Tyvärr kan du inte hjälpa din mamma. Det kan bara hon själv göra.

Tala om för din mamma att du finns där, men att du inte klarar av hennes drickande. Sedan tycker jag att det får räcka med det.

Du är alldeles för ung för att ta ansvar för din mamma. Du har ett eget liv att leva och som jag sa tidigare, du kan aldrig få din mamma att sluta dricka om hon inte vill själv. Och det är absolut inte ditt ansvar. Men jag förstår mycket väl att du verkligen vill ha en nykter mamma.

Det viktigast är att du tar hand om dig själv, för jag vet hur svårt det är att växa upp i en alkoholistfamilj.

Vad tror du om att ta kontakt med Al-Anon? Jag tror det kunde vara något för dig.   www.al-anon.se/Alateen

Har din mamma haft så långvariga alkoholproblem så tror jag att det kan vara svårt för henne att komma på fötter själv. Hon kommer säkert att behöva hjälp. Vad gör soc?

Kika in lite på http://www.alkoholhjalpen.se/ och se om du hittar något nyttigt.

kan bara instämma med kerstin.

Al-Anon har hjälpt många så det tycker jag kan vara värt att prova.  Du ska se till så att du mår bra. Låt din mamma sköta sina konsekvenser av sitt missbruk. Hon behöver nå sin "botten" för att kunna komma upp och även om det är tungt att se så anser jag att man måste låta det ske.

Sen så är ju denna "botten" väldigt personlig så hur långt ner en person måste komma vet man aldrig.

Jag vet inte om mamma någonsin kommer kunna klara dethär. Hon skyller sitt beroende på mig, att jag inte plockar undan disken och att hon jobbar så mycket. Hon vågar nog inte erkänna att det är hon som satt sig själv i denna situation. Socialen säger inte mycket. Även om jag är såhär gammal visar de fortfarande bilder på nallebjörnat med olika miner. Det har inte hänt något på 6 år. Så jag har slutat lita på de personer som försökt hjälpa mig.

Nu när jag är hos mormor och morfar längtar jag tillbaka på den trygghet jag byggt upp på  år. Jag saknar min säng och min valfrihet. Ändå tycker jag att jag blir så bortskämmd, jag får frukost framdukat varge dag, middag som stått och kokat i två timmar och mina kläder tvättade. De kär mig till och med till skolan. Hmm, inte visste jag att det skulle vara såhär.

Jag ska kika på de länkarna du la upp. Tacl så mycket.

Bry dig inte om att din mamma skyller på dig, en missbrukare har alltid en anledning att dricka, om det så bara är skosnöret som går av.

Hoppas att allt löser sig för bästa sätt för dig.

Kram!

#4 Tack så mycket, jo somsagt vi kämpar på. Men jag tänker inte ge upp. Även om vi försökt flera gånger med henne så har det alltid slutat med att alla har slutat bry sig. Men jag tänker inte ge upp så lätt. Tack för alla svar!

Vad gullig du är som inte ger upp trots alla motgångar. Vem vet, du kanske kan få en nykter mamma någon gång. Jag hoppas det för din skull, och hennes.

#6 Ja, innan gymnasiet ska jag försöka få henne nykter. Kanske att det är förmycket att hoppas på … Men jag ska ju börja på internat så jag vill helst få henne nykter tills dess. Tack för svaren!

Det gäller ju som du vet att prata med henne när hon är nykter och har ångest eller innan hon hunnit supa si för full igen om du vill få ngon form av reaktion .  Att få henne att kanske känna lite skuld innan samvetet försvunnit i flaskan, då kanske du kan överatala henne att tänak på vård eller gå på ett AA möte?

Troligen har du rean testat detta men kanske kan vra något att försöka igen. Den lilla erfarenhet av alkisar jag har är att det är då de är sommottagligast , om e inte ännu nått botten och riktit vill sluta.

Lycka till

En alkoholist som inte vill bli av med sitt beroende är det lönlöst att försöka hjälpa. Första steget för en alkoholist att bli hjälp är att h*n inser att de har problem.

Utav egna erfarenheter så finns det inte mycket att göra, mer än att vara där som stöd. Själv har jag stött ifrån mig min far, jag orkar helt enkelt inte med hans sjukdom och vad han gör mot mig när han är onykter. Försökte till en början att prata med honom, stötta och hjälpa, men då han inte insåg att han hade problem fanns inget att göra. Nu när han inser att han har problem (även fast han nekar det ibland) så vill han inte bli frisk istället.

