Älska livet är ganska lätt. För mig.

Älska mig själv är svårare. Men idag är jag helt okej faktiskt!

Ärligt talat så är det mesta åtminstone okej.

pEr

Önskar jag kunde något av dessa.

#2 Det kan du visst det!

#3 Just nu och sen en längre tid ogillar jag mitt liv och mig själv om man underdriver en del.

Men jag antar att man får perspektiv till saker när man är sjuk. Och kanske om jag hade fått cancer så hade jag omvärderat det?

Nu känns allt jag gör och allt jag försökt åstadkomma i mitt liv meningslöst och helt i onödan. Men mina dep preioder kommer och går.

#4 En sak vet jag, du gör ett fantastiskt jobb på beroenden och det är något du ska vara tacksam över. Du behövs!

Varför ska det du gör vara meningslöst och helt i onödan? Klart att det inte är. Men man måste försöka släppa taget om det negativa och fokusera på det positiva - för det finns!

Kanske lätt för mig att säga, men jag har varit otroligt arg och negativ i mitt "tidigare" liv, men jag är övertygad om att 12-stegsprogrammet har gett mig en annan livssyn.

Jag försöker att inte krångla till saker, för jag känner att det alltid finns någon mening i det som sker.

Min äldsta dotter brukar fråga mig om jag köpt min positivitet på Tradera. Tja, kanske det!

Tack för de vänliga orden Kerstin, det värmer

Jag antar att jag väntar på det där positiva som ska hända som lyfter mig ur min nuvarande situation, i väntan på att det ska hända tappar man hoppet ibland.