13: "Var dig själv, alla andra finns redan."

Underbart sant!