Alkoholism är sannerligen en familjesjukdom….

Al-anon är inte religiöst, jag tänkte likadant: inget sånt religiöst trams…

Visst, Gud nämns men jag lärde mig att tänka Glad Utan Droger.

Alla ska kunna gå dit oavsett om du är kristen, katolik eller ateist…

Jag vet inte hur gammal du är, men det finns ju Alateen som är för ungdomar i din situation.

ACOA som är för Vuxna Barn, alltså för dem som växt upp i missbruks eller dysfunktionella familjer.

Att din mamma skäller på dig för att du inte gjort saker det är för att döva sitt eget illamående…sin egen skam och skuld, så skäller hon på dig sen mår hon dåligt över det och får en orsak till att dricka ännu mer, för att döva att hon mår dåligt…

Ta ALDRIG på dig skulden för att hon dricker, det ÄR inte någon annans fel.

Din mamma är sjuk, alkoholism är en sjukdom, den är behandlingsbar. Att få henne att inse att hon är sjuk är inte lätt.

Hon behöver konsekvenser som blir så stora att hon inser att hon inte kan leva så här.

Jag vet att man aldrig ska ge goda råd, men funderar ändå så här:

Det är inte du som ska flytta, om det funkar med din pappa och bror så skulle ni kanske gå samman och ställa ett ultimatum.

Antingen så väljer hon behandling eller så får hon flytta…

Jag vet av erfarenhet att det går inte att älska en alkoholist nykter.

Men att tillämpa tuff kärlek, som att sätta gränser inom familjen för vad ni orkar med, det är också kärlek.

Jag kan också känna att din pappa behöver stöd, han är ju medberoende som det heter.

Du kan ringa till Nämndemansgården i Blentarp i Skåne, det är ett behandlingshem för alkoholister. Där finns personer du kan tala med som kan hjälpa dig och din familj hur ni ska gå tillväga. Jag har själv varit där på en familjevecka som är för anhöriga, de har även ungdomsveckor,

Finns så mycket jag vill säga till dig och din familj, men jag tror jag stoppar här.. Du kan skicka meddelande till mig om du känner att du vill det…

Många goa kramar till dig. Var rädd om dig.

Jag är 20 år gammal, är en 89:a. Bor utanför Hässleholm som ligger i Skåne.

Jag vet inte ens om pappa vill göra något åt mamma. Han frågar mig vad han ska göra, och jag vet inte vad jag ska säga. Han vill vara kvar på gården, inte flytta till någon lägenhet eller liknande. Han och mamma är gifta och bägge äger hälften var av gården. Så skiljer han sig ifrån mamma så betyder det att han får sälja, för han kommer aldrig ha möjlighet att köpa ut henne. Samt att han kan inte driva gården helt själv heller.

Jag känner att jag flyr ifrån problemet när jag tänker på att flytta. Men det har gått så långt så att jag har antagligen börjat få magkatarr och t o m att börjat fundera på att ta mitt eget liv. Kommer ocks säga det till socialen, ska säga det till min kurator. Hoppas på att han kan uttala sig om hur dåligt jag mår för socialen.

Jag känner inte riktigt att jag orkar med detta, det är ju inte mitt ansvar att reda ut detta. Men på något vis så är det mitt ansvar helt plötsligt, antagligen är det för att jag mår mest dålig av detta….

Det är ju inte barnen som ska ta hand om föräldrarna.

Då tycker jag du ska flytta. Ta, som man säger, kroppens signaler på allvar. Jag håller med Knas65 att det är din mors beteende som är problemet men om din far inte är med på tåget så är det bättre att du flyttar lite snabbt.

Förstör inte dit liv för att någon annan inte vill ta tag i sitt.

pEr

Suck, blir så trött på att få höra att folk, som inte tror att jag inte kommer att få någon hjälp av socialen.

Jag är så sjukt trött på detta elände, vill ha ett slut NU! Jag vill att mamma ska försvinna ur mitt liv, jag hatar henne. Hon har förstört tillräckligt av mitt liv. Hade en sån jävla ångest när jag kom hem idag.

Fick reda på idag att min bror har fått ett jobb och ska flytta. Då blir jag kvar!!!

Jag hatar mitt liv, för det är ett enda stort problem. Jag har ingen trygghet i min familj, ser ingen trygghet i pappa även om han och jag har kommit nära varandra…

Nä, mitt liv är verkligen inte värt att leva…

Man väljer inte sina föräldrar, jag har hatat mina för den skeva uppväxt jag fått.

