Läs det du själv har skrivit och tänk att det var någon annans text. Vad skulle du tycka då?

Vill du ha honom?

Om svaret är ja så sök hjälp tillsammans.

pEr

Måste fråga. Vad är du rädd för när det gäller att släppa honom? Tänk nu inte på att han då kan falla tillbaka i missbruket för det är inte ditt ansvar det tror jag du innerst inne vet. Är du rädd vad omgivningen ska säga att du lämnar honom, föräldrar syskon vänner?

Är det viktigt för dig att allt är bra utåt är det därför du inte tar steget och säger nej? Ta 5 saker som du älskar med honom är det grejor du kan känna att du kan klara dig utan? 5 negativa sidor, är det verkligen värt det?

Gå till dig själv och titta hur du mår och varför du inte släpper taget.

Jag gissar att du är oerhört medberoende med honom? Är du rädd för att världen ska få veta hur du har det? Är det därför du stannar för det är lättare än att förklara för alla varför du går?

Bara lite frågor som kanske kan vara till nytta i dina tankegångar när du tänker…

Skickar styrke kramar till dig

/Kia

Det är många frågor som snurrar i huvet på mig just nu.

Igårkväll vart det kaos.

När vi hade våran kvällsdelning så kom det fram att vi nte har det så bra tillsammans. Han sa att han vill inte ha det såhär. Att jag är den sjukaste jävel han ngnsin har varit tillsammans med.Klart jag blev lessen att höra dessa ord, men gjorde ej så stort av det.

Vi kom fram till att separera iaf. Ngnstans känndes det skönt men samtidigt slåss jag för att inte ge upp så lätt.

Vi tog av oss ringarna och sen vart det lugnt.

Rätt som det är så vänder han, han vill inte lämna mig återigen. Det är just detta som är så jävla jobbigt. När jag väl kan tampas med tanken och känslan att det är bäst att separera, ja då vill han igen. Skitjobbigt!

Vi drog upp några saker som vi ska försöka med….igen. Jag vet ej vad jag hoppas tro på. Han skyller ändå allt på mig, vilket alla har sagt att inte ta åt mig…och jag tar verkligen inte åt mig längre. Jag säger det till han också.

Återigen kom sexbiten in…han ville ha sex efteråt…jag ville inte. Ja ni kan ju tänka er vad jag gjorde…det jag inte borde.

Så idag känns det som om jag inte har ngn luft kvar i mina lungor….helt tom käner jag mig.

Vi pratade lite sporadiskt om familjeterapi nu på morgonen…..

Varför ska man vela?

#1 och #2….ni ställer verkligen raka frågor…det är bra…för jag måste försöka fråga mig själv allt det som ni ställer.

Jag är inte rädd för vad andra ska säga om jag lämnar honom…alla kommer att tycka att det är det enda rätta…för min egen skull. Jag ÄR rädd att han ska falla tillbaka…det är det enda. Att jag inte har kontrollen längre då…men det har jag ju inte nu heller.

Suck…det känns plågsamt tyvärr.

begin, du skriver mycket om vad HAN vill, men vad vill DU? Det är väl ändå inte han som ska bestämma vad du ska göra, tycka, tänka och vilja?

Och du… Om han skulle falla tillbaka så är det INTE på ditt ansvar, det är helt och hållet till 100% hans eget!

Kram

Ni hade bestämt att separera - och så kommer han velande tillbaka? Hur gör han då? Säger att han ångrar sig och vill leva med dig för att han älskar dig? Tror du verkligen på det?

Fråga dig själv varför du tar tillbaka honom. För att det är enklast så? Eller för att du verkligen tycker att livet med honom är bättre än livet utan?

När han velar och vill komma tillbaka så behöver du inte ta emot honom. Du kan vägra. Du kan säga "Nej, nu blir det separation, vi får prata igen när vi varit separerade en månad. Det här velandet fungerar inte." (eller en vecka eller ett år eller vad som helst).

kära vän,han har det bra din sambo som kan skylla på dej om han misslyckas! Fortsätter det så här blir det onormala i relationen normalt och du tar på dej offerkoftan för att hjälpa honom.

Det går inte!! Kärlek och respekt går hand i hand i ett förhållande-tycker du att du får det? Det här tåget bör du kliva av fort, så länge du fortsätter kommer du att förminskas och till sist tro att du inte är värd bättre. Men du är värd så mycket mer som livet kan erbjuda-vad får du inte veta så länge du håller fast vid honom.

All förändring medför smärta men du kommer att växa. Porklash tyckte jag gav ett fint råd som jag själv använt mej av i svåra situationer. Jag tror du bär på svaret och när du förstår din egen betydelse kommer du att kräva respekt och då har han förlorat sin makt över dej.

Känslomässig utpressning är inte o´key! Om han tycker missbruket är värd mer än du kommer han välja det, lätt. Han måste vilja själv och vill han inte så kan du inte göra mer. Men så länge du fångar upp honom behöver han ju inte heller-han får båda. Du kanske tycker det är hårda ord, men så ser verkligheten ut. Men du besämmer….Lycka till.

Bra skrivet och rakt på sak i från föregående talare. Lyssna på dem för de vet vad de talar om. Sluta låta honom utnyttja dig.  Oavsett hur det blir när ni går isär kan det inte bli sämre än nu… eller hur?

