Hej och välkommen RockarFett.

Det är jobbigt att kämpa emot missbruket ensam så att vända dig hit för att finna stöd är ett bra beslut. Hätr kan du skriva och fråga andra om sånt du funderar på och tycker är jobbigt etc eller bara vräka ur dig din ångest. Här finns vänner som vet hur du känner.

OA och FAA är två bra stödorganisationer för matmissbrukare jag rekomenderar båda, du har kontakt med OA det är bra testa även FAA  om du vill de har lite olika filosofier men med samma grunder.

Mat/sockermissbruk brukar ha samma botten i en överkänslighet för kolhydrater "socker" som finn i de flesta födoämnen men kan kontrolleras med kolhydratfattig kost.

Hur som helst så finns det fler här med dina problem så du är inte ensam.

Funderar lite över vad som eg. är skillnaden mellan OA och FAA.Har läst på nätet men inte lyckts förstå det.

Någon som vet?

#1 Tack för det Beavis!

Varsågod. Jag är inte medlem i någon av dem själv men har närstående som är engegerade i FAA. Jag tror att den stora skillnaden är i hur de styrs och vilka toleransnivåer man har? OA tror jag är en större organisation med fler möten i fler städer? men jag är osäker.

Båda bygger i Sverige i alla fall på 12-stegs pedagogiken här .Prova båda om du har möten i närheten och se vad som passar dig bäst.

på vår systersajt kolhydrater.ifokus kan du få mycket hjälp med vad du kan och inte kan äta. letar man runt lite har de listor på födoämnen mm.

Jag!

Kämpar varje dag med den här skiten… försöker läsa om det, försöker prata med andra om det, försöker fatta att det är livsfarligt, men sen ändå sitter jag där varje dag med Bästa Vännen älskaren socker…

#5 Visst är maten/godiset väldigt enkelt att ta till när man känner sig låg eller ensam? De vet jag ju själv. Men värre är det ju när man är beroende och missbrukar och frivilligt isolerar sig för att kunna äta. Beroende är hemskt vad det än är man är beroende av.

Jag har under 3 år varken jobbat eller läst, vet det där om att isolera sig:(

Kopplade innan ihop det med depression och annat men sen jag blev beroende kan jag bättre dra paralleller.

Aj, det där gjorde ont att erkänna XD

#6 Jag tycker att min isolering är väldigt o-frivillig! Väldigt svår att bryta.Gjort att jag tappat självförtroendet och lätt hamnar i destruktiva funderingar över vad som är fel på just mig som är så ensam!

#5  Då är vi två! Genast mindre ensamt ju :)

Nä det är sant all ensamhet är ju inte frivillig ibland har man inte några kompisar eller så har de försvunnit in i relationer och annat tjofs så man verkligen känner sig utanför och då tar man lätt till att trösta sig med något gott.

Ibland börjar man dricka ett glas vin för att pigga upp sig lite, och ett glas kan bli några stycken precis som med godiset.

Men det som jag menade i min tidigare kommentar är att det finns matmissbrukare tex som väljer att sitta hemma för att kunna koncentrera sig på sitt ätande istället för att göra något med vänner eller familj osv…. det är ett sjukligt beteende

På samma sätt kan en narkoman sitta hemma och röka på istället för att gå ut och kanske tvingas dela med sig av rökat osv.

En sak jag undrar är om man kan bryta bereoendet något genom att bryta sin isolation? Eller är det precis lika illa iaf?

#11 Att bryta sin isolation måste ju hjälpa till -tänker jag i alla fall… Tvärtom känns väldigt svårt för mig: Att lyckas bryta beroendet utan bryta isoleringen.

Frågan är ju "bara" hur sjutton man bryter isoleringen!!! (*trippelsuck*)

För varje gång jag försöker ta social iniativ och det inte går så bra känns det ändå omöjligare till nästa gång.Tyvär har jag en tendens att enbart komma ihåg när det inte går bra.Hum…

Ska tänka på att jag startat en tråd om ensamhet - ett steg åt rätt håll!

Det kanske bara är en händelse men ni två verkar ju ha hittat varandra riktigt bra. det är ett steg. Men sedan är ju också ett annat steg ut att kontakta ex FAA eller OA Eller ring kanske någon av de gamla kompisarna som ni gett upp hoppet om och se om deras elationer mognat till den punkten att de kan umgås med kompisar igen?

