Så sorgligt och så sant och så vanligt…..

Hans "wake up call" va ju när jag flyttade ifrån honom, med min sönderslagna valp som han misshandlat så grovt att hon nu är avlivad..

Jag flyttade för att han söp upp varenda öre vi hade.

Jag vet hur det känns att somna med tårar i ögonen, med en kurrande mage för att kylskåpet ekat tomt..
Jag vet hur det känns att vakna av att inte kunna andas, för att man gråtit så hysteriskt i sömnen..

Jag vet hur det är att ha en pappa - men att samtidigt inte ha en..

Jag vet hur det känns att 10 år gammal stå på stolen, på väg upp på balkongräcket för att hoppa - för att han än en gång svikit mig..
Jag vet hur det känns att inte vilja annat, önska annat, drömma om annat.. Än att få samtalet där min pappa dött.
Så jag ätnligen kunde få känna ro i själen, få sörja och gå vidare..

Nästan 10 år senare.. Väntar jag fortfarande på det där samtalet, så jag kan få sörja och börja leva.. Bli fri..

Har du kontakt med någon stödgrupp som ACOA? Vi har fler länkar till anhöriggrupper i länksamlingen.

men det du skriver är ju så sant, de som lider mest är ju inte missbrukaren utan de anhöriga då särskillt barnen då missbrukaren oftast är i så djup förnekelse.

Du har haft ett hårt liv… jag känner med dig hoppas du kan få lugn i själen.

Naej, men har gått på BUP sen jag va 8-9.. Och är nu överflyttad till vuxenpsyk.. Det räcker för mig.

Det hoppas jag också..

Prova att kontakta acoa eller alanon de har grupper där du kan få prata ut på allvar om allt du varit med om med folk som varit med om liknande saker. Det ger ett otroligt gensvar.

Blir tårögd av att läsa det du skriver Tikaani! Hemskt att du och andra fått och får leva med ett sånt helvete!

*kramar om*

kan bara hålla med…

Idag sa jag upp kontakten med honom. En gång för alla..

Han skrattade mig rätt i örat - Trodde jag skojjade.. Trots att jag storgrät.

Jag frågade honom vad det sista han lovade mig, va..
Det kunde han inte svara på, för det löftet har han ju inte uppfyllt..

Han lovade att han skulle ta hjälp, att han inte ville förlora mig.. Sitt enda barn.
Men det har han gjort nu, han skrattade mig rätt i örat..

Men nu är det slut. En gång för alla.. Nu är det slut.

Han förlorade sitt enda barn. Hoppas han är nöjd, att det va såhär han ville ha det.. Men det måste det ju va..

Eftersom att han inte höll det han lovade, och det va ju att han skulle sluta.. Eller så kommer vi aldrig mera ses.

Och han tog ju inte hjälp.. Och vi kommer aldrig mera ses.

Farväl pappa..

Otroligt sorgligt att höra, jag lider med dig. Men så länge som han inte inser allvaret och verkligen försöker bli nykter kommer han ju bara dra ner dig i skiten.

Med lite tur inser han allvaret nu när det är försent och tar tag i sitt liv. Aldrig mer låter så tragiskt, kanske i en avlägsen framtid…. hopp måste man ha.

Men så länge han super går det ju inte. kram och lycka till.

Äntligen går det att skriva här igen efter allt iFokus strul!

Kan ju uppdatera er om att jag inte hört ett dyft från pappa.
Mer än att han tagit bort och blockerat mig på Facebook, likaså hans flickvän.
Men som sagt, annars har jag inte hört ett knyst.

Och ni skulle bara ana hur skönt det är!

MEN å andra sidan.. Så har Borderline sidan i mig exploderat..
Humöret är INTE att leka med och jag pendlar mellan skratt och gråt på ett par min.

Vuxenpsyk eller läkarhjälp? "Var god dröj, vi tar emot ditt samtal så fort vi kan"..
Men jag ger inte upp, ringer tre gånger varje dag. Nån gång har dom väll tid med mig..

Fortsätt kämpa. klart att du exploderar för även om det är en lättnad att din pappa flyr fältet och du  "inte behöver" oroa dig så gör man ju det ändå. Fortsätt ringa psyk förr eller senare kommer du fram.