Min första tanke var; HERREGUD!!!

Han har det bra som kan förnedra dig och du fortsätter att godkänna att han gör det.

Han har det bra som ena sekunden kan bryta en förlovning, för att sedan ändra sig. Och du fortsätter att göra som han vill.

Han har det jättebra som alltid har någon annan att skylla på. Och du fortsätter att godta det.

Han har det jättebra som har en egen "sexmaskin" som han kan utnyttja när det passar honom. Och du godtar hans beteende.

Jag ser absolut inget förmildrande i hans sätt att behandla dig. Shit same om han är missbrukare eller inte, för mig känns det just nu helt ointressant.

Missbrukare har inte monopol på att bete sig sjukt och man kan inte i alla lägen säga att ett sjukt beteende beror på missbruket. För mig så verkar det som om han har mycket mer att jobba med än sitt missbruk.

Men visst låt honom behandla dig som skit, men var samtidigt medveten om att du själv kommer att gå under. För det kommer du att göra.

Jag blir sne på mig själv när jag läser era kommentarer…det blir så tydligt vad jag accepterar då ni skriver ner det.

Visst vill jag inte acceptera detta länge till….det var sammja visa idag då jag kom hem från jobbet. Han var less och ville bryta. Jag suckade bara och sa "idag igen"…han ser att jag är helt kväckt och det verkar som om han mår bra av det och finner sina kickar att terrorisera mig.

#6….att all förändring medför smärta…ja det är sant. Kan nog ej bli mer smärtsamt än det redan är. Jag är närmare den sortenss märta än jag har varit på länge. Nästa gång så står jag fast vid att separera…han får ej bolla med mig mera. Och det lär ej dröja länge tills han svajjar igen. Ibland räcker det ju med att han ser mig….

Men JOBBIGT kommer det att bli….jag lär behöva stöd i mitt val och kunna stå fast vid det när den dagen kommer. För jag tror mig ju älska honom, men han älskar inte mig…han ÄGER mig känns det som.

Jag hoppas att jag kan vända mig hit då jag har beslutat mig för att be han gå…för jobbigt kommer det att bli.

Ni är guld värda där ute….utan er hade jag faktiktiskt inte börjat tänka på mig själv.

Ni sitter på så mkt kunskaper.

Ni får en att känna sig värdefull…massor av påsk kramar till er!

#9

Ja, ibland kan det vara bra att öppna sig på ett forum och få lite perspektiv på sitt egna liv.

Just nu känner jag, att jag kanske inte behöver öppna dina ögon mer.

Jag vet inte riktigt om jag tror på att det är kärlek du känner för honom. Men det är något du måste upptäcka själv.

Den dag du är fri från honom (hoppas jag) och du har fått lite perspektiv på ditt destruktiva förhållande med honom. Då tror jag att du kommer att vara tacksam för att du gav upp ert förhållande.

Du är värd en man som du kan lita på, en man som älskar dig för den du är. Du är värd ett kärleksfullt förhållande där du blir uppskattad och älskad för den du är. Du är värd att vara en viktig person i en mans liv.

Skriv så mycket du vill, gapa och skrik. Vi kommer att lyssna på dig och jag tycker att du är en stark och modig tjej som vågar öppna dig så mycket!

Kram på dig själv! En STOR!!!

Begin,hur går det för dej?Roligt att du börjar förstå att du är värdefull,låt INGEN ta den insikten ifrån dej!Skickar styrkekramar!

Vet inte hur det går för dig men

Jag har gått anhörigprogrammet till alkoholmissbrukare, gå det om du inte gjort det, underbart för att styrka dig själv och må bra utan honom.

"En medberoende människa är en människa som låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende"    Melody Beattie

Man lär sig att alkoholisten alltid tycker det är ditt fel. Han är vuxen och få ta ansvar för sig själv och du för dig.

Bamsekramar

Begin, Jag skulle vilja tipsa dig om ett annat forum där du kan få stöd; 

www.tuvaforum.se

att vara medberoende tär på krafterna.jag har själv varit beroende av alkohol,man måste vilja sluta själv,du kan inte få honom att sluta missbruka om han inte vill själv.jag kämpade i ett förhållande ett tag.jag försökte allt.började ställa massa frågor till mej själv.

är det detta jag vill ha?

hur mycket energi tar det från mej?jag valde att lämna honom även om det gjorde ont men nu i efterhand så var det det bästa jag gjorde.han är fortfarande ute i svängen.du är är värd att bli älskad för den du är.han är rädd för att vara ensam tror jag,han bekräftar sej själv genom dej.vi alkoholister är experter att projicera våra känslor genom andra.idagens läge så duger jag som jag är och har kommit långt på vägen.lycka till och hör gärna av dej till mej om du behöver råd eller tröst.jag hjälper gärna till och stöttar dej om jag kan.kram sanna

#14 Jätteviktigt sannixan, man får aldrig glömma att man duger som man är.

Hela mitt liv har bara handlat om att jag vill duga för den jag är. Även om jag nog gjort det många gånger så har jag aldrig trott på det själv. Så det är viktigare än man tror att våga tro på sig själv.

Hela mitt liv har bara handlat om att jag vill duga för den jag är. Även om jag nog gjort det många gånger så har jag aldrig trott på det själv. Så det är viktigare än man tror att våga tro på sig själv.

"I ams what i ams" //Popeye