Jag känner med dig, men som du är innte på Varför ska du spela ett spel och dölja din mammas alkoholism? mår du såligt så visa det. är du obekväm md hennes drickande? Säg det…

Varken du eller hon är betjänt av att ni hymlas musslar och döljer. Bättre att sluta dölja och konfrontera henne och världen så att hon kan få hjälp.

Vill hon inte ha den så låt er inte dras ned med henne. Det låter grymt men så är det. Varför ska ni må dåligt för att hon ska få supa ifred?

Lycka till

kram

Jag har en ex som dricker i mellan väldigt mycket.- Länge skämdes man men sedan slutade jag med det. Jag sa rakt ut han har problem med alkoholen.

Jag tycker du ska också säga samma sak när det gäller din mamma, hon har problem med alkoholen och jag mår skit tack vara det, och kanske tom. säga det till henne och försöka få henne att inse att hon måste få hjälp för detta hela för att hela fam. lider tack vara detta. Det ni kan säga till henne är att ni finns där och stöttar henne på vägen om hon tar emot hjälp för detta hela.

Märker de inte på hennes jobb att hon dricker? Om man jobbar inom det hon gör så är det även viktigt att man är nykter på jobbet och inte ens bra att vara bakfull. Arbetsgivaren kan ställa en mot väggen om de får reda på att man har tex. alkoholproblem. De kan mer eller mindre kräva att man ska få/söka hjälp för sitt missbruk, så det kunde vara en utväg för din mamma att få hjälp med sitt missbruk.

Din mamma är en vuxen människa son ska kunna ta tag i sina problem på annat sätt än genom alkoholen, men samtidigt vet jag ut av egen erfarenhet att oftast är det så att är det en sak som har ordnats upp så hittar de en annan orsak till varför de ska dricka så det där håller inte. Min ex satt ofta väldigt berusad och bara tycket synd om sig själv, men till slut tröttnade jag. Han är ju vuxen tyckte jag och om det var någon det var synd om var det oss som fick sitta och titta på när han satt där och betedde sig som han gjorde….och fick torka upp efter han i toan m.m

Jag tycker inte att du ska behöva gå runt och le m.m utan visa hur du mår och säg också varför!!! Var räd om dig!!

#1 Jo, borde konfrontera henne igen. Kanske när hon är nykter och på ett bra sätt, utan att låta för mycket anklagande. Min pojkvän har lärt mig att personer reagerar på hur man ger budskapet. Till exempel: ger man budskapet på ilsket sätt så får man samma svar tillbaka,

Men som sagt, vi har väldigt dålig kommunikation i familjen. Och jag tror det blir bättre att skriva ett brev till henne. Är bättre på att uttrycka mig i skrift än muntligt.

Då finns det inget kroppspråk eller något liknande som kan få henne att bli arg eller liknande. Fast hon KAN ju tolka brevet på fel sätt, men det vet man ju inte förräns man har gett brevet till henne. Själv är jag rädd för att hon ska bli arg när man konfronterar henne.

#2 Hon brukar oftast vara "lullig", inte så att hon är full. Och det brukar ju ha gått över till dan efter när hon ska jobba. Så hon har ju inte varit onykter på sitt jobb. Å en alkoholmissbrukare brukar kunna tåla mer alkohol utan att bete sig påverkad heller.

På ett sätt skulle det vara bra om hennes arbetsgivare skulle märka av att hon har problem med alkoholen för då skulle hon bli tvungen att ta tag i problemet. Arbetsgivaren kan ställa krav ang. detta som man måste följa, så på ett sätt skulle det kunna vara bra för er alla.

Jag hoppas att hon ska få hjälp med sin missbruk för både sin och för erans skull.

Jag hoppas din idé med brev fungerar, som du säger är den bästa tidpunkten för konfrontation när hon är nykter. När hon är "lullig" lyssnar hon inte eller kommer inte att ta det till sig för att senare "glömma" det ni sagt och vad hon eventuellt lovat för att få tyst på dig.

Brevskrivande är inte min grej, och jag är tveksam till det. Men det kan ju fungera mellan två kvinnor? kasnske mina fördomar? men jag tror brevskrivande är en kvinnlig sak? jag hade försökt ta det ansikte mot ansikte, men det är klart ni kommer ju att få prata  om saken när hon läst brevet. Se till att hon inte kan dricka medan hon läser, och sjlvklart inte direkt efter utan ta disskussionen innan hon "tröstat sig " från dina elaka oresonliga ord… (alltså som hon kan vilja tolka dem)

Hej! Först och främst hoppas jag att du vet att du, din bror eller din pappa INTE bär skulden till att din mamma dricker! Det är otroligt elakt av henne att beskylla er!! Det verkar som att du kommit din pappa närmare efter den händelsen då han bröt ihop? Kan inte du, din bror och din pappa prata ut och gemensamt komma överens om någon bra metod att konfrontera din mamma? Det är ett mkt svårt uppdrag och det är ju inte automatiskt DU som måste ta smällen?

Det är dock viktigt att ta upp det med henne då hon är nykter. Gör det med bestämd ton, men inte arg. Anklaga henne inte för massa saker, utan förbered er med massor av argument så att hon motiveras att inte dricka. Försök att inte ge henne för mkt skuldkänslor (hon har troligen tillräckligt med det redan?) genom att vilja hjälpa henne, och samtala på ett sätt att hon fattar det. Det bästa är som sagt att ni tre som lider mest av hennes drickande, samarbetar och förbereder er väl. Hoppas det går bra och glöm inte att det inte är förbjudet att visa känslor! Det är inte bra att hålla dina negativa känslor inne! Jag önskar dig STORT LYCKA TILL!!

Jag kunde inte sagt det bättre själv, Lyssna på Miklo han vet.

Jag ser ett ljus på slutet av tunnlen…

Pappa har sagt att vi ska prata om hennes drickande på måndag då hon inte är hemma. Positivt!

Men jag vet dock inte om hon är egotrippad och får för sig att flyttar härifrån. Då betyder det att vi får kanske sälja våran gård (vi har lite köttdjur och mjölkkor) för att hon äger hälften av gården. Knepigt värre, men vi ska inte dras ned och må dåligt för att hon inte kan hålla sig i nackskinnet. Kanske ta och fråga en jurist om det innan man konfronterar henne?

Har väldigt svårt att se oss inte bo på gård, men det är ett pris man får betala…

Jag hoppas hon ska inse att hon gör fel och vilja försöka rätta till det hela, ta emot behandling för det hela och vilja kämpa för att ni ska kunna bo kvar och leva som en familj.

Kan vara bra att ni pratar ihop er innan ni konfronterar henne. Om hon har någon form av självinsikt kvar kommer hon förhoppningsvis ta er hjälp. Vägrar hon och flyttar för att ni " Varit elaka" är det ju tragiskt.

Det är viktigt vid konfrontationen att hon är nykter och att ni får fram hur ni lider av att se henne gå ner sig.

Lycka till

#10 Jo, vi hade tänkt prata om det idag, men det blev aldrig av. För brosan jobbar, och jag tror han vill vara med på noterna…

Sånt händer. ni får ta de när alla kan. Förhoppningsvis snart så ni kan få komma till ett avslut på rådande situation.oavsett vad som händer är det kanske bättre än nu.