Men kanske acoa kan vara något för dig? där kan du prata och byta erfarenheter med andra i din situation.

Så hemskt! :(

Hoppas dom svarar snart så att du får hjälp!

#10,Jag känner igen mej så i dina ord. Min mamma har för mej alltid varit den människan i världen jag vill vara närmast men hon har alltid varit den förälder jag aldrig har kunnat nå pga av hennes missbruk. Jag har växt upp hos min far som gick på knäna för mej och min helbror. Han fick vara både mamma och pappa för oss och han gjorde sitt bästa utefter sina förutsättningar. Men som flicka och ung kvinna så sörjde jag länge min mor som "inte fanns". Jag försökte länge få en fungerande relation med henne. När jag var sex år så lämnade hon mej och min bror i ett tält i Portugal och liftade tillbaka till Sverige, när jag var sju år så tog hon med mej och ställde oss på E6.an och skulle lifta till Malmö mitt i natten. Jag har slängt ut alkoholister och sprutnarkomaner från hennes hem för många gånger. Jag kom in i hennes sovrum när hon var mitt uppe i en trekant och hgon bara fortsatte.

Jag har nu bestämt mej för att sluta oroa mej huruvida hon ligger död i ett dike eller inte. Jag sa upp kontakten helt när jag slutade missbruka och har nu inte pratat med henne på ca 3 månader. Oron för henne finns där men inte lika påtaglig. Jag måste fokusera på min familj och mej själv. Hon har sårat mej för sista gången.

Tack för din berättelse. Starkt av dej att öppna dej. Kämpa på! Och sätt dej själv i främsta rummet. Jag har även jag en Borderline-diagnos i botten. Du är välkommen att skicka ett meddelande om du behöver "lufta" dina känslor.

Tack alla för svaren igen. Har mått åt helvete dåligt sista tiden.. Sover mig igenom dygnet.. Och hade det inte varit för mina hundar hade jag inte klivit upp ur sängen alls.

Fick idag höra av mitt ex, att min pappa (som tagit bort och blockerat mig) på Facebook hade skrivit att han har fått ett nytt jobb..
Som vad? Håll i er nu..
Min alkoholiserade pappa, ska jobba med barn och ungdomar vars föräldrar är alkoholiserade eller missbrukar..

Vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Han kanske kan börja med att söka hjälp själv först, och sen kanske börja med att försöka vinna tillbaka sitt enda barn? Men nej, tydligen inte :)

Undrar vad han ska säga till dom stackars barnen.. - Hej, vill du ha en öl? :)

Blir så arg att jag sitter och skakar, jag vet att våld inte löser nått.. Men oh, så skönt det hade varit att bara slå honom just nu.

Bytt efternamn har jag gjort.. Från hans, till min mammas flicknamn. För han är inget jag vill förknippas med.. What so ever.

#14 Läskigt det där hur vissa som absolut inte ska arbeta med vissa saker ändå lyckas snacka till sig dem……

Det är ju inte första gången en alkoholist eller knarkare har fått jobb eller blivit beroende under tiden de arbetat med missbrukarvård mm. Vad man kan säga kanske är att det inte kommer hålla så länge om han är så pass alkoholiserad som du säger. Det får man ju hoppas att de märker på ett sådant ställe, om inte annat kommer ju de intagna att avslöja honom på två röda..

Tack för att du delar med dig!

Men tyvärr är det så att alkoholister/narkomaner kan lova allt. Guld och gröna skogar.

Allt för att få lite lugn och ro för stunden. En alkoholist/narkoman lovar precis vad du vill, bara du slutar att tjata.

Jag var inte ett dugg annorlunda, jag kunde ljuga mina nära och kära all bot och bättring och samtidigt se dem i ögonen.

MEN, jag ljög inte för dem, jag ljög för mig själv.

Ödsla inte din ilska på din far, just nu tar han inte emot vad du säger. Han förstår inte.

Jag har aldrig varit i din situation, men däremot så har jag utsatt mina barn för samma förtvivlan och ångest, som din pappa utsätter dig för.

Det enda jag kan be dig om är; Ta hand om dig själv. Det är du som är viktig här och nu, så ta hand om dig själv!

Du får gärna PM:a mig om du vill prata vidare.

Kram!