Etikettberoende
Läst 2833 ggr
kerstinjo
2010-06-02, 00:15

Dum, dummare, dummast?

Ibland så tror man inte att man någonsin kommer att bli förvånad mer.

Jag känner en tjej, (nja, i min ålder) som har rökt hasch i hela sitt vuxna liv. Men hon är absolut inte narkoman. Beroende kanske, men inte narkoman.

Få det att gå ihop om ni kan!

Nu har hon träffat en kille, som för tillfället sitter inne p.g.a. narkotikainnehav (amfetamin). Killen är narkoman/alkoholist och därtill kriminell. Den "vanliga" historien.

När killen muckar i augusti så ska de gifta sig!!

Tja, vad ska man säga?

Inte grattis i alla fall!Obestämd

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-06-02, 00:30
#1

Tragiskt att läsa hur hon gör, Tyvärr är hon väll ett typexempel på hur snett det kan gå till slut för "brukare" av narkotika.

Jag tror inte att man kan vara bara brukare och leva ett normalt liv, vilket ju hon visar på nu när hon blivit så djupt involverad i en person som (kanske) är hennes langare. Nu verkar din vän vara så djupt i sin förnekelse att det blir svårt att få henne att vakna. Men att se det absurda i att inte vara missbrukare men ändå gifta sig med en langare på kåken.. Ja ja som du är inne på, man blir matt.

kerstinjo
2010-06-02, 02:15
#2

Nej, hon har inte levt ett normalt liv, men däremot så har hon sett ner på andra missbrukare. Hennes missbruk har alltid varit "finare" på något sätt.

Du vet, vissa ser skillnad på missbruk och missbruk. Antagligen så har hon aldrig läst det finstilta. Glad 

Men jag tycker inte ett dugg synd om henne, för det kanske är dags att hon vaknar upp, för det kommer hon att göra förr eller senare.

Jag kommer inte att säga "Vad var det jag sa?" men jag kommer att tänka det.

 Kerstin 

 

Porklash
2010-06-02, 12:02
#3

Ja skogen är full av nötter…Skrattande

Jag väljer numera att, inte skadeglatt…i alla fall inte så mycket, skratta eftersom sånt här, eller liknande snarare, har ju jag gjort så mycket själv.

Nä nä kanske inte narkoman… men tack då för titeln dysberoende… Den är så mycket svårare att förneka.

Hoppas det ordnar sig för henne nån dag…

pEr

[Beavis]
2010-06-02, 14:19
#4

Jag tycker ju inte det verkar lovande om hon går och gifter sig med sin langare tyvärr. Men jag hoppas att hon kan komma till insikt någon dag.

Jag vet ju att många narkomaner/alkoholister etc gör skillnad mellan att vara brukare och missbrukare, det är blaj och något de säger i början innan drogen tagit över helt men det brukar gå ganska så fort.

Hur många är de därute som fortfarande kan säga "Jag knarkar bara lite då och då kanske en gång i månaden," efter fem-tio år?

kerstinjo
2010-06-02, 15:45
#5

Förnekelsen är stor, bra mycket större än vad jag kan föreställa mig.

Jag kan bara skaka på huvudet och invänta hur länge det dröjer innan det går åt pipan. Snacka om att sakna självinsikt.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-06-02, 17:08
#6

Är detta en ny bekantskap eller har ni känt varandra länge? även under din missbruksperiod?  Jag tänker att du som gammal missbrukare borde ju kunna bemöta din väns argument på att hon absolut inte är missbrukare utan bara brukare?

kerstinjo
2010-06-02, 20:42
#7

#6 Vi har känt varandra ytligt väldigt länge, men vi har aldrig umgåtts. Vi har stött på varandra under min missbrukstid, men hon har alltid varit "för mer" än andra.

Däremot så kände jag den blivande brudgummen ganska väl under min aktiva tid.

Jag ska absolut inte ödsla energi på någon utav dem, utan de får fatta sina egna beslut. Jag tycker bara att det är så idiotiskt!

 Kerstin 

 

Gronstedt
2010-06-02, 20:52
#8

Tar man inte munnen lite väl full när man tror sig kunna veta bätte än en annan om personen är brukare eller missbrukare? Missbrukare är man väl först när man brukar mer och/eller oftare än man vill, när man vill och försöker sluta eller dra ned men inte förmår. Jag kan säga att jag tycker du brukar mer än du borde, men du kanske tycker att du borde bruka precis så mycket, eller hur?

Allting handlar om val, och om man väljer att dricka (eller vad det nu är för bruk) med öppna ögon och medveten om konsekvenserna, för att man VILL göra det, har då någon annan rätt att säga att man har valt fel? Att man valt dumt, javisst, det kan vem som helst tycka, men fel? Har inte jag rätt att ta livet av mig hur f*n jag vill utan andras pekpinnar?

Naturligtvis har man genom sådana val förverkat rätten till medlidande om man förstör för sig själv, och om alla vänder sig bort så kan man inte annat än ta det - men jag kanske väljer att göra det, därför att jag tycker det verkar bättre än alternativen?

Först när man nått insikt om att man borde och behöver sluta kan man kalla sig MISSbrukare. Eller?

kerstinjo
2010-06-02, 21:21
#9

#8 Nu vet jag inte om du syftade på mig. Men när det gäller kvinnan jag nämner så är hon brukar/missbrukare, men fram för allt, så är hon beroende. Beroende med stora ord.

Att ta livet av sig genom att sakta supa/knarka ihjäl sig är ett låååångdraget självmord.

