Etikettberoende
Läst 2696 ggr
annaskott
2009-08-18, 13:12

hur gör man?

hej,

är ny medlem på beroende sajten. och som ny tänker jag att jag kan ställa den dumma frågan som alla undrar över, som ingen kan svaret på. hur gör man för att bli av med sitt beroende?

jag har hetsätit i sex år. det kanske inte låter så länge, men det tär nått otroligt på mig. jag hetsäter varje kväll, utan undantag. jag har inte kvar några vänner, har gjort mig av med alla som hotat mitt ätmönster. har förlamat mig själv genom sätta mig i den här omöjliga sisten.

vissa dagar känner jag en sån vrede på mig själv- varför stoppar jag mig inte? det är ju allt som krävs, att jag säger stopp. det borde ligga i min makt. och jag vill ju. men så när kvällen kommer så vill jag inte längre. då vill jag inte sluta, då ger jag vad som helst för att få stilla ångesten med hetsätning. jag börjar förhandla med mig själv, säger "ge mig en kväll till så lovar jag att sluta". Och jag tror på mig själv när jag säger så. för jag vet ju att jag inte orkar leva så här längre. så därför låter jag optimismen sprudla på kvällen. jag är glad medan jag äter för jag vet att imorgon börjar mitt nya smala liv. vad spännande!

andra dagar är jag så trött på mig själv, orkar inte känna vrede eller besvikelse. känner bara uppgivenhet. för jag vet ju vad som kommer att hända när kvällen kommer. då sätter mitt andra jag igång, affärskvinnanAnna som alltid vet hur man övertalar svagaAnna. så jag orkar inte ens kämpa emot, orkar inte gå upp ur sängen. blir depremerad för jag vet ju att jag inte orkar leva så här. dem dagarna tänker jag, istället för "jag ska sluta hetsäta och börja leva" så "jag fortsätter att äta så här ett tag och sen tar jag livet av mig".

så går det runt runt runt, i en liten cirkel som blivit mitt liv. dagarna är jag antingen vred på kvällsAnna eller uppgiven på henne. Kvällarna är alltid desamma- Anna är euforisk när hon äter i timmar, och planerar sitt nya smalaliv som skall börja nästa dag.

jag vet att sex år inte låter som mycket, men det tär något otroligt på mig att leva såhär. därför frågar jag den där frågan som alla undrar över och ingen vet svaret på: hur gör man för att sluta sitt beroende?

/Anna

Tiana
2009-08-18, 15:12
#1

Sex år är lång tid. Jag ställer mig samma fråga som du, hur gör man…?

Själv har jag precis kommit till insikt om att jag har problem med maten, och du kunde lika gärna skrivit ner mina tankar: Bara ikväll, sen börjar jag om, nya tag, nytt liv…

Det är svårt, men ljusning finns, det måste vi tro på Glad

AnneN
2009-08-18, 17:55
#2

För det första så finns det inga dumma frågor!

För det andra..

Första och antagligen svåraste steget till att bli frisk från ett beroende är att erkänna för sig själv att man är beroende och inte kan kontrollera det, eftersom ni skriver här så antar jag att det steget är taget.

För oss som är matmissbrukare så finns det hjälp att få via OA - Overeaters Annonymous eller FAA - Foodaddicts Annonymous. Dessa 2 är 12-stegsprogram precis som AA & NA.

Jag själv är matmissbrukare och känner igen mig enormt mycket i det ni skriver, för mig har det hjälpt väldigt mycket att gå på OA-möten och jobba med de 12-stegen.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

annaskott
2009-08-18, 18:33
#3

Tack för råden. känns alltid skönt att höra att man inte är ensam, även fast man inte önskar situationen på någon annan.

känns som att lösningen kanske är att hitta ett substitut, vet bara inte vad. vissa säger att alkoholister som blivit "friska" antingen blivit kära eller funnit Gud. Önskar att jag vara mindre synisk och kunde tro på Gud, för någon kärlek ser jag inte i sikte- då måste man ju kunna gå ut på kvällen!

Oh well.. letar subsitut, och ska kolla upp det där OA som du tipsar om Anne.

