Förvirrande tider
Jag har inte varit aktiv här den senaste tiden och tänkte bara berätta vad som hänt mig.
Strax före jul var jag ute i ett arbetsärende med bilen och hamnade i diket, tyvärr. Jag har gått med en spjälad hand och varit frustrerad. Sen kom jul och nyår med all mat och allt annat som hör till. Mellan alla röda dagar har jag fått jaga efter en ny bil, bråka med försäkringsbolag och allt annat tråkigt.
All stress och förvirring har fått mig att börja tröstäta godis och sötsaker igen, och magen är i uppror så gott som dagligen…
Just nu gäller det att jag tar tag i mig själv och styr in mig på rätt spår igen, men det känns bara omöjligt just nu. Men det kommer. En sak i taget heter det ju.
Hej:) tror att första steget redan är taget. Du pratar om det och det är av iallafall min erfarenhet en positiv början. Tråkigt med alla tråkiga saker som hänt men slå inte på dig själv det gör bara att man blir ännu mer destruktiv tror jag. Släpp och börja här och nu. Har du några möten att gå på eller ringa in till om du vill pröva 12 stegsprogram? ( minns ej om du går har dåligt kom ihåg minne ) :) inget är omöjligt även om det är lätt för mig o säga men även om det känns omöjligt säg till dig själv det går . Använd dig av fake it till you make it uttrycket till slut tror man på sig själv och då bara det går. Tacksamehetslistor är bra tänk ändå att du har livet i behåll och så mycket värre det kunde varit. Skickar styrka att du orkar. Kram Kia
Tack för dina ord Kia. Jag vet bara inte vilken ände jag ska börja i just nu.
Har länge funderat på 12-stegsprogrammen, men kommer inte så långt att jag tagit mig till ett möte ännu.
Du har helt rätt. Allt kunde gått mycket värre, så jag ska väl inte gnälla egentligen. Jag kom lindrigt undan med min skada tack var säkerhetsbälten och krockkuddar. Jag har haft änglavakt säger alla som har sett var jag åkte av.
Jag behövde väl bara skriva av mig och inte behöva ha på mig det glada ansiktet som hållit mig uppe tills nu. Det är dags för nya tag igen…
Nu har det börjat lätta lite granna i alla fall. Har fått ordning på livet i stort nu, och väntar bara på att det ska lugna sig "på riktigt". Jag försöker verkligen ta tag i mitt ätande, men det vill sig inte just nu.
På jobbet kan jag vara utan sötsaker, men när jag kommer hem är det kört.
Men jag jobbar på det i alla fall!
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror du behöver stöd och råd av personer i liknande situation som dig själv. jag känner personer i dessa program som säger att ett "Live mörw" är en otrolig upplevelse. Om du har problem att hålla dig borta ifrån tröstätandet när du är ensam kan det hjälpa om du får ge utlopp för din ångest inför personer som är/varit i samma situation.
Starta ny diskussion