Dy, vilken idiotisk situation att hamna i! Jag förstår mycket väl att du skulle känna det lättare att komma hela vägen om du hade något nytt att "hänga upp" ditt liv kring. Ett arbete med nya uppgifter och nya erfarenheter skulle naturligtvis kunna vara till stor hjälp!

Vem är det som svarar för att det står det där i dina papper, om att du inte står till arbetsmarknadens förfogande? Om bara den formuleringen kunde ändras borde paragrafryttarna ge med sig och börja hjälpa dig?

Jag håller med om att det verkar orimligt att ställa högre krav på dig än på andra - om alla som söp till på helgerna skulle räknas bort bleve det inte många kvar i arbete! Om du är fri från andra droger och verkligen kan hantera ditt alkoholintag så att du aldrig skulle vara påverkad på jobbet, så tycker jag nog att du borde kunna vara "till arbetsmarknadens förfogande". Visst, som missbrukare under behandling är det rimligt att du övervakas mer noggrant än andra, men du borde inte vara helt borträknad! Ett arbete, eller i alla fall arbetssökande, borde kunna vara en rimlig del av behandlingen.

Tyvärr kan jag inte komma med några praktiska tips utom det där om att försöka få skrivningen ändrad i dina papper.

Lycka till och berätta gärna här du det går!

Det tycker jag med, Du borde kunna få dem att åtminstonde ändra den där meningen till ex "Anneli står inte helt till arbemarknadens förfogande" Så du åtminstonde kan ta ett deltidsjobb för att slussas ut i samhället.

Det är ju ingen som vinner på att du tvingas gå hemma och löka?. Och med ett till en början deltidsjobb kan du ju testa och se hur det känns? och därifrån kanske sluta supa och öka till heltid. Tyvärr är socialassistenter väldigt rigida i sina åsikter och styrs hårt av den politiska majoriteten i din kommun. Men försök resonera med dem.

Att det står att jag inte står till arbetsmarknadens förfogande beror på att jag ska kunna få försörjningsstöd. Tidigare ansåg varken jag, soc eller beroendeenheten att jag kunde jobba, men vi hade räknat med hjälp från arbetslivsenheten när jag började må lite bättre. Soc och beroendeenheten är på "min sida" och förstår inte heller varför man är så hård mot mig där. De hade inte tid att träffa oss på ett möte heller.

Att skrivas in på arbetsförmedlingen är ju givetvis ett alternativ, men där "får" de ju inte veta om min problematik, vilket innebär att jag inte kommer få något stöd i det hela.

Så just nu söker jag de jobb jag känner att jag skulle kunna klara av med min relativt låga självkänsla och lite konstiga livsstil och bakgrund, så får vi se hur det går. Jag har än så länge kontakt med beroendeenheten och får stöd därifrån, men det är ju inte mycket mer än prat de kan erbjuda där förstås.

Själv har jag inget missbruk i botten men har andra funktionshinder som stoppar mig på arbetsmarknaden. Det är hårt därute och man blir ju inte direkt hjälpt av AFs dömande i sina register. Kämpa på och sök de jobb du kan och se till att du har försörjning. AF har aldrig hjälpt någon till anställning så förlita dig inte till dem utan försök på egen hand, vad jag hört och lärt mig är det bästa att ringa runt och fråga i det intresseområde du har.

Hej,

Jag tänker inte vara dömande på något sätt för det har jag ingen rätt till och jag vet ju inte hur ditt missbruk varit eller är idag heller. Självklart borde man få en chans i samhället det tycker jag absolut, men jag reagerar på något du skriver. Så därför citerar jag..

"Jag kommer inte bli helt spiknykter än (jag är påväg, men inte än) och jag tycker att det är orättvist att begära det från mig innan jag får den hjälpen. Ett arbete, något att göra, en mening om dagarna, skulle kunna ta mig fram den sista vägen. Hur ska jag kunna vara helt nykter i flera månader utan att göra något om dagarna?"

Detta reagerar jag på i det du skriver.

 Alkohol är ju en drog så är det ju och det är lätt att ta till sig att man är droganvänddare/narkoman och inte se att alkoholen är en drog. Ditt mål antar jag är att ALLTID vara nykter att aldrig dricka mer min frågeställning är vad menar du med "är på väg"? Jag är ledsen men oavsett vad det handlar om så tycker jag nog inte att det är orättvist att någon begär detta att du ska vara helt nykter i flera månader för att du ska få hjälp. Även om du får ett jobb så försvinner ju inte ditt sug efter alkoholen tänker jag då. Detta är bara tankar och min reaktion på just det du skriver att en är för mycket tusen aldrig nog och alkohol leder för oss beroende ofta till andra saker i slutändan det vet vi ju. Varför inte använda din tid till att verkligen fokusera på att inte använda tänker jag men som sagt det är bara tankar och jag menar inget illa.

