Etikettalkoholberoende
Läst 7166 ggr
Tatsu
2009-04-13, 14:37

Hjälpa en alkoholist.

Om man ska försöka att hjälpa en som är ganska djupt ner i alkoholismen och  de inte erkänner sitt missbruk.

Vi har tagit kontakt med alkoholhandläggare och fått tips på vart vi ska vända oss, men det är ett problem som återstår. Det ska vara frivillig behandling - när inte personen erkänner och inte "behöver" behandling och säger att det inte är något problem - Jag kan sluta när jag vill.
Nu kan personen inte det utan det blir värre och värre igen. Det var en liten ljusning före jul då vi var och skrev in oss på en öppen behandling och personen gjorde tappra försök till bättring men gick aldrig tillbaka dit utan kunde själv.

Den som behöver hjälp påstår att på alla behandlingshem drivs  det i någon form av religös regi. Alla har någon koppling till kyrkan eller annat.

Kollade lite och det verkar vara så, kanske för att dessa personer som är religösa vill hjälpa andra och har en inre styra att göra det. Jag tycker inte att det är något problem men den som hos oss behöver hjälp vägrar att gå till ett sådant behandlingshem. Man behöver inte blir djupt troende för det utan det är hjälpen vi behöver när man inte räcker till själv eller orkar.

Har ni någon erfarenhet av öppna behandlingar, får man den hjälp man behöver? är det någon som blivit nykter efter  en sådan behandling?
Det finns ingen tvångsvård nu för tiden utan allt ska vara frivilligt vilket ter sig väldigt konstigt.

Vi börjar att ge upp men ändå vill man inte det utan hoppas hoppas att det ska bli bättre.

kerstinjo
2009-04-13, 16:14
#1

Min erfarenhet av behandlingshem (och det är ett flertal) är att jag aldrig träffat på ett kyrkligt behandlingshem. Så jag vet inte riktigt varifrån du har fått de uppgifterna.

Under mina aktiva år (narkotika och alkohol) så hade jag sparkat bakut om någon hade föreslått ett religiöst behandlingshem.

Tvångsvård finns fortfarande enligt LVM (lagen om vård av missbrukare), men jag tror inte att chansen att bli nykter genom tvång är särskild stor.

MEN, det finns ingen eller inget som kan få alkoholisten att bli nykter, den förmågan och viljan måste han själv ha.

Det allra svåraste är att erkänna att man verkligen har ett problem med alkoholen.

Min första behandling ljög jag mig igenom och tvingades avbryta pga abstinensbesvär.

Min andra behandling ljög jag mig också igenom, men jag fick ändå ett relativt alkohol- och drogfritt år.

Behandling tre var exakt som den andra.

Behandling nr 4 var isländsk och efter den lyckades jag avhålla mig från narkotikan ganska länge, men alkoholen hade jag inte släppt.

Behandling nr 5 lyckades få mig drog- och alkoholfri (förutom att jag tog mig några återfall.

Som du ser så tog det lång tid för mig. Enda anledningen till att inte poletten trillade ner var att jag hade svårt att erkänna mitt missbruk. "Kan själv" var min filosofi. Vilket jag uppenbarligen inte kunde. Uppenbart för andra men inte för mig.

Som jag ser det så är det ingen ide för missbrukaren att välja. Är det inte nykterhet han vill ha? Det viktigaste är inte HUR man blir nykter, det viktigaste är att man BLIR nykter.

Lycka till, önskar jag som efter många turer lyckades bli drog- och alkoholfri.

 Kerstin 

 

Tatsu
2009-04-13, 23:06
#2

# 1 Tack för att du delade med dig om dina erfarenheter , gratulerar till att du klarat av detta. Vi får se nu efter helgerna om ångern sätter in så han är lätt medgörlig eller om det blir fortsatt drickande.

Froddel
2009-04-16, 22:38
#3

Är det inte så att det är själva 12-stegsmetoden och allt prat om den högre makten som de flesta förknippar med att det är religiöst?! Tror det kan vara så.

Jag själv hade svårt för det i början (är vuxet barn och jobbat en del i perioder med 12-stegsprogrammet som anhörig), och kunde inte heller ta in det där "snacket". För mig handlar den högre makten om mitt eget tillfrisknande från medberoendet samt själva medvetenheten i det hela.

Lycka till Glad

kerstinjo
2009-04-17, 00:08
#4

Jag har aldrig haft några problem med programmets högre makt. Jag hittade något som fungerade för mig och har fungerat för så otroligt många människor.

Jag hittade ett program som gjorde mig nykter och drogfri, ett program som gav mig livet tillbaka och fick mig att växa som människa.

Just det är stort för mig och då kan jag ha överseende med att ordet gud nämns.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2009-04-17, 00:58
#5

Ett sätt att komma över just den saken som ateist, är att se "gud" eller "Den högre kraften"  i texterna som ditt " över jag" eller din innrekraft/Överlevnads - instinkten.