Men just dessa organisationer är bra för att träffa människor ni kan umgås med i tillfrisknad

Jag försöker att prata med folk när rösten säger att jag ska isolera mig(som nu tex).

Hoppas att det ska kunna göra det bättre, men får se och testa.

Hur går det för dig RockarFett?

Fast bryta beroendet kan man ju inte, man är beroende hela livet…

Skriv till mig när det är jävligt, så skriver jag till dig!

Det går att bryta överätandet om ni försöker hitta födoämnen som inte triggar till överätande och missbruk på samma sätt.

#15 Jag är också övertygad om att det går men just nu är nog i en sorgeprocess över hur mycket det är som faktikst inte går.Samtidigt som jag inser och även äntligen börjar upptäcka vad det är som krävs i just mitt liv för att kunna slippa suget.

Det är i alla fall värt det! Men jag är rädd!!! Rädd för återfall eller att helt enkelt inte ännu veta hur strikt jag måste vara och vilka andra faktorer som triggar mig.Det går bara att leva framlänges i alla fall - om än tillvaron innehåller en och annan kullerbytta och fritt fall!

#14 Athiria,jag testar att skriva till dig direkt istället!

Man måste börja någonstans och man lär sig medan man håller på och om du verkligen bestämmer dig för att du vill ha en förändring så går det.

Snabba kolhydraer är oftast boven vid överätande och hetsätande men även vanlig kolhydrater triggar de med beroendeproblem.

Återfall är jobbiga men de är inte katastrof, men får rycka upp sig och ta nya tag.

#16

Jag är okcås rädd för att återfalla! ;__;

Vad händer liksom om man orkar hålla sig abstinent i två år och sen börjar käka massa godis? Gulp!

Tar man heroin kan man ju bryta med det och aldrig se eländet igen, men som sockerberoende ser man sin drog varenda gång man går in i en mataffär och det serveras gömt i en lunch när man är vrålhungirg och åkt bil i 8 timmar! ArGGHH X(

Det är därför stödgrupper är bra att ha som jag nämnt tidigare

Har idag ringt till OA^^ *stolt*

En stor utmaning för mig just nu är att veta var gränsen går i vilka produkter man "klarar" och vilka man inte klarar.

Grattis! Lycka till med OA ge det ett par gånger vad jag vet är de ett stort stöd för sina medlemmar. Fungerar inte OA är kanske FAA grejen? Huvudsaken är att du ger det ett par möten oavsett om du går på lajvmöten eller på telefonmöten.

Tack! ^^

Varför välja när man kan ta båda?  XD

Precis! rätt inställning för det är ju perfekta kompletteringar till varandra. Men ibland vågar man inte gå på lajvmöten direkt utan vill börja med telefonmöten….

#14 Det går bra just nu med maten men allt annat i tillvaron liksom ramlar över mig och känns så ohanterligt.Allt blir så mycket värre av att jag har så svårt att sova.Sover så få timmar per dygn!I början ( för tre veckor sedan altså) när jag åt LCHF så tyckte jag att jag började sova bättre men nu är det sämre igen.

Jag får försöka lyssna på rådet om att ta en dag i taget och att inte ta ut problemen i förskott.Just nu går det ju bra! Hurra! Skall försöka glädjas åt det istället för att oroa mig för … sedan, i morgon,resten av livet.

Kul att höra att du varit på Oa-möte!

Det rekommenderas! skönt att höra om andra i samma situation…

Jag har hört att man ska försöka ha så lite stess och förändringar som möjligt när försöker bli abstinent, men ja, man får försöka ta en dag i taget.

#24 Jag tycker nästan det är enklare att gå till vanligt möte eftersom det är lite ovant att sitta så många i telefon X)

#25 Har du slutat äta LCHF? eller bara haft ett litet återfall? Det är knepigt i början när man börjar om och man har alltid perioder när det är ttungt. Särskillt när man som du troligen kämpar med abstinensen när du kommit in i det och sockret börjar försvinna ur kroppen och du går över på fettdrift. kämpa på så blir det bättre igen.

#26 En del har sådana skamkänslor och/eller är så blyga för att öppna upp inför granskande ögon att de vill börja med telefonmöten där man verkligen är anonym men självklart är det olika från person till person.

#27.Nej,maten funkar.Varken abstinent eller återfall - det är så mycket annat som det är problem med ju!

