Tyvärr har jag inget positivt att säga dig.

En beroendemänniska/missbrukare säger alltid; "Sluta tjata, jag håller ju på att lägga av."

Det är inte ditt jobb att få en anhörig att sluta missbruka. Det är enbart den missbrukande personens ansvar. Så känn aldrig någon skuld för att du inte kan "ställa upp". Det är aldrig ditt jobb/ ansvar att få en beroende att sluta missbruka.

Det finns bara en person som kan lyckas med att avsluta sitt missbruk. Det är inte du, det är den beroendes ansvar.

Dina tårar, dina ord, dina nedtryckta känslor kommer alltid att komma i andra hand så länge missbruket fortgår.

Nu kommer jag att vara ganska hård när jag frågar dig.

• Vill du ha det så här?
• Tycker du att det är OK att satsa ditt liv på en missbrukare?
• Kan du se en framtid med honom?
• Vill du ha en missbrukare som far till dina barn?
• Kan du se honom som en trygghet i ditt liv?
• Vill du må dåligt för en annan persons missbruk
• Vill du ta hand om dig själv?
• Vill du få ett bra liv?
• Vill du ha ett liv utan lögner?

Jag skulle kunna göra listan mycket längre, men jag slutar här. För det här är så svåra frågor och mitt enda råd är; Ta hand om dig sjålv. Det är inte ditt jobb att göra honom drogfri, vill han inte själv så är du tyvärr maktlös.

Kika gärna in på http://www.vardguiden.se/Tema/Alkohol/Anhorig/

Jag tror du skulle ha stöd av en anhöriggrupp. Hör gärna av dig till mig så ska jag försöka att hjälpa dig.

• Vill du ha det så här?

Sv: Nej, verkligen inte, bråkar hela tiden om just detta! Att det hela tiden är han som ska gå före allt. Och han inser inte att han gör mig ledsen/sårad. Och han ser heller itne att han gör det utan vänder på problemen hela tiden. Försökte prata med han nu efter ditt svar. Men han menar på att ed är en girlpower grej och att alla har fel, senkastade han igen dörren och gick ut.

• Tycker du att det är OK att satsa ditt liv på en missbrukare?

Sv; Nej, men det har pågått så länge att de känns som att jag lever på hopp som håller på att sina. Jag har trött nat på allt.

• Kan du se en framtid med honom?

Sv; Ibland.

• Kan du se honom som en trygghet i ditt liv?

Sv: Nej! Efter som det är jag som står för allt. Inkomst/ekonomi, Boende, Mat. Allt. Han är arbetslös och hans svar på detta är: "Kan inte jobba så länge jag inte lyckats sluta med subben, för jag kan inte bli sjuk mitt i ett jobb, då blir jag av med det.. Låt mig sluta först så ska jag börja jobba .. VÄLDIGT SNART!"

• Vill du må dåligt för en annan persons missbruk

SV: Ingen vill väl må dåligt för en annans missbruk elelr av en annans missbruk.

• Vill du ta hand om dig själv?

Sv: Jag tar alltid hand om mig

• Vill du ha ett liv utan lögner?

Sv: Hemskt gärna. Har bråkat om just detta , i fler amånader… Alla jäövla lögner , svek och sen att de upprepar var enda jävla dag

Hej ho0mii3z!

Jag kan inte annat än instämma i det kerstionjo skriver. Missbrukare är sååå duktiga på att vända på allt så det blir synd om dem själva, så de får en ursäkt att fortsätta.  Jag vet, jag har gjort det själv, nämligen. Så länge man kan lasta över ansvaret på någon annan, så behöver man ju inte ta det själv. Och så länge man inte behöver ta ansvar för sitt eget liv, har man absolut ingen motivation att ta tag i sig själv. Så du gör inte missbrukaren någon tjänst genom att underhålla och ta ansvar och lappa över glappen i hans liv.

