Räcker det att bara vara drogfri?
Sitter i tankar igen ;) Räcker det verklig att bara vara drogfri (oavsett drog)? Jag misstänker att det inte gör det längre om jag vill ha en förändring i mig själv?. Jag behöver göra förändringar. Visst jag har gjort massor av förändringar men jag ser också där jag absolut inte gjort förändringar utan är kvar i det gamla som jag egentligen inte vill vara i. Tror det handlar om beteenden, beteenden jag egentligen inte vill ha…. Men vet Ni vad jag inser att många av mina karraktärsdefekter (trust me dom är en del) vill jag vara i. Jag trivs helt enkelt att vara där för där har du kontroll. Att släppa den innebär att jag måste vara ännu mer öppensinnad inför mina fel och brister och jag vill inte titta på dom. VILL INTE… men jag gör det ändå för även om jag inte vill så har jag en villighet att leva i mer tillfrisknad än jag gör idag och då ska jag gå emot min egenvilja och faktiskt ta tag i det. MEN vet Ni vad jag trivs i mina karraktärsdeffekter det är därför dom är så svåra och se. Tur jag har hjälp att se dom så jag kan lämna dom.
Jag hade aldrig klarat det själv och därför är jag såååå tacksam idag att jag har folk runt mig som leder mig i rätt riktning när det gäller detta.
Våga be om hjälp för vi ser ofta inte det själv iallafall är det så för mig.
/Kram Kia
Sen så kan man vara som jag och ha svårt att se framstegen med så även det kan man behöva hjälp med.
Det är fantastiskt vad jag kan krångla till livet!
pEr
Så är jag med Per … för visst har jag också gjort framsteg. Väldigt många sådana men ibland växer träden för tätt helt enkelt ;)
När man är drogfri så är man ju en drogfri missbrukare. men man är fortfarande en missbrukare. Att sluta med det är en ännu längre resa, tror jag, men den är nog möjlig. I alla fall kan man komma till att inte hela ens liv går åt till att bruka, grubbla över hur man ska kunna bruka eller grubbla över hur man ska kunna låta bli … Men att vara drogfri är ett enormt steg, så jag tycker allt att man ska få gotta sig lite åt sin duktighet ett tag när man lyckats med det!
Fast jag har svårt att se varför man ska försöka arbeta bort något man trivs med. Om man inte är entusiastisk massmördare eller så, det är kanske inte så socialt lämpligt. Jag har massor av egenskaper som traditionellt ses som karaktärsdefekter, men den som inte gillar min karaktär kan ju låta bli att vara i närheten av den. Jag försöker låta bli att uppsöka folk och plåga dem med mina egenskaper, men så 17 att jag tänker ändra hur jag är i mitt eget liv.
Jo att "slå på sig själv" är ingen bra lösning ibland kan acceptans (åtminstone tillfällig) vara en bra väg att gå.
"Okej det här är inte så bra men det är bättre än hur det har varit och jag kan nöja mig med det idag".
Håller med: Man kan gott och väl få gotta sig i sin duktighet ett tag.
Sen så är det ju beroende på vad man vill. När jag insåg att jag faktiskt var en ganska social varelse så blev jag tvungen att inse att om jag ska vara "tillgänglig" för andra så blir jag tvungen att anpassa mig till gängse sociala normer, vare sig jag gillar dem eller inte. Sen kan man ju då, som jag, att så fort man har accepteras och fått lite marginaler ifrågasätta dessa normer i tid och otid. Detta för att jag faktiskt inte förstår dem inte för att vara obstinat även om jag nog blir det ändå… Det svåra för mig har varit att få folk att förstå att jag inte förstår.
Men ibland så kan det nog vara viktigare att vara en bra förälder eller kompis o.s.v. än att hålla på och grotta ner sig i sitt eget eländiga beteende även om jag gillar att göra det…
Kanske ska poängtera att jag nu tänker runt frågan rent allmänt och det inte har så mycket med Kias inlägg från början att göra längre. Hoppas det är okej.
pEr
om man bara slutar med drogerna/alkoholen så är man ju kvar i problemet, för substanserna är bara symptom på ditt verkliga problem.
Mitt förslag är att du läser aa's stora boken och kanske känner du igen dej. Gör du det så finns lösningen beskriven i boken.
Hej Barrabingo!
Coolt namn förresten.
Många av oss här (jag t.ex.) är tolvstegare men att tro att bara läsa boken ska hjälpa allt och alla i alla situationer är ju lite som att säga att möten, sponsorer och goda vänner är sekundärt. Nu vet ju inte jag alls om du menar så men för mig blir det lätt att tolka det du skriver så?
Många som blir tillfrisknande blir det utan programmet.
Programmet är en helt fantastisk hjälp för många men långt ifrån den enda hjälpen!
Kul att det går bra för dig!
Starkt jobbat Barrabingo!
pEr
Starta ny diskussion