Sedan vet jag inte riktigt om hon har förverkat rätten till medlidande, för egentligen så är det synd om henne. Men mitt medlidande ger jag till andra.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-06-02, 22:02
#10

#8 Jag tar mig rätten att kalla en person som brukar narkotika/alkohol vanemässigt med jämn mellanrum för missbrukare. Rätt eller fel. Jag gillar inte droger och anser att de som gör det och drogar vanemässigt är brukare/missbrukare. Mycket beroende på deras berättelser om hur "roligt" de hade i detta "ofarliga"

Jag själv missbrukar alkohol, men är inte beroende, Jag dricker aldrig alkohol ensam eller särskillt ofta eller regelbundet. Däremot dricker jag i princip alltid för mycket när jag gör det.

Min mage har nu börjat säga ifrån på skarpen så jag planerar att sluta helt. får se hur det går?

kerstinjo
2010-06-03, 00:18
#11

Vill även tillägga att det inte handlar om ett val när man börjar dricka. Alkohol är en del av vår kultur, på gott och ont.

Visst man kan göra valet att aldrig smaka en droppe, MEN säg mig den människa som avstår att dricka en öl (i unga år) bara för att han/hon "vet" att man kan bli alkoholist?

Jag och många, många, många andra valde ej att bli beroende. Beroendet valde OSS!

Jag var missbrukare i många, många år utan att själv ha den minsta lilla insikt om det. Förnekelsen och missbrukarens logik är mycket stor och underlig.

Jag gjorde som de flesta andra, men för mig blev "valet" både fel och dumt!

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-06-03, 00:34
#12

Det är okej, jag förebrår inte dig eller någon annan för att ha blivit beroende, Jag vet hur svårt det är att stå emot som ung (och vuxen)

Gjort är gjort det enda du kan göra är att kämpa för att vara nykter nu.

kerstinjo
2010-06-03, 00:50
#13

#12 Nej, det var #8 inlägg jag funderade på.

Men så sant, gjort är gjort och med facit i hand, så har jag lärt mig oerhört mycket och fått en livserfarenhet som det kanske kan ta flera generationer att få.

Jag har fått en helt annan syn på livet och fått en mental livskvalitet. Materiella ting är inte särskilt viktiga för mig och jag är glad över att jag kan glädjas åt det minsta.

 Kerstin 

 

Salladshataren
2010-06-03, 13:15
#14

Du är en sån vis kvinna, Kerstin! Glad

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

kerstinjo
2010-06-03, 14:15
#15

SkrattandeGladFlört

 Kerstin 

 

Gronstedt
2010-06-03, 18:44
#16

Kerstin och Beavis, jag tyckte tonen i tråden blivit lite väl nedlåtande och raljerande.

Man kan säga till missbrukaren "Du är en idiot!". Man kan säga "Du förstör för din familj och dem som bryr dig om dig.". Man kan säga "Du gör dem som tycker om dig ledsna.". Man kan säga "Om du fortsätter kommer du att dö en förtida och plågsam död och du har bara dig själv att skylla." Man kan säga allt det och mycket, mycket mer, och alltihop är sant. Men OM personen vet allt detta och ÄNDÅ väljer att fortsätta, OM personen säger (om menar) "So what, jag jobbar på att ta livet av mig och det ska du sk*ta i!", så har man inte rätt att påstå att den personen har fel. Man har inte rätt att påstå att personens beslut att förstöra sitt liv är fel. Så länge den personen gör det den vill och betalar priset, så är det inget man får fördöma. Sedan får man naturligtvis fördöma resultatet, i form av höga vårdkostnader, plågade närstående med mera. Men lika lite som någon har rätt att fördöma mitt val om jag går och skjuter mig, har någon rätt att fördöma mitt val om jag i all stillhet för egna pengar på min egen tid i mitt eget super ihjäl mig.

Kerstin, jag vet minst lika bra som du att man oftast inte väljer att börja dricka, lika lite som man väljer att bli kolhydratberoende. Det var inte det valet jag talade om. Jag talade om rätten att välja att förstöra sitt liv. Och innan du kommer med invändningar, så talar jag om just det valet och inget annat. Jag talar INTE om de personer som vill men inte förmår rädda sig. Jag talar om de som INTE vill rädda sig. Och påstå inte att de inte finns, för det finns minst ett ovedersägligt exempel på motsatsen.

[Beavis]
2010-06-03, 21:08
#17

#16 Du har rätt i sak i det du säger.  Vill man supa/knarka/äta ihjäl sig så ska man få göra det. Det är allas och envars rätt att ta sitt liv som du säger.

Det är intae vad jag pratade om, det var ju hur Kerstins kompis som uppenbarligen är beroende och troligen missbrukare.

Gör jag fel i att kalla en person som brukar narkotiak anemässigt knarkare? kanske? men inte i mina ögon,  Gör jag fel i att kalla en person som dricker sig berusad flera gånger i veckan/månaden vanemässigt alkoholist? Kanske men jag ser även där ett missbruk så jag tar mig den rätten detsamma med kolhydrater om en person äter sig in i en matkoma dagligen eller väldigt ofta är denna person en matmissbrukare/kolhydratberoende. Rätt eller fel? det är så jag ser det, men jag är ingen expert jag är lekman och går på vad jag sett läst och hört.

kerstinjo
2010-06-06, 16:08
#18

#16 Rätten att vilja förstöra sitt liv? En mänsklig rättighet? Rätten att samtidigt förstöra sina barns liv?

En rättighet? Tja, då borde LVM-lagen också avskaffas?

Varför skriker du så högt?

 Kerstin 

 

Upp till toppen