#9 Jag tror ändå att en beroendemänniska någonstans är medveten om sina problem. De vet att det inte är ett "normalt" sätt att leva på.

Däremot så har de ingen susning om hur de ska ta sig ur eländet.

#10 Det kallas förnekelse. Men det finns faktiskt alkoholister somk inte är medvetna om sitt beroende, utan anser att det dricker för att de vill, inte för att de "måste". Dessutom är ju oxå alkoholism sjukdommsklassat och drabbar i snitt varannan generation, så sa iaf doktorn på avväjningen när jag va med far in första gången. Om detta stämmer ligger jag jävligt risigt till, endast mor, mormor och farmor är icke alkoholister i min familj, i princip iaf.

Får alkoholen sådana konsekvenser som det har fått för Isabelles mamma, då är det omöjligt att blunda för allt.

Men att därifrån erkänna sitt beroende och sin maktlöshet kan vara ett stort steg att ta.

Men det finns hjälp åt alla, det gäller bara att finna sin väg.

#12 Självklart ska man aldrig blunda för det, men som anhörig är man ganska maktlös. Vet ej vad de har haft för konsekvenser, men men..

JAG VAR MED PÅ MAMMAS ANDRA AA-MÖTE IDAG!

Vad kul!

#14 Vad bra, det är ju alltid ett framsteg.

# 14 Vad skoj Isabelle, för jag vet av egen erfarenhet att det går "att lära gamla hundar sitta".

Vad kul att höra, det tyder ju på att du nått fram kanske?

Men var vaksam jag har varit med om missbrukare som går på AA-möten och äter antabus i princip bara för att göra omgivningen nöjd. Jag hoppas att din mamma inte är en av dem. Och aAtt hon äntligen insett vad hon gör mot er och sig själv och vill ändra sig.

Jo, dock tror jag också atthon bara går bara för att göra omgivningen nöjd. Det är inget jag vill tro men jag tror att jag slutat lita på henne. Det krävs jätte mycket av mig för att behålla hoppet om henne. Jag och hela släkten kommer att turas om att vara med på mötena och sitta utanför för att se till att hon går dit.

Jag hoppas på att hon blir bättre. Dock har hon börjat komma med en massa bortförklaringar som att "han som ska fixa internet kommer kl 6 så jag kan inte komma på mötet". Även fast alla vet att 'internet-gubben' var hos oss för en vecka sedan. Men den saken är löst nu.

Tack för allt stöd!

Vad bra att hon kommer iväg på möten. Den erfarenheten jag har är att även om man känner sig obekväm på ett möte så efter ett tag man gått dit så kommer det till en.

Sen vill jag också säga Isabelle att du är otroligt stark att orka stötta på detta viset och jag hoppas hon en dag ser detta och då är jag säker på att det hamnar på hennes tacksamhetslista

Kram Kia

Du gör uppenbarligen ett jättejobb!

Jag vill dock vara tråkig och än en gång tjata: Glöm inte bort dig själv. Du är viktigast för dig. Du är viktig.

Håller med #21… Det är så lätt att glömma sig själv när man vill så väl.

Tack så mycket! :) Det glädjer mig att ni skriver.

Jag försöker att få ordning på mig själv nu och börja ta tag i mina betyg och det liv som jag missat. Jag her helt enkelt missat att vara tonåring. Det enda jag brydde mig om förr var hur jag hade det hemma och om mamma och det är nu jag inser hur mycket jag missat. Dock tänker jag på henne med jämna mellanrum och när jag träffar henne så har hon sminkat upp sig ganska mycket. Jag får en kännsla av att hon döljer sitt beroende och försöker få mig att tro att hon mår bättre. Dock fungerar det inte då jag ser att hon mår sämre. Att vi inte finns där. Men det är det som är tanken. Vi finns där för henne när hon är nykter och vi kommer tillbaka till henne på 'heltid' då hon tar hand om sitt beroende.

Men det är svårt att bara ha Mormor och Morfar vid min sida (jag har ingen kontakt med pappa efter 1,5 år sedan då jag tycker att han är elak. inte utan andledning dock).

Tack för ert stöd.

Hej Isabella!