Men tack vare Al-Anon och läsning i böcker kring problematiken så har jag insett att jag har rätt till ett bra liv, att det är bara jag som kan göra det valet och den förändringen. Jag har läst om alkoholism också för att förstå hur en människa som påstår att h*n älskar mig kan göra mig så illa. Det har gjort att jag kunnat släppa på hatet, förtvivlan och allt annat hemskt man känner.

Ditt liv är värt att leva, du vet inget om framtiden, du vet allt som hänt dig och hur det känns, du vet inte vad som väntar, det enda du vet är just nu och här.

Du vet just nu att allt är skit….Så vad kan du göra åt det?? Tänk på dig själv, min vän.

Känner du att du vill flytta så sök hjälp och se vad som händer med det.

Var inte rädd för förändringar, får du lugn och ro och börjar bearbeta det som ligger och pyr i dig så ska du se att det blir bättre. men det får ta tid att läka och hitta sig själv. Små, små steg…

Det blir kanske språngbrädan för din pappa också, din bror flyttar, du flyttar eller funderar på det, då står han ensam kvar med din mamma. Det kan vara vändpunkten för honom också. Att han verkligen inser att det inte kan fortsätta så här.

Men först och främst:::SE TILL ATT DU SJÄLV FÅR HJÄLP ATT MÅ BRA!!!

Om det går så sök dig till ACOA, de förstår hur du mår utan att du behöver sitta och förklara…

Många där har erfarenhet av att flytta från kaoset  och kan ge lite tips hur de gjort för att få hjälp!!! Ekonomiskt och själsligt.

Bara att sitta bland människor som förstår är läkande.

Jag tror att du skulle må bra av att prata av dig med nån som förstår Alkoholism och dess påverkan på familjen.

Med risk för att verka tjatig: Ring till nämndemansgården. De är helt underbara där. De förstår och kan stötta dig, ge tips om vart du ska vända dig för att du ska må bra.

Jag tänker på dig och önskar av hela mitt hjärta att du får den hjälp du är värd att få.

Om du berättar för socialen hur det är så borde du få hjälp. Kanske inte på sekunden men du är så pass gammal att det finns ingen anledning att hålla på och plågas.Jag tycker att Knas65 ger dig en massa goda råd. Situationen blir ju ohållbar.

En av fördelarna med ACoA och Al-Anon är just att de vet hur du mår utan att du behöver säga ett dugg och börjar du prata så är du på väg mot att kunna börja må bättre.

Sköt om dig!

pEr

Det är lätt att man fastnar i hopplöshet i din situation. Men precis som det bara är din mamma som kan ta tag i sitt drickande, är det bara du som kan ta tag i ditt eget medberoende. Det är svårt, man fastnar lätt i att man trycker som en kanin och bara hoppas att det ska gå över, men som knas65 skriver, man måste välja och man måste själv agera för att komma loss. Det första steget är svårast, men det finns en väg bort från situationen. Man vet kanske inte precis vart den leder, men man måste våga ta första steget ändå när man lever i en ohållbar situation.

Det ÄR svårt, på många plan. Det kan vara socialt svårt att sluta dölja och städa upp efter någon annans problem. Det är svårt att sluta vara hjälpsam och utplåna sig själv i hopp om lite tacksamhet. Speciellt tjejer får ohyggliga mängder onödiga skuldkänslor itryckta sig från blöjåldern. Men som knas65 skriver, du har rätt till ett bra liv.

Pratade med kuratorn i fredags, han sa att han skulle ringa till socialen och boka möte. Och kuratorn ska närvara på mötet.

Men när jag tänker efter så kommer det kännas läskigt att flytta, flytta och skaffa eget hem (egentligen känns inte som mitt hem längre… känner mig inte önskvärd av mamma längre. Kanske en känsla av hemlöshet). Antagligen är det nog för att jag aldrig har haft eget boende innan…

Förändringar kan vara väldigt skrämmande. Jag som är mycket äldre än du var så rädd när jag tog beslutet att leva utan alkoholisten, jag har ändå ett barn som bor hos mig….

En klok kvinna sa till mig:

Du ska få se att när du levt ensam ett tag och jobbat med dig själv och dina känslor, fått lugn och ro, så ska du se att du kommer att blomstra och växa i dig själv.

