Etikettvi-som-är-sockerberoende
Läst 1958 ggr
Kia
Kia 
2010-01-29, 00:34

Sockerberoende och tomrum

Nu har jag en ny teori eller iallafall tycker jag den är extremt ny för mig iallafall då jag fick en ahaupplevelse i hur jag ska lösa det. Man ska ju leva i lösningen så det är det jag försöker starkt just nu. Teorin kom egentligen från en av mina sponsier så det är inte min. Tänk vad sponsor och sponsieskap kan ge :)

Jag planerar varje kväll innan jag lägger mig vad jag ska äta dagen efter. Frukost, Lunch och Middag. Då är det det jag har lämnat över och det är det jag ska hålla mig till inget annat för det finns inte med på mina planer. På så sätt behöver jag inte bekymra mig om att jag står där kl 12 och inte vet vad jag ska äta och kanske väljer ett dåligt val då för jag är hungrig. Jag vet också att det är bra mat och att jag har gjort bra portioner så jag behöver inte mer näring och det ska vara tillräckligt för jag ska vara mätt och tillfreds. Men vad händer då. Jo, jag äter min lunch och trots allt det där med näring och tillräckligt så har jag en känsla av att jag INTE är nöjd. Jag är inte nöjd trots jag borde vara det. Min lösning förr var ju att äta lite till på så sätt kunde jag fylla den känslan att det inte var tillräckligt.

Nu till teorin: Kanske är det så att det finns ett tomrum och en känsla som jag inte vill känna just då. Kanske mste jag fundera på varför är jag inte nöjd när jag vet jag fått i mig tillräckligt, vad är det som gör att jag känner så. Det går inte fylla på tomheten med mat det fungerar ju inte det vet jag . Men just att fundera på vart känslan finns och vad det faktiskt är jag känner.

Kan ju vara ngt man kan göra ngt åt tänkter jag då. Ngt är det men lösningen är inte att fylla på med mat och i det läget överäta tänker jag då…

Vad tror Ni?

knas65
2010-01-30, 12:15
#1

Jag har läst detta många gånger nu. Kan bara se till mig själv som gärna tröstäter… dövar känslor som jag inte kan/törs/orkar identifiera.

Det är nog tyvärr så att det är ett beroende som funkar som andra beroenden ganska så mycket…

Dövar jobbiga känslor, unnar mig nåt gott när jag gjort nåt bra…

Jag vet oxå när jag har ätit tillräckligt men kan längta efter nåt sött…

Det gäller nog att våga stanna upp och vara ärlig mot sig själv och våga känna efter vad som är problemet.

Det är inte lätt, jag har stannat upp många gånger och har inte kunnat hitta vad det är som orsakar att jag just då vill äta det jag vet att jag inte ska..

Jag är medberoende oxå och det ligger ju och gnager i mig hela tiden. Se där!! där är en orsak.. Jag måste ta mig ur det och jobbar på det.

Kroppens belöningssystem är knepigt…

Jag har en kompis som har ett sockerberoende, Det gick så långt att h*n planerade sitt ätande, gömde sötsaker, visste hur mycket h*n kunde äta i bilen efter inköpsrundan, så det var uppätet tills h*n kom hem, mest var det glass… Storleken på glassen var det viktiga. h*n har gått över till LCHF, abstinensen var jobbig men det går jättebra nu…

Mätt och belåten, inte alls så fort hungrig som innan.

Jag funderar på att prova och ju mer jag läser om LCHF ju mer "rädd" blir jag för kolhydrater..

Bara lite funderingar från mig….Obestämd

Gronstedt
2010-01-30, 20:43
#2

Jag har också funderat mycket kring detta. Är det ett tomrum man fyller med sin "drog", eller är det saknaden efter drogen som ger tomrummet? Jag är inte riktigt säker ännu på vilket. Tomrummet har försvunnit ur mitt liv just ifråga om kolhydrater, men jag överäter fortfarande, av ren slentrian tror jag ibland. Jag försöker lite halvhjärtat ibland att dra ned på det (jag har varken tid eller ork att beräkna och tillverka lagoma portioner i förväg) men för det mesta så slänger jag fram mat och äter tills det är slut. Kommer jag att stöta på samma gamla tomrum om jag försöker sluta överäta som när jag slutade med kolhydrater? Knepigt är det, som sagt …

Upp till toppen