Jag är själv nykter alkoholist sen nästan 10 år tillbaka och har även växt upp mitt i eländet. Många kloka ord är redan skrivna här. Gick själv på antabus några månader men för en nykter livsstil krävs det en helomvändning och jag känner inte till något annat sätt än AA. Bra att din mamma har börjat ta sig dit! Ett alternativ hade annars kunnat vara en intervention men till det behöver man professionell hjälp.

Jag har inte så bra erfarenheter av Alanon men gick länge på ACoA-möten (Adult Children of Alcoholics), vilket har hjälpt mig "hitta hem" bearbeta min egna barndom och som har räddat mitt liv. ACoA-möten kan du hitta lite runtom i landet, bara att googla. Pga tekniska problem kan jag tyvärr inte skriva in mina uppgifter här men jag jobbar på det.

Lycka till med ditt egna tillfrisknande!

Micke

Du gör ett jättejobb Isabelle! Jag tycker att du är fantastisk som lägger ner så mycket jobb på din mamma. Jag har också varit en mamma som har missbrukat och det värmer i mitt hjärta när jag ser hur engagerad du är.

MEN, glöm inte av dig själv. Du är den viktigaste personen i ditt liv och den personen ska du ta hand om. Lägg  mycket energi på dig själv, det är du värd.

Kram och pussa gosingen från mig!

Håller tummarna för dig och din mamma, Izabelle! Och att du tänker på dig själv också.

Har själv erfarenheter av alcoholism i familj, och har själv varit väldigt nära att bli det själv.

Kommer att ha dig i mina tankar idag!

///Tumulus

Nu känns det som om allt rasar igen.

Vi flyttade ifrån mamma för att hon ska inse hvad hon förlorar om hon inte blir nykter. Nu kommer min syster att flytta tillbaka till mamma igen. Mamma kommer att bete sig som vanligt dvs. att sluta dricka i en vecka tills allt har lagt sig ett tag och att har börjat få förtroende för henne. Sedan sätter hon igång igen med missbruket. Min syster förstår inte att det kommer att bli såhär som det alltid har blivit och hon börjar bara skrika på mig när jag försöker att förklara det för henne.

Pappa tog även kontakt med mig i måndags (första gången på 2 år) och vi bestämmde att jag skulle ta med mig min valp och komma och äta påskmiddag hos dem. Nu ikväll ringer han upp mig igen, han är full och skriker att jag är en idiot och att mina morföräldrar som jag för tillfället bor hos är knäppa och att dom inte fattar något. Ändå ska jag hem till pappa på söndag för att träffa mina två andra systrar och min låtsasmamma.

Det känns verkligen som om allt jag gjort för min familj rasar och går till spillo.

Ja så kanske det är också tyvärr. I familjer med missbruk så är sjukdomen ofta så dominerande så det är lätt att misströsta och tycka att allt är meningslöst.

Men du kan göra ditt liv bättre genom att göra bra saker för dig.

Vi inom 12 stegs gemenskapen ser beroendesjukdomen som en familjesjukdom d.v.s. det är inte bara den beroende som får ett sjukt beteende även vi runt omkring får det. Det är inte konstigt att din syster tar sitt återfall i medberoende men jag är glad att du ser igenom det hela. Det borde du också vara fast jag förstår att det är inte lätt.

Jag vet att jag/vi blir tjatiga men ditt liv gäller dig. Lägg ner energi på det som funkar och är bra istället för krångel och oro.

Jag håller tummarna för att din pappa är nykter på Söndag!

ta hand om dig.

pEr

Therese Eriksson har just kommit ut med sin bok "Vi har ju hemligheter i den här familjen" och den tror jag är bra. Ska köpa och läsa den. Har träffat och hört Therese berätta sin historia och sina erfarenheter och det var mycket bra. Hon har också startat föreningen http://www.maskrosbarn.org/ när hon gick i skolan.

Det som kännetecknar en dysfunktionell familj för mig är bristen på verklig kommunikation.

Så man lär sig tidigt att allt inte går att prata om men det gör det ju…

pEr

Jag hoppas det gick bra på middagen… Men mest attt du fortfarande står stark i din kamp och att du börjar leva ditt eget liv trots dina föäldrars missbruk. Om du inte gjort det ta gäran kontakt med ACoA eller liknande organistaioner där du kan få stöd av amdra i din situation.