Gronstedt
2009-08-18, 20:01
#4

Jag känner igen mig så enormt i det du skriver …

Det kan ligga något i det där att man behöver ett substitut. Det dumma är bara att man kan bli lika beroende och skada sig själv lika illa på det nya. Tricket är kanske att inte fastna i ETT beroende, utan att ha massor av alternativ till ätandet? Jobba i trädgården ibland, städa ibland, träna ibland, handarbeta ibland - så man inte blir tokig på ett enda vis?

annaskott
2009-08-18, 20:33
#5

det ligger nog nått idet! Kanske problemet är att man fokuserar för mycket på bara en grej så att man inte vet något annat sätt att lindra ångesten? du har nog rätt att del av tricket ligger i att ha flera alternativ…

Kia
Kia 
2009-08-19, 00:15
#6

Jag tycker att du har kommit långt redan genom att faktiskt förstå att du har ett beroende det är positivt. Jag tror såhär. Vår vilja är inget man kanske ska lyssna på så ofta eftersom en beroendevilja ofta väljer den vägen som inte är bra för oss. Däremot är vår villighet något annat och det är det man måste hitta. Min villighet kan man då kalla det man i 12 stegsprogrammen kallar GUD och det är där jag väljer att inte göra 12 stegsprogramen religösa överhuvudtaget. Jag har hittat GUD men det är inte religonen Gud utan min villighet är andligheten i 12 stegsprogrammet. På så sätt kan jag acceptera ordet GUd i 12 stegsprogrammet för det handlar om mig själv och mitt inre jag och inte min vilja utan om min villighet. För mig har vilja och villighet blivit helt olika betydelser. Men detta är som jag tror och tänker alla är vi olika. Vart bor du? Kanske finns det något matmöte nära dig.

6 år är tillräckligt och kanske ligger det längre bak också om du tittar på din barndom och kanske är det då inte mat utan annat. Ofta finns beroendet med oss väldigt tidigt iallafall är det min erfarenhet. Jag känner så väl igen mig i det du skriver, så väl och alla dina tankar. Man kanske aldrig blir helt frisk men man kan leva i tillfrisknad och det är väldigt skönt när man når dit. Men det krävs en del arbete och jag är säker på att finns din villighet så kan du med. Jag trodde aldrig det skulle fungera för mig. Men med hjälp av FAA har det fungerat för mig.

Har du frågor bara ställ dom. Du får gärna PM.A mig eller så ställ dom här så är det säkerligen många som vill hjälpa dig med råd och förslag.

KRam Kia

annaskott
2009-08-19, 13:35
#7

Tack Kia. Börjar nästan gråta när jag tänker att det kan finnas en väg ur det här. ditt sätt att beskriva hur villighet och vilja kan separeras är så väldigt klokt. för mig är min vilja ihopsnörat med mina behov, jag tror att jag vill det som jag behöver. men kanske jag borde lyssna mer till min villighet, den som inser att jag inte ens vet vad mina behov är längre.

Jag har låtit maten själa en så stor del av min personlighet, såpass mycket att jag inte riktigt vet vem Anna är utan mat. vet inte hur jag ska belönar mig, eller vad jag tycker är roligt att göra, eller vad som kan göra mig glad, om inte mat. jag har låtit maten tjäna så många behov utan att ens veta vad dem behoven är. jag har låtit belöning och avstressning och tröst komma i form av mat automatiskt utan att egentligen ifrågasätta mina behov. Har identifierat viljan att äta med behovet att äta. Jag vet inte vem jag är längre. För jag lägger inte längre ned någon tid på att faktiskt lyssna på mig själv. Jag går på automatik.

Bor i göteborg, men vet inte om jag vågar gå på nått sånt möte… Är dock så glad att den här sajten finns. det är första gången jag får utlopp för dem här tankarna.

/Anna

sannixan
2009-08-20, 11:23
#8

hej.jag känner igen mej mycket i det du skriver fast jag hade alkoholen att brottas med.bara att erkänna för sej själv att man har problem är ett stort steg.jag går på mycket möten.jag förstår att det tar emot att gå på möten.men du ska se att du får så mycket respons,alla har ju samma problem.jag hade gått med aa-s lapp i fickan i 3 månader innan jag gick dit.jag fick ett sånt välkomnande när jag väl gick in genom dörren.jag kände att jag hittat hem.som du säger så hade jag oxå tappat bort mej själv.vem var jag utan alkohol?jag började att skriva listor på vad jag var bra på.och tänkte efter vad jag ville med mitt liv.jag ville ha en inre frid och bli vän med mej själv.när jag fick sug efter alkohol så frågade ajg mej själv vilken känsla jag hade för tillfället.om det var något som tryckte mej.jag hade väldigt mycket sorg och harm.var hatisk mot många personer.men innerst inne var det mej själv jag var arg på.i dagens läge så har jag bekräftat mej själv,jag duger som jag är.jag vet att du kommer att lyckas,jag har gjort det.jag bor själv i göteborg.skriv till mej så kanske vi kan träffas,jag tycker om att hjälpa till.kram sanna

Upp till toppen