Beroenden iFokus

Beroenden

Etikettvi-som-är-sockerberoende
Läst 4898 ggr
Gnici
0

Sockerberoende, fy fan

Hej!

Jag har slagits mot sockerberoende och ätproblem i åratal. Och det blev värre för 13 år sedan när jag gick i väggen ordentligt. Varit mycket inne på psyket, både sluten vård och frivilligt. Går i öppenvården nu och behöver in på akuten i bland.

Jag är gravt överviktig av allt sockerätande/jojobantande/hetsätande…..Försökt så herrans många gånger att sluta äta allt vad socker/kolhydrater heter, men jag klarar inte mer än max 1-2 veckor, sen faller jag dit igen……

För två veckor sedan när jag var inne på akutpsyk, så skickade mig vidare till missbrukarvården. Jag fick en tid till en helt underbar kvinna som tog mig på allvar och viste hur jag hade det, utan att jag egentligen inte behövde säja så mycket. Hon bara viste. Och det kändes så jäkla skönt….Jag ska börja få akupunkturbehandling för mitt sockerberoende, av henne. Punkterna sitter i öronen. Och hon berättade att 90 % av de som får akupunktur slipper sitt beroede. Hon satte en liten, liten kula i mitt ena öra, som jag skulle ha i fyra dagar och pilla lite på ibland. Och så har jag en jätte liten magnet bakom vardera öra nu. De ska balansera upp mående, stress, ångest och hjälpa till att stimulera "nyttiga" hormoner i hjärnan…..

Men hon sa som alla andra att det är ju MITT EGET VAL om jag vill bli fri från beroendet eller inte.

Jag bestämde mig än en gång att NU får det vara nog. Jag bryter med ALLA kolhydrater, för mista lilla smörgås får mig att börja frossa i socker igen.

Jag har klarat det en vecka - tills igår då jag var tvungen att baka sockerkakor till sonens klass, som står och säljer utan för en butik idag, till förmån för klassresan.

En kaka blev helt misslyckad och jag fick naturligt vis en anledning till att stoppa i mig hela kakan nästan…Jävla skit…Den här veckan som varit har varit jobbig, sugmässigt och jag har mått lite tjyvens. Men jag hade ju bestämt mig för att jag skulle lyckas den här gången…..Mådde skit psykiskt i går kväll, med ångest och hela köret….

Idag har jag lyckats bryta och hållit mig till LCHF igen, utan kolydrater. Har träffat mig kontakt på öppenvården idag, så det känns lite bättre och jag känner att jag ska fixa det här.

Ska till missbrukarvården den 6 maj, då jag ska träffa samma kvinna igen och prata med henne + att jag ska börja få akupunktur då. Försöker se fram emot det och ha det som mål. Fast för mig och alla andra handlar det ju om att ta en dag i taget…


Kia
0
#1

Gnici, Jag vet vad du går igenom, känner igen mig oerhört i det du beskriver att falla och falla.. Jag tror dock att mycket handlar om vår kapitulation till att vi är totalt maktlösa och det är en svår kapitulation att göra att man är totalt maktlös inför ngt man stoppar i munnen. Det är så skamligt och jobbigt och med risk för att gå i ett medberoende med dig så vet jag precis hur det känns. Men det går, det går faktiskt att göra men det är som du på ngt sätt säger en dag i taget. Det går inte göra allt på en gång.

Sockerkaks baket, det där har jag sysslat med också med min dotter men sen kom jag efter ett tag på att det finns 22 barn i min dotters klass och det innebär 44 föräldrar (nästan) varför ska jag som är maktlös inför socker ta på mig just bakrollen? Det behöver man inte. Jag har lagt av och jag ställer istället upp på andra sätt när sådana engagemang ska göras och vet du vad ibland när jag känt att nä jag måste nog baka så har jag köpt ngt färdigt och bara ställt fram det och inte sagt så mycket om det. Varför utsätter vi oss för sådana situationer när vi någonstans vet att det är en svag sida hos oss. Är det ngn som tycker sämre om oss för vi inte bakar? Barnen? Föräldrar eller lärare? Nä faktiskt inte har jag kommit på. Jag engagerar mig ändå vid sådana tillfällen.

Kapitulationen blir att jag utsätter mig inte för en sådan situation mer. Kanske kan jag göra det längre fram men inte just nu det är för farligt för min sjukdom helt enkelt.

Jag tycker du är stark som vill ta tag i det och jag håller med din rubrik sockerberoende, fy fan :))) Men samtidigt försöker jag ta till mig orden att jag är en tacksam beroende, jag säger det varje dag men än tror jag inte på det. "fake it till you make it" heter det ju. Så jag säger det varje dag med hopp om att jag ska bli tacksam.

Bra att du brytit för det är så trist där nere i sockerträsket har varit där allt för många ggr. Hoppas det fungerar för dig. Skickar styrka

Kram Kia

Gnici
0
#2

Hej Kia och alla andra sockerberoendeGlad

Vill bara skriva lite om hur det går för mig…….INTE bra…..Just i dag känns det som om jag skulle kunna säja "JAG VISSTE DET, JAG VISSTE ATT DET INTE SKULE GÅ BRA"

Jag går fortfarande på akupunktur, både för beroendet och för att jag fått inflamation/hälsporre i vänster foten, på grund av belastningen av min tjocka kropp.

Men när det gäller sockret/kolhydraterna, så äts det tills jag storknar vissa dagar. Kan inte sluta. Tänker att har jag engång börjat äta så kan jag gärna fortsätta…..Tänker varje kväll när jag kryper under täcket - att i morron, i morron ska jag klara det. I morron ska jag klara av att äta LCHF och inget socker….Men det där i morron kommer aldrig. Eller så kommer det, men flyr sin kos framåt dagen. Det kommer en stor lösglass i vägen och när den ändå är i magen så behöver den ju sällskap av ett paket kakor också, eller en chokladkaka och ett wienerbröd, eller fyra…..

JAG ORKAR INTESkrikandes


[Beavis]
0
#3

Hej Gnici

Jobbigt att läsa att du har det så jobbigt. LCHF är ju ett hjälpmedel för att ta sig ur missbrukssvängen men man måste ju vara stark i sig själv så man klarar att stå emot när det är tungt eller kanske ha en sponsor att vända sig till för stöd?? Har du provat att gå på tex möten på FAA eller OA? Det kan kanske avgöra för då kan du tala utv om din vanmakt dina uppdämda känslor och ge dig in i 12-stesprogrammet och få en sponsor som stödjer dig  i din kamp att motstå frestelserna.

Lycka till !! Ps… Länkar till dessa organisationer finns i länklistan

Gnici
0
#4

Beavis, tyvärr finns inget sånt här där jag bor. Men jag har kontakt med psykiatrivården, öppenvården bl.a där jag har en kontaktperson jag träffar en gång i veckan. Men nu har hon semester. Pratade dock med psykakuten förut, med en sköterska som känner mig….


[Beavis]
0
#5

Hej Gnici

Tråkigt att höra, FAA Har telefonmöten på torsdagar och söndagar, det kan kanske vara något för dig och andra här som bor långt ifrån de fåtal orter som har ett möte?

Jag har hört att dessa skall vara bra och en start för dels dig som bor långt ifrån men även andrq som inte riktigt vill bryta sin anonymitet ens för detta?.

Jag tror att du skulle ha nytta av detta det kan vara värt att prova iaf.