Etikettberoende
Läst 2288 ggr
affeN
2009-09-19, 15:28

Missbrukare kan man inte vara i fantasin

Har nu varit ett antal veckor inne på detta mycket trevliga forum. Har själv ett 21 -årigt missbruk av diverse droger förutom socker/mat,och varför jag gick med i detta forum var för att få lite mer lärdom om andras erfarenheter av sjukdomen.En gång missbrukare-alltid missbrukare. Har nu läst många inlägg som har varit bra och som jag har tagit åt mig i mitt tillfrisknande.

MEN…två missbrukare har samma språk,svårt att tro att man är missbrukare för att man umgås/umgåtts med missbrukare.Det är ungefär som att en blind leder en blind…det går inte.

Med min bakgrund så kommer jag aldrig att förstå varför en del människor faktiskt önskar att de haft ett missbruk. Det enda i mitt liv som jag önskar vore ogjort är en del andra människors önskan att faktisk gjort. Är jag ensam om detta?

Sitter nu här idag med 15 års drogfrihet och har ett bra liv om man lever efter de tolv stegen,finns inga genvägar…lita på mig,har försökt.

" Det är du som ändrar dig,inte omvärlden"

Det är du som börjar ett nytt liv,inte världen.

Källa:Alfagruppens gula mapp

Porklash
2009-09-20, 01:02
#1

Först och främst välkommen hit!

Alla här är inte missbrukare/beroende. En del av oss (som jag) är uppvuxna i dysfunktionella familjer och har mer av den problematiken att tampas med. Detta är ju också i mångt och mycket ett beroende eftersom man inte förstår friska relationer med andra människor. Beteendet blir sjukt.

För mig betyder missbrukare när det gäller som exempel alkohol en som dricker för mycket och/eller för ofta. En beroende är en som inte kan kontrollera sitt drickande oavsett mängd.

Andra är här för att få svar på vad de kan göra när människor i deras närhet verkar vara på väg in i beroende.

Detta är ingen sluten grupp. Alla som är av olika anledningar intreserade är välkomna!

pEr

PillanN
2009-09-20, 11:38
#2

Mitt första inlägg som ny medlem här Glad

Vad jag förstått i #0 inlägg så var det en fråga om fler har varit med om människor i sin närhet som felaktigt går ut med att de haft ett missbruk. Alltså,att de av någon ofattbar anledning önskar att de haft ett missbruk av droger ex. Jag har själv haft "vänner" som gärna talat om deras "brukande av droger" utan att de någonsin haft med dessa att göra. Varför säga något sådant? Har de någon falsk illusion om att det är spännande/häftigt?

Tycker det är en intressant fråga som kanske fler kan ha tankar och åsikter om.

Mvh/PillanN

[Beavis]
2009-09-20, 18:49
#3

Hej och välkommen

Det du vänder dig emot (om jag förstått rätt?) Är att medberoende personer uttalar sig om missbruk? Medberoende är ju inget missbruk i dess traditionella mening men man hamnar i en sorts konstig beroenderelation med missbrukaren som ofta är väldigt svr att ta sig ur. tyvärr formas dessa personer ofta av sina uppleveler och dras till missbrukare mer eller mindre  medvetet. Det kan man nästan klassificera som en sjukdom, för det är ett sjukt beteende precis som ert missbruk. För jag tror inte någon vill ha en relation med en person som missbrukar om man får välja???

Okunniga människor säger ibland "jag önskar jag också haft ett beroende för att veta hur det känns" I ett försök att visa empati, det låter ju fel i dina öron som gammal missbrukare som vet vilket helvete det är, Jag tror inte de riktigt menar det  bildligt utan mer att de på ett sätt skulle vilja kunna stta sig in iert lidande/Tänkande.

Det finns ju människor som inte är missbrukarpersonligheter och har svårare att bli beroende än andra. De har säkert testat en del utan att åka dit som en person med missbrukarpersonlighet kanske gör på första försöket. Därav har de svårt att sätta sig in i hur en missbrukare tänker och fungerar.

Sen är det ju skillnad på Brukare och missbrukare (Enligt vissa)

Porklash
2009-09-20, 21:52
#4

Välkommen till dig med PillanN!

Har tänkt lite mer på det här och visst finns det dem som fascineras av någon slags "missbrukar-image" kom ihåg de s.k. heroin-chic modellerna… Men jag tror att ingen egentligen är fascinerad av beroendet i sig utan kanske att det fortfarande finns nån slags "rebellmyt" runt det hela. Sånt är ju lite märkligt…

pEr

kerstinjo
2009-09-21, 18:11
#5

Välkomna hit båda två.

affenN du skriver; "Med min bakgrund så kommer jag aldrig att förstå varför en del människor faktiskt önskar att de haft ett missbruk." Eller menar de beroende? (För jag är helt med på pErs definiton av missbruk/beroende.

Hur de än menar, så är inte ett missbruk/beroende något som man på allvar kan önska sig. Förstår inte ens tanken bakom att säga så.