Jag känner ett par missbrukare som gjort så, och kunnat ta till sig 12-stegs progreammen. Det är en tolkningsfråga helt enkelt Din gud är min inre kraft.Skrattande Ibland svår att hitta men den finns där.

catfoot
2009-08-12, 22:06
#6

Ja, min bror dog av sitt alkoholmissbruk för 1,5 år sen. Å jag försökte det sista året att få hjälp till honom, har aldrig stött på sån oförståelse å sån okompetent personal inom detta område..Min bror låg inne på sjukhus väldigt ofta det sista året pga att lever höll på att ge upp..Men hade han fått hjälp då inna den blev helt slut har han kunna funnits för sina söner å barnbarn, den ena bor med mig idag..

När jag ringde detta team om att dom skulle göra hembesök, så var gensvaret moll…efter många påstötningar så åkte dom då till min bror som då var nyss hemkommen efter några veckor på sjukhus..han så ju då fräch ut..Dom ansåg inte att han var i behov av hjälp…Skrämmande…

Ditt hem är där din katt är.Kyss

OT/Snyggt ....

[Beavis]
2009-08-13, 00:36
#7

Skrämmande, men människan är bekväm och anstränger sig sällan mer än nödvändigt  om inte det finns något att vinna i slutändan.

Tyvärr tror jag många inom missbrukarvården bara ser sitt arbete som ett 9-5 jobb. Det behövs mer personer som "brinner" för att hjälpa. Med stor empati.

I dagsläget så slutar deras ansvar så fort patienten gått ut genom dörrarna/lämnat kontoret.

Man blir förbannad men vad kan man göra? folk dör iaf

catfoot
2009-08-13, 11:24
#8

Ja, nog blir man rädd..Att människor som ska hjälpa folk, sitter på sina bakar å inte bryr sig…Minns detta år med avsky, inför allt som hände..med myndigheter, sjukhus, familjen…Jag tappade förtroende för dessa som säger sig hjälpa…

Ditt hem är där din katt är.Kyss

OT/Snyggt ....

aleforsare
2009-08-15, 23:36
#9

                  Hej på dig

är nykter alkis sen några år ock min start började på Alefors-hemmet,28 dagar med ett års eftervård,numera oändligt tacksam AA-medlem. 

jag har träffat massor av folk som varit på olika hem, har inte hört att något är religöst, om man nu är rädd för det,snarare är det nog så att "din alkolist" tar det som en chans att slippa bli nykter,vi alkolister (aktiva) är mästare på att ljuga o manipulera alla,även dom som vi älskar mest, sist min inte minst oss själva.

mitt råd till dig är att själv gå på några AA-möten även om inte han vill gå med. där finns det folk som vet precis vad du går igenom,det lättar enormt att se att du inte längre är ensam,

Det säger iallafall min fru (ock 2 av våra barn)som äntligen fick nån att prata med.

Min"tro" är att ensam utan mina möten med andra nyktra alkolister,så får jag inte behålla det liv som jag har idag,sen får folk tro på vad som helst bara det hjäper mig att behålla min nykterhet,och det fungerar för hundratusentals män o kvinnor över hela världen om JAG har en önskan att leva nykter för min egen skull,naturligtvis för andra också,men det är bara jag, inte min fru barn,chef el nåt annat som har nåt ansvar för om jag skall supa eller inte ,vad jag vill säga till dig, det är inte ditt fel att han super, vill han inte sluta så lämna honom även om det gör ont,försök att leva ditt eget liv annars dras du bara med i "fallet",ingen "riktig"alkolist slutar så länge man har nån som sopar banan åt sig och döljer problemet,jag tror att alla nyktra alkolister kan hålla med.

Varma hälsningar. Håkan (ps om du har en dator kan du hitta info om anonyma alkolister.al-anon som är för anhöriga annars finns det i telefonkatalogen ds)

sannixan
2009-08-17, 10:59
#10

jag håller med ovanstående talare.ju mer folk tjatade att jag skulle dricka desto mer drack jag.jag hade väl inte alkoholproblem!!!!!!man behöver erkänna för sej själv att man har problem.jag nådde min botten i april 2006.började att gå på aa-möten och på den vägen är det.går jag inte på möten så går det åt skogen.idag har jag ett fantastiskt liv och mitt gamla vill jag inte ha tillbaka.att vara medberoende är jättetufft,du bränner ut dej.jag har varit medberoende,jag bestämde mej för att lämna honom även om det gjorde ont,jag hade försökt så länge men inget hjälpte.tacksam för det idag,han dricker fortfarande och vem vet jag kanske hade förlorat min nykterhet.kram sanna

kerstinjo
2009-08-17, 12:25
#11

Tyvärr är det ju så att man kan inte hjälpa en alkoholist, som inte vill bli hjälpt.

 Kerstin 

 

Upp till toppen