Annons:
Etikettövrigt
Läst 1472 ggr
kerstinjo
2010-03-12 21:59

Lycka?

Nej jag vet inte om det var lycka. Lite kluvet.

Men idag fick jag kontakt med min bästa vän genom FB.

Jag hade glömt att hon fanns och hon trodde att jag hade försvunnit i narkotikans dimmor.

Så vår kontakt var bruten i 36 år. Tänk er själva; 36 år!!

Jag hade t.o.m. glömt att hon var min bästa vän en gång i tiden. Min bästa vän?

Hon påminde mig om det idag när jag vågade lyfta telefonluren och ringa henne,

Hon berättade för mig att jag hade varit hennes bästa vän. Jag? Bästa vän? Ljug mer!!

Men hon var min bästa vän en gång i tiden. Hur kunde jag glömma det? Hon hade mitt fulla förtroende, till 100% och ändå glömde jag av henne,

Jag är så glad att jag lyfte luren och hörde denna välbekanta stämma.

Det finns nästan inga människor från mitt förflutna som är välkomna hem till mig.

Tusan vad skoj det ska bli att träffa henne i sommar!

 Kerstin 

 

Annons:
[Beavis]
2010-03-12 23:13
#1

Grattis. va kul. Ja en vän ifrån innan drogerna antar jag att hon är? man kan ju aldrig ha för många vänner och att återknyta kontakten med en som varit en "bästa vän" kan ju gör gott.

kerstinjo
2010-03-13 13:43
#2

Ja, hon var en vän innan drogerna kom in i mitt liv. Vi flyttade ungefär samtidigt från vår barndomsstad och efter det var det endast telefonkontakt som gällde ett tag. Men jag var alltid drogpåverkad när jag ringde henne, så jag förstår att hon tröttnade på mg.

Men vad super-super skoj det var att prata med henne! Efter 36-37 år. Helt otroligt.

Man ändrar sig mycket under årens lopp, alldeles för många tåg har gått.

Jag brukar vara försiktig med "nya" kontakter, men det här kändes så otroligt rätt. Vi pratade nog i två timmar och hon hade en teori om varför mitt missbruk började.

Va? Kan hon veta det? Men ju mer vi pratade, ju mer förstog jag att hon kanske hade rätt.

Vet ni! Jag som inte vill träffa människor från mitt förflutna, jag är glad!!!

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-03-14 15:03
#3

Det har vi ju pratat om så ofta här men det är svårt att se till sig själv ofta. Men vänner och folk runt omkring en ser mer än man tror, Tyvärr vågar de inta alltid ingripa.

Efter så lång tid tror man ju inte att man ska ha något gemensamt eller något att prata om osv.. Kul när det motbevisas

kerstinjo
2010-03-14 17:37
#4

Jag kan vara otroligt klarsynt när det gäller andra människor. Men när det gäller mig själv, så har jag nog ett gäng med skygglappar.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-03-15 14:58
#5

Jo men det jag menade är att man tror att man spelar så bra och ingen märker något, Men de har märkt mer än någonsin trott. Problemet för dem har bara varit att de inte vetat hur de ska reagera??  Som alkoholister och fyllon som tror att det minttablett och att fixera blicken döljer det faktum att de är packade… Klart att det märks ändå. Detsamma med droger i olika former Personer som har pupiller som tefat eller otroligt små och beter sig avvikande, som tror att" bara de pratar om vädret" istället för alla häftiga färger de ser, inte blir avslöjade. Många ser men vågar inte ingripa fast missbrukaren tror att den lurat alla. är väll vad jag försöker säga hoppas du förstår vad jag menar.

Upp till toppen
Annons: