Hej Håbe

Beklagar återfallet. Sånt händer och ja du visste ju bättre men beroendet/missbrukaren inom dig spelade dig ett spratt.

Tyvärr gjorde du valet att inte säga nej till brödet i salladen  och som den beroende du är triggade du direkt på det…

Men du har skrivit här och du är medveten och vill inte mer. det är ett bra tecken.

Mitt förslag är att du ringer din sponsor om du har någon, Innan eller efter det så går du och slänger noblessen ute i soptunnan så du inte kan plocka upp dem igen. Och så är imorgon en ny dag i ditt abstinenta liv.

Är du med i någon form av 12-steg? kan du ju gå på ett möte bara för att landa bra.

Lycka till ! En dag i taget…

Ett återfall är en möjlighet till insikt… Lite klyschigt men sant.

Och du bevisade det med ditt inlägg!

Tack för det!

pEr

#0 Det jag undrar är vad det var i den salladen? Nån slags dressing? (typ majonnäs eller yoghurt) Ta det lugnt! Det var inte ditt val att ta brödskivorna för om det var ditt val skulle du inte vara beroende, eller hur? ;)

Oj :S Det där var inte mitt felXD

Lugnt, jag fixade problemet

Jag skulle säga tvärt om mot #3 - visst var det ditt fel att du tog brödet! Att man är beroende är aldrig en ursäkt, bara en förklaring. Vi som är beroende har samma ansvarighet som alla andra, det är bara det att vi har mer att kämpa mot. Varje val är vårt eget, antingen vi väljer avhållsamhet ellet återfall. Våra val är svårare än för dem som inte har våra problem, men vi måste fortfarande själva välja och ta ansvar för våra val. Beroendet är inte något slags monster som gör saker åt oss, det är en sjukdom som vi är ansvariga för att hantera.

Men var inte arg på dig själv för att du föll! Ta nya tag och försök ta dig upp! Tänk över vad som hände, precis var det var du föll. Redan när du kände lukten av brödet? Någon av de andra som sade någonting? Hade du kanske klarat en liten brödbit men ändå avstått efterrätten om det inte hade luktat så gott av kaffe? Som #2 skrev, ett återfall är en möjlighet att bättre förstå sin sjukdom!

Och en annan sak - det viktiga är inte hur många gånger man faller, utan hur många gånger man reser sig. Om det finns några Noblesse kvar, så kan du prova det allra djävligaste testet för en sockerberoende: Krossa dem och spola ned dem! Släng dem inte i soppåsen, för är du som jag kommer du att fiska upp dem efter en stund och slafsa i dig dem i alla fall …

Tack för peppningen alla. Känns bättre idag och just nu känner jag inte för att gå loss på allt socker faktiskt. Det var mest det jag var rädd för igår. Så blev det efter utlandsresan. Plötsligt satt jag liksom och tryckte i mig en kaka utan att ens veta hur den hamnade i min hand. Läskigt faktiskt.

#1 Nej jag har ingen sponsor och jag är inte med i något 12-stegsprogram. Jag har börjat läsa på lite om det och försöker förstå mer om själva beroendesjukdomen. Har förstått att jag är sockerberoende i kanske 2 år. Sen i januari har jag jobbat aktivt på att göra något åt det, men det är egentligen de senaste 2 månaderna som jag börjat förstå vidden av det och hur mycket det är som påverkar mig. Jag kan tex inte äta nötter eftersom själva sättet man äter det på är så starkt förknippat med småätande. Lite nötter i maten skulle antagligen funka, men inte att ta några nötter på kvällen.  Jag förstår mer och mer om vad jag ska undvika och vilka situationer som kräver lite mer planering. Jag förstår nu varför jag, för massor av år sen, lyckades gå ner 39 kg på 10 månader med VV. Bara för att tappa det alldeles bara för att det blev jul. Det här är första gången jag lyckats fortsätta trots sommar = glass- och fikatider. Så att LCHF är rätt för mig och att jag är helt inställd på att klara av det här finns det ingen tvekan om. Jag känner verkligen att jag kan klara av att leva så här resten av mitt liv. Utan att det känns uppoffrande. Därför blir det så jäkla frustrerande att jag åker dit på något så banalt som en sallad.

# 2 Du har absolut rätt. Klyschor innehåller väl oftast någon sanning trots allt :-) Jag belv definitvt lite klokare efter det här.

#3 Salladen och dressingen i sig var nog helt ok. Inga konstigheter. Men det var två, ganska stora bitar, ugnsrostad baguette av något slag. Jag skulle bara smaka en tugga tänkte jag. Sen var det en skiva melon och  en skiva ananas i också. De slank ner de också. Sen var det liksom kört.

Men idag är en ny dag. Jag biter ihop och kommer igen, lite klokare än innan.

En liten insikt bara….

Nu gäller det ju att inte gå i fällan att -"det där gick ju bra!" Att det går att frossa loss en kväll och sen återgå till ordningen dagen efter. Eftersom det känns som att gårdagen faktiskt inte satte några spår i sockerbegäret den här gånmgen så skulle det vara väldigt lätt att göra om det. Det skulle vara lätt att hamna där.