Jag trodde inte så mycket på det, men jag känner idag efter endast ett antal månader hur skönt det är att komma hem och slippa oron och rädslan över vad som väntar på andra sidan ytterdörren.

Jag tänkte till en början att jag skiter i det här, jag vill att han ska vänta på mig när jag kommer hem, det var som om hjärnan glömde allt det jobbiga och hemska som hade varit under åren.

Då satte jag mig ner och funderade över hur sjuk jag var i mitt medberoende. Jag fick jobba jättemycket med mig själv och hitta rätt spår igen, att leva i inferno igen ville jag inte så jag fick" tvinga" mig att njuta av ensamheten. idag så njuter jag av att vara ensam och kunna göra det som faller mig in. Har inte tagit mig ut så mycket i aktiviteter ännu men det får ta tid för jag vet att det inte går att stressa fram mitt rätta jag.

Du är säkerligen önskvärd av din mamma men hon är så sjuk i alkoholism så hon förmår inte känna mycket mer än skam och skuld. Alkoholen har kidnappat hennes hjärna och du kan inte hjälpa henne genom att bo kvar i eländet.

Det är läskigt att flytta hemifrån men det är din tid nu, ditt liv. Allt du gör nu är tid och energi som du lägger på dig själv, för att kunna få ett bra liv. Vilken satsning det är!!

Tänker på dig och hoppas du kommer tillbaka o berättar hur det går för dig!!

Jag vet hur hemskt ett missbruk är…ja, jag vet, man ska inte jämföra men det vet vi alla att det är helvete. Jag har själv förlorat det finaste jag hade i livet - min lilla familj.

Vill gärna ge dej ett par tips om hjälp för DIG. Du bor utanför Hlm skrev du. Om du kanske tillhör 044-området så kan du få fin hjälp av Tyggårdsgruppen i Kristianstad. Kan även tipsa dej om en fantastisk kvinna i Sv. kyrkan i Kristianstad, Marie heter hon. Hon vet o kan mycke om detta helvete som så många lever i eller ha levt i.

Ta hand om Dig

#4 Socialen har en skyldighet att hjälpa dig om hemsituationen är ohållbar.

Så jag håller tummarna för dig!

Jag har ringt till socialen, det är nog två veckor sen på torsdag. Så jag måste skicka in papperna denna vecka. Minns inte riktigt vad hon sa om man skickade in dem senare än två veckor. Möjligtvis att det kanske tar längre tid…

Förstår inte riktigt hur jag ska fylla i dem, men ska ta med dem till min pojkvän så ska han titta på dem.

Hon som jag pratade med sa att man måste ha starka skäl till att få ekonomiskt bistånd, samt att det är politiker som bestämmer om bistånden. Sen sa hon även att man måste vara inskriven på AF (och det är jag), samt söka 30 jobb i månaden (AF säger 10 jobb i månaden är lagom. Sen är det typ söka ett jobb om dagen i en månad). Och man ska ha praktik dem andra tre dagarna när man inte är på AF. Om jag inte skaffar intyg ifrån läkaren som säger att jag inte kan ha praktik.

Sen finns det samtalsterapi i Hässleholms kommun. Novum heter det, är till för Hässleholms invånare. Hon kunde fixa att jag fick förtur till terapin. Men jag känner inte att jag vill prata om det, vill gå till handling!

Allt känns som en stor röra

Jag tror att du även har möjligheten till aktivitetssöd, kolla upp det med försäkringskassa, men först genom din läkare.

#13 Jag har haft aktivitetsstödet sen i November förra året…

#12 AF och Förnedringskassan är fantastiska inrättningar som inte längre fungerar och de samarbetar inte överhuvudtaget i annat än att jaga "fuskare" bara en sån sak att som du säger AF kräver att man säker 30 jobb och F-kassan ca 10 gör ju att man kan  råka jävligt illa ut om man väljer att lyssna på den ena bara. jag rekomenderar dig att följa anvisningen på 30 för säkerhetsskull.