Ta det lugnt! Allt har sin tid och det måste få ta tid att bli bättre, är mitt råd! :)

Har kommit fram till nu att det tar ju sin ansträngning att lära sig om beroende och laga LCHF-mat och så, men det går lättast om man inte kämpar arslet av sig. Ett eller två år hit eller dit spelar inte så stor roll. Anstränger man sig ibland måste man ju vila också ibland!

Jag forstar dig precis tradskaparen!

Jag forosker just nu att gora slut med sockret men det ar svart. Jag tampas med angest, depression och en kansla av hopploshet. Det kanns som om livet inte ar vart att lev autan sockret men jag vet att detta ar abstinens symptom och att det kommer att ga over. Jag har levt isolated i flera ar pga mitt missbruk. Jag har fatt nog jag vill leva mitt li!!

Kramar

Elin

Lycka till allihop, det verkar gå åt rätt håll och glöm aldrig att man kan aldrig vara för stolt för att be om hjälp. Och en riktig vän ställer upp.

#30 Kämpa på! Kan av egen erfarenhet intyga att det blir bättre men lätt är det inte! Socker är ju verkligen den sämsta vän man kan ha.Snacka om ego!Kram tebax.

Mitt liv känns lite ohanterligt i största allmänhet eftersom matmissbruet inte är det enda problem jag har att hantera.Lätt att känna sig uppgiven och som att det inte spelar någon roll - när allt annat också är så hopplöst! Druknar man så är det ingen hjälp om vattendjupet förändras sas - så länge man inte bottnar.Eller kommer på att man måste simma.Eller ropa på hjälp! Eller?

#32 Det är ju ofta så att är man missbrukare så är man och då är det inte sällan fler saker man missbrukar även om maten kankse är det mest uppenbara. Det finns annat som blir mer uppenbart när sockerdimmorna lättar. Om inte annat så brukar man ha dragit på sig skulder och annat pga missbruket som man måste ta tag i när man nyktrat till. Skitjobbigt! Men det blir bättre

Oftya har man flera missbruk eller så påbörjar man ett nytt när man slutar med sockret/maten. Man måste vara vaksam och snabbt ta tag i det också. Har man redan flera kan man glädjas åt att kunna skryta sockret ifrån listan när det är under kontroll.

#30 Det är svårt och det är hårt att släppa sockret det du känner nu är abstinensen som vill hålla dig kvar i missbruket, håll dig stark och ge inte efter så kommer det bli lättare om ca en vecka och vartefter släpper abstinensen mer och mer.

Man brukar prata om intervaller av 3 då risken för återfall är störst.

3 veckor, 3 månader 6 månader osv…

Bryt isoleringen ge er ut träffa folk, prova kanske gemenskapen inom FAA eller OA,NA om ni inte redan gör det. Då får ni chansen att umgås med folk i tillfrisknad  som förutom att de säkert är trevliga ger er chansen att umgås utan att droga er med vad ni nugillar att droga.

#32 Jag har en hoper andra sjukdomar och problem också som inte kan kopplas till mat eller missbruk alls.Man får spela  dom kort man har!

#34 Så sant så… gäller även mig

#34

Jag trodde jag hade en massa olika problem men det börjar nu mer och mer kopplas ihop till sockerberoendet…

Relationsproblem/problem i famlijen

Depression

Medberoende

Skolproblem

Sömnproblem

Ångest

etc:(

#36 Din lista köper jag också,

pga at sockret i för stora mängder förvränger sinnet. vilket ger relationsproblem då sockret är viktigare än relationen

Deppressionen pga att man inser vad man gör men kan inte sluta

Medberoende Ja man behöver ju någon som stöder ens beroende/missbruk i gengäld stöder man deras.

Skolproblem ja man blir ju överaktiv och kan inte sova, ofokuserad mm

Ångesten hänger ihop med deppressionen kan ha många skäl

osv osv

#37 Ja, visst är det konstigt? Minns hur jag speciellt i högstadiet sa saker som "TYVÄRR jag kan inte komma!" bara för att gå hem och äta socker istället.

Jag har kommit på en ny - pengaproblem! XD

Ja precis, " jag kan inte hänga på för jag har inga pengar" De har man ju spenderat på sin favoritdrog…. Sen skäms man och i in ensamhet drogar man lite till för att döva smärtan.