Sedan ska jag inte förneka att det finns en slags drogromantik. Jag var ung i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Visst fanns det mängder med drogromantik och "Love, Peace and understanding."

Den glada Hippietiden, som blev många människors inkörtsport till ett långt, långt beroende och helvete.

Visste någon "okunnig" allt jag hade varit med om, så skulle ovanstående ord inte ens yttras.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2009-09-21, 18:36
#6

Man kan som icke missbrukare kanske med god empati föreställa sig hur det ä att vara missbukare/Knarkare men aldrig fullt ut självklart. Det enda jag brukar till överdrift/missbrukar är just coca-cola light. Jag har andra problem så det räcker för mig… Men jag har erfarenhet av drog och Alkoholmissbrukare i min närhet, så jag har kunnat se pä nära håll. Jag växte upp med en far som under ett antal år var engagerad inom RNS så jag mötte "rena"missbrukare därigenom. Men jag kan aldrig fullt ut säga att jag vet hur en knarkare/Alkoholist känner och tänker som aktiv missbrukare. Jag tror mig ibland komma ganska nära men det är allt.

Jag vill definitivt inte få erfarenheten av att ha varit det, även om jag kan förstå tanken hos dem som säger så. Det är helt enkelt inte värt det. All respekt till er som tagit er ur ert missbruk.

Gronstedt
2009-09-21, 18:45
#7

Det verkar vara en konstig sak att önska sig. Men jag kände en gång en person som på fullt allvar sade att h*n önskade att h*n varit mobbad. Vi var 4 personer i sällskapet, 3 av oss hade varit mobbade. Den 4:e tyckte vi andra verkade vara sådana starka personer och ville vara som vi.

Fast när vi erbjöd oss att pissa i h*ns säng och tvinga h*n att äta från golvet så ville h*n inte det … Kan det vara något liknande med folk som säger att de önskar de hade haft ett missbruk?

kerstinjo
2009-09-21, 18:59
#8

#7 Kan tänka mig att det kan vara något liknande. Men samtidigt så kan jag inte det allra minsta förstå deras resonemang.

Beroendet har tagit så många år av mitt liv och orsakat så många andra stora skador, är det något att stå i?

Min ex-make tillhörde de s.k. "Glömda barnen eller Stulen barndom" och tillbringade (förpassades) åratals av sin barndom på institutioner, därefter på pojkhem. Än i dag kan han gråta över alla hemskheter han var med om. Saker som gör mig/han och alla andra mörkrädda.

Men han/hon kanske bara ville känna hur det var att vara mobbad/beroende i 5-6 minuter? Hade han/hon frivilligt stått ut längre?

 Kerstin 

 

[Beavis]
2009-09-21, 19:18
#9

Jag tror att det som lockar med personer som oss, är att vi ofta har ett djup och en empati som är ovanlig bland "normisar" och den lockar och de tänker sig att om de upplevt vad vi upplevt så skulle de kunna nå den "upplysningen" också. Problemet är väll som ni säger när de väl ställs inför de olika hemskheter vi utsatts för. Är det inte lika roligt längre

kerstinjo
2009-09-21, 19:39
#10

#9 Det där du säger om empati, kan det nog ligga mycket i. Jag skulle aldrig dömma en alkoholist/narkoman. För jag VET!

Det "roliga" är att mina två, numera vuxna tjejjer, 34 och 23 år, har fått med sig de värderingarna (fråga mig inte hur). Aldrig se ner på en beroendemänniska, aldrig dömma en person som har hamnat i ett beroende.

Det är något som jag/vi aldrig har lärt dem, men ändå något som jag är tacksam över. Men de kanske är så klarsynta så att de har förstått att vem som helst kan fastna i ett beroende?

 Kerstin 

 

Gronstedt
2009-09-22, 12:31
#11

#9 och #10: Den som har ett beroende och har lärt sig att hantera det, har ju också lärt sig mycket om sig själv. Och det är ju hårdvaluta i en värld där det ger status att "arbeta med sig själv" och följa självhjälpsprogram, och där folk på fullt allvar kan sitta över lunchen och jämföra primalskriksterapi med kolonsköljningar som vägen till självinsikt. Och så kommer vi, som inte gjort någonting för att förtjäna vår självinsikt och vår egentrygghet - utom att ha levt! Klart di blir avis då!

[Beavis]
2009-09-22, 23:37
#12

Det är ju en egenskap man får att man ganska fort kan analysera ett beteende hos en person och ge ett utlåtande om densamma som stämmer väldigt bra. Vi som genom våra liv lärt oss att analysera andra av olika anledningar har i det något andra vill ha.

Att vi liksom Kerstins döttrar som vuxit upp med missbrukande föräldrar har förmågan att se igenom det yttre hos ex andra missbrukare, se människan är värdefullt.  Att vi kanske på ett annat sätt än andra ser när någon mår dåligt och frågar "hur är det?" när allaandra tittar bort. Det är värdefullt och uppskattas av andra även av många av de som tittar bort och inte vågar bry sig. tror jag?

Upp till toppen