Hej vad tråkigt att höra… Att bli uppsagd en gång av en vådtagare är ju hårtnog men det händer nog de flesta PA? Men du är stark du klarar dig och du kommerfå nya vårdtagare och alkoholen hör du ju själv att du inte ska ta till….

Skaffa dig rutiner igen ställ klockan och gå upp ex kl.7 ät frukost och läs tidningen sen går du till AF eller sätter dig vid datorn och söker jobb. Titta in här och se om någon skrivit nå intressant så har du snat kommit igång igen.

Jag tror inte du är ett hopplöst fall som jag…

Jag tror inte det finns NÅGRA hopplösa fall (jo väldigt få), inte ens du Beavis! Det är som Beavis säger viktigt att hålla fast vid samma rutiner som när du arbetade, och göra vardagen så lik som möjligt. Försök att göra saker och umgås med människor, även om det känns tungt. Det värsta är att isolera sig vilket är lätt hänt!

Tråkigt det som hänt, men det kunde vart värre (även om det inte känns så just nu)! Jag tycker du verkar medveten om ditt problem och tror att du kommer att resa dig, men var inte rädd att ta emot hjälp! Lycka till!

Till Beavis, som jag iofs inte vet ngt om, hoppas jag kommer på andra tankar. Se dig inte som ett hopplöst fall! Det är självdestruktivt och sänker ditt självförtroende! Du har ju mer än halva livet kvar att leva så försök att ändra ditt tankesätt så du börjar må bra och får känna dig "tillfreds". Nu förtiden är det så viktigt att man MÅSTE vara lycklig, vilket ger en otrolig press på människor som mår dåligt psykiskt (och fysiskt)! Jag tycker det är bra bara man är "tillfreds" och någolunda nöjd med livet! Lycka är något som kommer och går och att sträva efter att vara lycklig jämt är bara påfrestande! Lycka till du med!

Tack  för de orden. Att vara tillfreds och må bra är svårt när man har mycket motgångar, men som du skriver livet gå upp och ner. Jag se mig lite som ett hopplöst fall på jobbfronten men vem vet? kanske anställer de helt plötsligt en medelålders man med måttlig yrkeserfarenhet utan körkort någonstans intressant?

Tyvärr har jag rätt mörka inställningar till livet men försöker ändra mig

Sannixen.. Hur har det gått för dig? Kommer det något uppsving för dig. Du är stark som faktiskt inser att ditt liv är lite i gungning det gör ju att man blir mer vaksam och medveten om sin beroendesida. Iallafall är det så för mig med mitt. Har skrivit detta någon annanstans tidigare men skriver det igen. En som jag känner gick i KBT och då pratade man om en tårta med olika bitar. Varje bit representerade olika saker i livet, jobb, familj, närhet, relationer osv osv. När man tog en tårtbit så vi som beroendemänniskor klarar oss ändå men när man börjar röra nästa bit kanske blir av med jobbet då börjar vi komma i gungning och tankarna kommer genast på det vi inte ska. Tar man fler tårtbitar kan man ju räkna ut vad som händer.. De är inte lätt att hålla saker intakt speciellt inte när det handlar om våra liv. Det är väl därför det är viktigt att man i sådana lägen precis som tidigare skrivit viktigt att man håller kvar just vid rutiner. Kanske om man går på möten gör service där för att känna sig engagerad… Vi behöver alla känna oss behövda och det är väl så att få sparken känns inget roligt just i det avseendet.

Sen vill jag säga till dig Beavis läs igen vad Miklo skriver för det är bra skrivit och något som är oerhört läsvärt…

Kram Kia

Kia:  Ja miklo säger många bra saker inget att invända i det men det är inte så enkelt att se ljut på framtiden och vara positiv när allt man tar sig för för att förändra sitt liv och komma på fötter misslyckas och de enda jobb de snälla och givmilda arbetsgivarna är beredda att ge mig är praktikplatser som inte ändrar ett skit utan bara drar ner mig ännu mer i skiten, lönebidrag? nja visst ett slag  kanske men inte ens dit kommer jag längre, för många motgångar i  det mesta att ens orka engagera sig snart…. tack för att ni bryr er