Beroenden iFokus

Beroenden

Etikettnarkotikaberoende
Läst 3972 ggr
snobben1900
1

Livsgnista??

Jag effterlyser livsgnistan, hallå vart är du??! Jag har varit ren från tradolan mm (förutom ett mindre återfall under sommaren) sen 17/12-09.. 80 tabl + några oxycontin. Jag kämpar och kämpar. Ibland kan jag känna något som skulle kunna vara en livsgnista, ibland under korta stunder kan jag känna mig lycklig. Men det är korta stunder, oftast går jag och tänker på hur roliga saker skulle kännas med tradolan i kroppen.. Sen har jag en kronisk smärta också som inte är lätt att leva med. Fy fan vilket jävla år detta varit men åren innan var nog ändå värre. Jag är så arg över att jag skulle måsta få reda på hur det är att flumma runt på tradolan! Jag mår så sjukt bra då, oxycontinet kan inte jämföra sig med tradolanet fast det igentligen är mycket starkare. Jag är så kär i tradolan och det går inte över.. Olycklig kärlek, kan inte leva med det och fan inte utan heller! Jag är så frustrerad och jag kan inte ens få ut det i text. Det är livsgnistan jag saknar, jag vet att det inte är äkta livsgnista jag känner när jag tagit tradolan men det är bara den livsgnistan jag känner igen vid det här laget. Sen vet jag att det går åt skogen om jag börjar med tradolan igen. jag kommer ihåg hur det kändes att vara i det där djupa svarta hålet som jag hamnade i och dit vill jag inte. Det är bara det faktum att jag efter sommaren sa åt min läkare att sätta upp en spärr i min journal (vilket hon inte gjort tidigare) som hindrar mig från att ta tradolan. Jag har hitills aldrig fått tag på det annat än på recept. Men min läkare har varit generös. Nu tar det stopp i hjärnverksamheten, har druckit en flaska vin så jag orkar inte tänka mer. Men hur länge ska jag vänta på livsgnistan innan jag ger upp?? Är det värt att leva utan den?

Porklash
0
#1

vad gör du för att hitta "livsgnistan" utan tradolan?

pEr

snobben1900
0
#2

Ja, jag försöker göra saker som jag vet hitade den förut. Träna och motionera med mina hundar. Jag försöker också vara mer social och umgås med folk. Vara ute i naturen som jag verklligen tycker om, ja jag vet inte mer vad jag ska göra. Jag försöker verkligen gilla livet mer!

Gronstedt
0
#3

Ta fasta på de där små glimtarna och gläd dig åt dem! Roligare än så blir det inte, så det gäller att vila i de ögonblicken och hämta kraft. Att vara glad och driftig hela tiden - är det över huvud taget möjligt om man är ren och nykter?

Porklash
0
#4

Du säger att du ibland kan känna dig lycklig korta stunder. Vad gör du då?

pEr

rosen58
0
#5

Hej jag är ny här..har precis lämnat ett 10 årigt beroende av

värktabletter,framför allt tramadol..varit utan 5 veckor nu.

Det var svårt i början och är fortfarande vissa dagar..

Min dagliga dos var inte så hög och jag tror att det blir lättare för

kroppen att "ställa om sig" då..

Så jag tycker du varit SUPER DUKTIG som avslutat ditt tramadol-

intag..Själv klart finns det fortfarande en viss längtan i din kropp..

Men det är en falsk signal,som lurar en människa att ta mer o mer..

Så det som Grönstedt skriver stämmer så väl in på livet…

Och så sakta men säkert kommer du själv på dig med att känna

hur vissa dagar blir bara lättare och lättare…

Kramar

[Beavis]
0
#6

Precis som de föregående säger. Det är din abstinens som talar och det kommer kännas bättre och bättre ju längre du håller ut och gifterna försvinner ur kroppen.

Tradolanet lurar din hjärna att du mår bra, om du kollar på hur du egentligen levde som missbrukare så kommer du säkert se att ditt liv är bättre nu vad gäller sociallt liv och aktiviteter mm

freudiana
0
#7

Jag förstår att du hade ett gott skäl att börja ta tradolan pga din smärta. Det verkar som om de flesta med kronisk smärta "trillar dit" på smärtstillande. Det måste vara förjävligt att ha ont hela tiden och jag förstår att du vill fly från din smärta.

Vad gäller livsgnista så påverkar kropp och själ varandra. Att ha ont länge är psykiskt påfrestande och det är vanligt att det leder till depression. Har du testat någon typ av antidepressiv medicin?

Det enda tips jag kan ge är att hålla sig sysselsatt, så att du blir distraherad och inte sitter och tänker på din smärta och hur skönt det skulle va att ta tabletter. Lär dig något nytt, en ny hobby kanske? Åk ut och res om du kan! Distraktion och stimulans tror jag är rätta vägen.

Du är jättestark som har kommit såhär långt! Var stolt över dig själv! Glad

Kram

snobben1900
0
#8

Tack för alla uppmuntrande ord! Glad Svar till #4, dom korta stunder jag känner mig lycklig är jag oftast ute med hundrna, ute och motionerar eller tränar med dom. Mina hundar är verkligen mina livräddare hade det inte varit för min kärlek och även ansvarskänla för dom skulle jag inte orka anstränga mig.  Svar till #7, ja jag har provat många antidepressiva mediciner men får tyvärr så hemska biverkningar så att jag inte kan fortsätta..tyvärr.

En sak som är jobbig men framförallt bra som jag upptäckte igår är att min läkare verkar förstått att hon inte ska skriva ut tradolan och liknande tabletter. Jag har ett tvång i mig att alltid fråga efter tradolan när jag träffar en läkare. Skriver dom ut det så får jag panik och mår jättedåligt men går ända automatiskt till apoteket och hämtar ut det och tar tills det är slut. Skriver dom inte ut så känner jag mig jätte låg och ångestfylld. Nu har hon ända förstått att hon inte ska skriva ut. Jag vet att det är mitt ansvar men det är skönt att få lite stöttning där också. Då kan jag släppa det lite och lägga energi på annat. Jag har också försökt påminna mig och tänka på hur det var då jag tog mycket tabletter. När jag jämför med hur det var då så mår jag faktiskt jättebra nu. Det är viktigt att komma ihåg!

[Beavis]
0
#9

hej, jättebra att du insett det. jag tycker du ska ta till dej det att du verkligen älskar och mår bra av att vara med dina hundar. Så varje gång du känner suget komma och ångesten tilltar så gå ut och tränam ed jyckarna. Lär dem nåt nytt trick eller nåt? Till slut kan du kanske gå med i en cirkus Skrattande