En sak i det du skrev gjorde mig både ilsken och full i skratt. Du säger till karln att hans missbruk gör dig ledsen och sårad och att du inte vill bli satt i sista hand i hans liv - och han säger att det är en "girlpower-grej"?!? Hallå? Om du inte vill slicka hans skit är det en "girlpower-grej" - bara för att du är tjej? Visa honom vad kvinnokraft är i stället. Det är din kraft att sköta ditt eget liv och vägra att sköta hans. Han måste visa lite boypower och sluta snylta på dem som är bättre och klokare. Och du måste sluta låta honom snylta. Han är en vuxen man, inte ett blöjbarn!

Ni förstår inte hur mycket ni hjälper mig genom att berätta allt för detta. Jag känner mig starkare än jag var innan i mina åsikter. Men endå känner jag att jag måste bli lite starkare och få lite mer kött på benen innan jag vågar säga någonting, eller ställa ett alutligt ultimatum.

#4: Det kommer en stund när det är dags, när du har lärt dig tillräckligt och tänkt tillräckligt, både på hur du vill ha det och hur du inte vill ha det. Det är klokt att vänta tills du är stark och har mer kött på benen, precis som du skriver. Annars blir du bara överkörd igen.

När du ställer ultimatum, så måste du vara säker på att du kan och vill genomdriva det. Annars tar missbrukspersonligheten ytterligare en jättetugga av ditt liv och det blir ännu jobbigare. Så gör det när du känner dig säker.

Kram - stå på dig!

Hej! Hoppas du står på dig i denna fråga! Bra att du känner att du får stöd av alla kloka människor som svarat på ditt inlägg! Det vikigaste är, som den vise Gronstedt skrivit (skriver alltid mkt visa råd!) och som du själv även skrivit, att vänta tills du har mycket att komma med och sedan bomba honom med detta, för att inte bli manipulerad! Samla mod, kraft och argument tills du exploderar och ställer ett ultimatum som du ABSOLUT INTE viker dig från!

Tyck inte synd om honom! Han kanske börjar gråta eller beklaga sig så du får skuldkänslor. MEN han tycker inte synd om dig (Sub är en bra empatidödare), även om han velar och beklagar sig!! Det han vill är att få dig att tycka det är ok att han fortsätter missbruka. Det gör han genom att manipulera dig, för att han vet att du är svag och att du viker dig, bara han "trycker på de rätta knapparna"! Chocka honom med att vara stenhård och förbered dig väl! Han utnyttjar ju din svaghet och sitter och "noddar" på sub i soffan hela dagen, medan du försörjer honom (skriver efter hur jag uppfattat din situation och ursäkta om jag har fel!).

Var kort och koncis! Säg åt honom att sluta med Sub eller stick! Försök att ha få men klara krav på honom, för att eliminera hans chanser att manipulera dig! Säg att DU inte accepterar att HAN sitter och bedövar sig känslomässigt, för att DU mår dåligt av att se det och är trött på att försörja honom! Säg att om han inte slutar så slänger du antingen ut honom eller så drar du! Tänk ut en acceptabel nedtrappnings plan, då Sub är mkt svårt att "klippa". Ta kontakt med närmaste beroende enhet, där de kan ge dig stöd och råd. Fråga dem (om du känner att du klarar av den biten samtidigt) hur en poliklinisk nedtrappning av Sub går till. Det är kanske viktigast att ta ett steg i taget för att det inte ska bli för mkt för dig, men om du känner att du klarar det, så tror jag det kan vara bra att slänga upp ett nedtrappnings schema i ansiktet på honom när "explosionen" kommer! Ha gärna någon du har förtroende för som stöd vid detta tillfälle som kan hjälpa och stötta dig. Det absolut viktigaste är dock att DU INTE VIKER DIG när tiden är kommen!

Det bästa vore ju om han kunde få hjälp med nedtrappningen genom sjukvården, då det kan vara svårt för dig att se om han verkligen följer ditt krav. Jag vet inte hur han skulle ställa sig till en sådan sak, och det är omöjligt att tvångs omhänderta honom, om han inte missbrukar så hårt att det finns en akut risk att han knarkar ihjäl sig. Men detta är ett senare problem. Ställ ditt ultimatum först och se hur det går. Men kom ihåg att INTE VIKA DIG!

Lycka till och kom ihåg att det finns människor här som kan ge stöd och råd!

//Miklo