Självklart borde jobb vara en del av tillfrisknaden och att man får en chans med det säger jag inget annat om,  men jag tror att villigheten att faktiskt kunna vara nykter utan att ha jobb också är rimligt eller tycker du jag är helt snett på det? Som sagt se inte detta som kritik det är bara tankar från mig.

Mvh Kia

Jag har brytit ned mitt beroende i bitar och anser mig vara väldigt duktig på att handskas med det. Jag vet att sista biten nu handlar om daglig stimulans. Jag vet att det är anledningen till att jag dricker nu, jag har inget övrigt alkoholsug - alltså ingen ångest jag desperat behöver dämpa, utan jag har lärt mig att handskas med det på ett konstruktivt och progressivt sätt. Faktum är att jag är så jävla trött på livet som missbrukare (men vem är inte det å andra sidan?), på att vara tom på dopaminer, på att vara full, på att inte känna mig vuxen, på att inte ta ansvar.

Planen är alltså att få en daglig syssla så att jag inte känner den här rastlösheten och oron inför framtiden och allt vad det för med sig.

Sedan ska jag givetvis fortsätta bearbeta allt jobbigt jag har i ryggsäcken, och som sagt fortsätta ha kontakt med missbruksenheten minst en gång i veckan. De anser, precis som jag, att jag mycket väl skulle kunna vara kapabel till att sköta ett arbete i dagens läge. Mycket sitter ju i min relativt låga självkänsla, och att klara av ett yrke jag gillar skulle vara extremt upplyftande.

Som socialen sa också; det finns helt säkert många med beroendeproblem som krökar lika mycket som jag på helgerna men som inte bara sökt hjälp för det, som erbjuds hjälp från ALE. Där ligger det sura.

Prio ett för mig är faktiskt inte att vara nykter jämt, hör och häpna. Jag vet att det är ett försvar, jag kan 12-stegstänket och allt det där, jag är påläst och vet att alkohol är en drog. Prio ett är alltså att minska stress och oro som ev utlöser ett alkoholsug och ta det därifrån. Och så länge jag får hjälp att kontrollera det så ser jag inte varför de inte åtminstone kan boka in ett möta med mig, träffa mig personligen och göra en individuell bedömning istället för att agera paragrafryttare.

Kontrollen är inte alls så svårt för mig i dagens läge, men det skulle bli så mycket enklare om jag fick använda min hjärna i veckorna och kunna slappna av på kvällarna. Dessutom är drivet till drömyrket betydligt starkare än drivet tillbaka till drogerna.

Det är inte synd om mig liksom, jag skulle givetvis kunna söka jobb på samma sätt som alla andra (det gör jag också) men iom att jag trots allt är en beroendeperson och rätt osäker så skulle det kännas skönare med ett stöd och coachning i mitt yrkesletande, förberedande osv, och det är det bara ALE som erbjuder.

Jag hade absolut förstått resonemanget mot mig om jag hade haft problem med spriten i veckorna, inte alls hade ansetts kunna sköta mig eller varit ett väldigt osäkert kort vad gäller droger, men så är ju inte fallet. Jag har ju jobbat på det här en tid nu och kommit väldigt långt.

Men observera också att jag kan ha väldigt tokfel i det här med jobb. Diffe kanske har koncentrerat sig på att lägga skulden på något som jag inte kan styra över just nu, för att det är enklast så. Kanske brakar jag ihop efter en vecka på ett arbete och börjar om igen, jag vet inte. (Detta skulle ALE kunna hjälpa mig att komma fram till, hehe…)
Jag har funderat jättemycket fram och tillbaka, analyserat ihjäl det, men det är så här det har känts ett tag. Och jag vill åtminstone ge det en chans, för ett arbete är ju ändå obligatoriskt i det framtida livet och för att det ska funka. Och kanske skulle jag klara av det också, jag vet inte, jag har ju inte provat. Jag kan hur som helst inte sitta hemma på min häck hela dagarna längre, det driver mig till vansinne och då är alkohol rätt mättande.

#7  I det här inlägget är du faktiskt inne och snuddar på verkligheten i din problematik.

Faktum är att du är alkoholist. Det kan du inte snacka bort för så är det. Anledningen precis som du och kia säger till att du inte får träffa AF och en jobbcoach är just att du fortfarande toksuper på helgerna och du riskerar att som du till slut inser i inlägg #7 trilla dit igen på allvar när du får ett jobb för att du då slappnar v och kanske vill "fira lite" för att det gått så bra.

Du har varit jätte duktig att du kunnat dra ner på ditt missbruk till helgerna. Men för att AF och säkert även förnedringskassan ska kunna lita på dig för ett jobb är att du är helt nykter en period.

Är du inte villig att prova det kommer nog den spärren sitta kvar i ditt register och du får inte hjälp till jobb därifrån. Soc kan kan ske hjälpa dig till ett beredskapsjobb? Det har de gjort till andr aktiva alkoholister jag känner/kännt.

Mitt förslag till dig är att du skippar dina drömmar om att kunna festa som en svensson och slutar med alkohol helt ett slag om inte annat för att visa AF och Soc att du kan så kommer de nog att hjälpa dig till sysselsättning i annat fall är det jobbsök på egen hand du kan sysselsätta dig med på dagarna om det känns tomt och tråkigt.