Aktivitetsstöd är också intressant då du får det när du praktiserar(slavar) Regeringen och Följaktligen då AF ansåg ju att man  skall söka jobb på heltid samtidigt som man praktiserar oavsett hur mycket du jobbat annars förlorar du bidragen. Det hade de ju inte stöd för i lagen visade det sig sen när Uppdrag granskning eller agenda gick igenom lagen med en jurist…  bra att de vet vad det står i boken…

#15 Det är inte AF som säger 30 jobb, utan det är ju Socialen som säger det Men det är helt okej för mig, och jag kan slippa praktiken med intyg ifrån läkaren.

Grattis till det, men principen är densamma oavsett. Säger soc 30 och du missr det så kan de hota eller dra in A-kassant,  Gör du detsamma mot FK drar de in ditt sjukbidraget vilket även det är lite jobbigt.

Socialen är olika hårda i olika län och kommuner men kämpa på och försök att få riktiga jobb i möjligaste mån för att säkra din framtid. Praktik kan gå väldigtilla.

Sök på nätet om dina rättigheter, för sochandläggare är mytomaner och psykopater och gör ibland sjukt mycket för att slippa ge folk deras berättigade ersättning. Om de nekar dig ersättning pga regler de hittat på själva, så tveka inte att överklaga beslutet! Det har man alltid rätt att göra! Det hjälper faktiskt oftast, även om det kan ta tid innan man får pengarna. Soc har inte rätt att kräva ett visst antal jobbansökningar t.ex., men det finns ofta sätt att kringgå regler och underlätta för sig själv.

Lyssna inte på de som säger att du inte kommer få socbidrag. Det sa folk till mig också, men det var bara för att de inte fattade hur illa det var hemma. Sen när jag fick det så tystnade dem och började helt plötsligt tycka synd om en…

#18 Fast nu är det politikerna som bestämmer om man ska få ekonomiskt bistånd. Men jag visste inte att de inte får kräva visst antal jobbsökningar.

#18: Nej, det är inte politikerna som bestämmer. Politikerna kan utfärda riktlinjer, men det är fortfarande enskilda tjänstemän (handläggare) som bestämmer hur och om de ska tillämpa riktlinjerna. Och som #18 säger, så kan det variera väldigt hur mycket olika handläggare vet om reglerna och hur mycket de följer dem eller inte.

De styrs mycket av vad deras avdelningschef eller liknande säger åt dem på vecko/Månadsmötet där de drar upp sina riktliner för hur de skall arbeta. Dessa influeras mycket av vilka som har makte i just din kommun. Det är iaf vad jag har inbillat mig.

Vad bra att du redan har aktivitetsstöd.

Politikerna i din hemkommun bestämmer inte riktlinjerna för ett eget boende. Det finns en ramlag för det. Enligt SoL (Socialtjänstlagen) så har din hemkommun ett ansvar för dig "Om inte behovet kan tillgodogöras på annat sätt".

Så du kan helt enkelt strunta i vad diverse kommunala politiker säger. Kontakta soc och berätta om din hemsituation. De är skyldiga att hjälpa dig.

Lycka till!

#22 Har varit kontakt med socialen, och hon som jag pratade sa till mig att det ÄR politikerna som bestämmer…

#23

Jag säger återigen NEJ! Är din hemsituation ohållbar, så är det kommunens ansvar att ta hand om dig. Det du beskriver om din hemsituation faller inom SoL-tjänstens ansvar och de har ingen rätt att neka dig hjälp.

Kommunen politiker bestämmer inte SoL.lagens innehåll.

Så stå på dig.

Vill du har mer info PM:a mig.

#24 Känns oerhört tråkigt då att den handläggaren har ljugit mig rakt upp i anskitet

# 25 Tyvärr är det väldigt bekvämt för dem att säga att "våra politiker säger att det inte finns pengar…osv."

Men stå på dig, kommunen har en skyldighet att hjälpa dig. Så ge dig inte.

Kommunala pengar har inget med SoL att göra, så oavsett vad de säger, så är de skyldiga att hjälpa dig om din hemsituation är ohållbar.

#25: Det är inte alls ovanligt att handläggare inte vet vad de pratar om, vilket är beklämmande och fruktansvärt. Och ännu värre förstås om de som inte gillar de nya kraven på sitt arbete ljuger avsiktligt för att underblåsa politiska opinioner. Men som kerstinjo säger, du har rätt till hjälp.

Tyvärr är det allt för vanligt att de låter sina politiska åsikter genomskina deras arbete och lögner är inte främmande för ve sig soc eller af. jag är bitter jag vet men det är tyvärr sanningen