Hej och välkommen!

Du skäms oerhört och känner dig jävligt värdelös och svag. Och svag får man ju inte vara, eller hur? En riktig karl är aldrig svag! Eller hur? Yeah, right … Svaga är vi alla inför våra olika missbruk och det är inte förrän vi inser det och vågar börja leta efter vägar att hitta styrkan att stå emot som vi verkligen blir starka!

Och vet du, skammen och känslan av svaghet är ofta ännu en av beroendesjukdomens bakvägar som får oss att ge efter. Man är ju så dålig så man kan lika gärna ta en jävel. Eller skammen är så tung att bära så man måste dra en lina för att stå ut. Ursäkterna är många, många.

Du har redan tagit ett väldigt viktigt steg genom att bestämma dig för att sluta smyga och i stället redovisa för din flickvän vad som pågår. Att erkänna det är det första steget mot att bli fri från missbruket, Och när du nu verkligen vågat se det i vitögat har du inget att skämmas för! Att smyga och ljuga är en sak, men det är ingen skam att inte alltid klara sina strider sådär perfekt och enkelt som man "borde". Att våga ta striden är något att vara stolt över och varje sekund man vinner är en stor seger. Att man kanske inte vinner alla gånger måste man skaka av sig för att våga ta upp striden igen.

Rent praktiskt, har du någon kontakt med vården? Har du berättat för din läkare om problemen? Där finns ofta första steget till att komma loss. Titta också runt här på sidan, här finns andra trådar om liknande problem.

Det är så sorgligt med subutex. den är ju designad för att intravenösa missbukare skall kunna sluta med sprutorna och på sikt trappa ner och sluta. Men den kom ut på svarta marknaden och ja nu sitter du här.

Som Grönstedt säger har du öpnnat upp om ditt missbruk och är på rätt väg om du vill bli ren. Nästa steg är att ta kontakt med en läkare och få hjälp att tända av för subutex är svårt att sluta med på egen hand vad jag hört. Kontakta gärna NA för stöd också det är en bra organisation.

Tack så mycket för svar :-) Jag kontaktade min läkare i går och han skicka mej vidare till psyk(!). Va jävligt nervös för att jag skulle dit. Jag har ju varit i kontakt med läkare förr ang ångest och oro. Jag har fått både cipralex och venlafxin som anti depp och sobril o stesolid vid behov. Allt detta ligger i deras dator. Men detta med subutex va något nytt för dom att jag tog. Så jag lade alla kort på borden hos psyk oxo. Berätta att jag går runt med ångest å klump i halsen bla bla bla..om subutexen osv. Dom tog pissprov och det värsta var att den visade INGENTING! Dagen före hade jag tagit både ritallin och subutex!? Så jag fick en ny anti depp. Mirtazapin och atarax vid behov. Samtidigt så har jag beslutat att ta en cold turkey. Detta är andra dagen nu. Lovade det min son och tjej å jag kan inte svika dom! Jag får bara må illa helt enkelt och kriga för min son! Wish me luck! Tack så mycket för era svar. Det värmde :-)

"Olle"

All lycka önskar jag dig! Nu är du på gång!

Tack så mycket!! Ja nu jävlar!

Ja Lycka till!

pEr

Skumt att inte pissprovet visade något? bara hoppas att du klarar cold turkey… Lycka till och ta kanske hjälp av någon som kan vårda dig när giftet går ur kroppen.

Jag hejar verkligen på dig och hoppas att det går bra med "cold turkey"! I min erfarenhet är de det enda som fungerar. Att "trappa ned" är att lura sig själv till att tro att det ska leda till att suget ska försvinna. Enda sättet att bli kvitt suget/begäret är att

1. bli av med det fysiska beroendet/begäret genom att hålla sig "ren" under flera veckor. Då börjar man också se sitt liv och sig själv  ur ett helt annat, nyktert, perspektiv

2. att gå till botten med det känslomässiga beroendet. Vad blir bättre när du tar drogen? Blir du eller ditt liv verkligen bättre? På vilket sätt påverkar drogen dina relationer? Är det värt att sabba dina nära relationer, för alltid, för drogens skull? Vad behöver du, känslomässigt, tillföra i ditt liv för att inte känna att du behöver drogen som tröst?

Lycka till och jag håller verkligen tummarna för dig! Att du kommit så långt att du erkänt för dig själv att du har ett problem och att du vill ändra på det är ett stort steg och en stor insikt!

Hejar också på dig… Lycka till.

Bra att du vågade kontakta läkare och faktiskt ser problematiken det är väl ett steg i rätt riktning. Skam är vad skam är men kom ihåg att inte slå på dig själv. Det hjälper inte.

Kram Kia