Som Kia skrev jag säger inte detta på något sätt för att vara elak utan för att hjälpa och kanske öppna dina ögeon ytterligare.

Lycka till

Fast jag varken toksuper eller firar, det är just det. Jag skulle inte heller sumpa jobbet P.G.A att jag super. Tror inte ni är riktigt med i vad jag säger.

Jag tror faktiskt inte att noll tolerans-tänket behöver vara rätt för mig, eller alla. Tror att jag kommer vara helt nykter en dag ändå, men av andra anledningar.

Funkar det så är det ju win-win, funkar det inte så får jag ta tag i det, men jag borde väl få testa? Jag gräver ju för fan ner mig här, jag mår SKIT av att gå hemma om dagarna. Är det inte rätt bra att jag har drömmar, att jag vill ut, att jag vill testa på hur det är att leva på riktigt? Varför ska jag inte vara positiv och göra ett helhjärtat försök?
Det värsta som kan hända är att det inte funkar, men då vet jag det.

Min dröm är inte att kunna supa som en Svensson, utan att kunna leva som en och slippa supa som en missbrukare.

Du är inte värdelös missförstå inte mig heller. Jag förklarar mer hur myndigheterna tänker angående ditt fortsatta drickande. Det är jätteba att din kompis lyckades trots allt och on h*n klarar att röka cannabis och sköta jobb och studier så grattis till  personen.

Jag har en tendens att överdriva när jag berättar eller förklarar saker, det har med mitt sätt att uttrycka mig på. men du säger att du fortfaerande dricker på helgerna men inte i vilken omfattning? Om det är så att du tömmer  en sjutttis rötjut över helgen eller mer vet jag inte och är kanske oviktigt?

Jag förstår att du står och stampar för att du vill ta tag i ditt liv komma ut i yrkesvärlden och slippa leva på samhället, slippa socialens kontroll. Tro mig jag vet hur det känns!

Jag säger inte emot dig men jag säger att du borde sluta dricka helt innan eller medan du försöker få jobb.

Tyvärr sitter ju det i dina papper nu att du är alkoholist och drogmissbrukare (ex) Vilket tyvärr får normisarna att dra öronen åt sig vad gäller arbete men kämpa vidare och jag personligen tror att du grejar det om du bara bestämmer dig för du har väll inga fysiska hinder för att arbeta annars?

Tro mig jag vet hur det känna att gå och dra hemma om dagarna utan något att göra, utan uppgifter eller mening. Men det är där man skall hitta en mening och ett mål något som fokuserar en för att lyckars. Vad jag försötår av dina tidigare inlägg har du en dröm ett mål fokusera på det och kolla vad du kan gör steg för steg för att närma dig målet?

Även om det är små steg så är de steg.

När sjukdomen inte längre styr mig till vardags förstår jag inte varför den skulle vara huvudregeln att följa i alla mina val. Det begränsar så fruktansvärt.

Både beroendemottagningen, missbruksenheten och socialen som jag har kontakt med två gånger i veckan anser att det bästa för mig i nuläget vore att hitta en praktikplats eller ett jobb. De säger att jag ska skriva in mig på AF och att de inte förstår varför ALE inte kan ta sig lite tid till att lyssna på mig.

Men jag har åtminstone tre enheter bakom mig, så jag får försöka använda dem som stöd medans jag går förbi ALE och söker jobb/praktikplats på egen hand. Har hittat en grej som verkligen skulle uppfylla mina största drömmar, så jag håller givetvis tummarna för att det ska gå vägen. Det är dessvärre en väldigt liten chans, då just den här grejen har väldigt många sökare, men jag ska leva på hoppet!

Som beroendepersonlighet och gammal van missbrukare av diverse olika saker, så är jag helt och hållet med dig, axilur! Chansen är STOR att du inte kommer att kunna hantera ditt drickande utan nolltolerans, men precis som du säger är det inte självklart att det inte fungerar och du borde få testa. Du kanske aldrig kommer att kunna "supa som en Svensson", men vad jag förstår är det inte det du vill heller. Om du kan hålla ditt drickande inom rimliga gränser, tycker jag inte det ska spela någon roll hur du gör och ifall din inställning till alkohol är vad samhället anser vara sund.

Men som sagt, du ska vara medveten om att det finns stor risk att din sjukdom gör att du ljuger för dig och att du hamnar på ett lutande plan som gör att du rutschar raka vägen ned i flaskan igen. Var extremt vaksam på dina bevekelsegrunder.

Skriver Grönstedt, som just nu är alldeles matt i kroppen efter att efter en hård kamp med sin egen inre lögnare ha tagit till vänster och kört hem i stället för till höger för att åka och handla …

Grattis bra jobbat Grönstedt att du orkade stå emot den inre lögnaren det är en bedrift i sig.

#14 Tack! Verkligen, tack! Duktigt gjort också!