Jag känner så väl igen mig i din historia. Det är vansinnigt frustrerande att man går på det fastän man vet bättre! 
Hoppas att du inte förtränger det här utan att du har det kvar nånstans i bakhuvudet att plocka fram när frestelsen uppenbarar sig igen. Det är säkert så som ni säger att man lär sig något av varje återfall, det måste vara en av få kunskaper som är "tung" att bära 

En dag i taget så är du snart på banan igen!

#8 såg inte ditt inlägg förrän efteråt. Jag håller med dig om att jag inte kan skylla på sjukdomen. Jag valde helt klart att ta risken och det får jag stå för. Och det är väl det som gör att jag blir så arg på mig själv. Hade jag kunnat skylla på sjukdomen så behövde jag ju inte vara besviken på mig själv.

Däremot är det ju som att man har en liten djävul som sitter där på axeln och pratar VÄLDIGT högt mellan varver. Tillräckligt för att överrösta den där som sitter på andra axeln iaf :-)

"12 Japp och det är den du måste betvinga, Det finns olika hjälpmedel men ansvaret är ändå ditt

Med tiden kanske man blir lomhörd på det örat .

#8

Jag håller inte med, beroendet sitter i reptilhjärnan, inte i frontalloben där logiken och våra val sitter

Oavsett vart beroendet sitter så kan man ju kontrollera sina gärningar, visst vissa saker kommer av instinkt och triggas kanske omedvetet. Men man kan medvetet se vad man håller på med och stoppa sig själv. jaget har alltid makt över underjaget.

Skulle nog säga att beroende sitter i själen. Den omtvistade…

Allt annat verkar för mig vara förenklingar…

Jag tror ju att beroende är mer komplicerat än vad doktorer och psykologer påstår. Att det är många saker som spelar in och att det kan vara olika saker för olika människor.

Sen håller jag med Beavis i #16. Det går att lära sig att se att man är på väg att t.ex. ta återfall. Man brukar ha lite mönster som dyker upp innan. Men självklart är det inte alltid lätt.

pEr

#15: Och? Du vill väl inte påstå att du inte är ansvarig för dina gärningar bara för att de motiveras av reptilhjärnan? Då vore det ju fritt fram att våldföra vem man vill när man vill vid minsta impuls (samma motbjudande resonemang som används för att säga att våldtäktsförövaren är ett oskyldigt offer för den våldtagnas förbrytelse att fresta). Var impulsen än kommer ifrån är det upp till individen att välja att följa den eller inte.

För övrigt är jag inte alls övertygad om att beroendet sitter där. Kan du utveckla?

När man har väldigt stark abstinens kan man säkert uppleva att man agerar i någon form av dimma, Men man vet ju vad man gör. problemet är att man väljer att skita i att det inte är bra för en att missbrukar för det är ju så gott/skönt/lugnande beroende på vald drog.

Med självinsikt och träning om det så är på egen hand eller med stöd av självhjälpsgrupper som AA NA OA FAA  SLAA etc.. är kanske oviktigt och mer individuellt?.

Men med insikt i hur beroendet fungerar, vad man skall undvika och insikt i varför man missbrukar? Är det mycket lättare att sluta.

Återfall triggas oftast av en händelse ,ett minne eller lukter/smaker. om man bearbetar och lär sog hantera dessa… ja ni förstår vadrt jag är på väg med mitt resonemang.

Förövrigt tror jag att som så många impulsstyrda saker så sitter nog beroendet i flera delar av hjärnan.

#18

Ursäkta, men är du kvar på 1500-talet?

Att säga att en sjukdom beror på val är oansvarigt och illa som förut när man sa att vissa sjudoman berodde på att man hade syndat och straffades av gud.

Ja om nu våldtäckter berodde på SEX och inte MAKT (vilket det inte beror på sex för makt), då kunde man ju lösa detta genom reptilhjärnan. Problemet är bara att FRISKA människor även har en fungerande däggdjurshjärna och frontallob(neo cortex om man ska tala finare). Då kan sexualbrott snarare härledas till dessa.

Skulle du säga att nån har ansvar för att man inte kan sluta äta? Snarare de drifterna som sitter i reptilhjärnan.

Beroendet sitter i belöningscentrummet, som sitter mellan lite utanför libidiska systemet(med andra ord reptilhjärnan). Dopamin, betaendorfiner, etc påverkas så att man tror att drogen är lika viktigt som mat. (Ger man råtter en knapp så att de får igång dopaminsystemet slutar de med alla andra sysslor).

Vill du läsa mer finns det mycket på engelska, tex The Triune brain men den är väldigt dyr.

Ja, det är ju synd om mig att jag är en sån oansvarit, hemsk, omoralisk och lögnaktig människa att jag inte kan hålla mig abstinent.

Snarare en "ursäkt" för att beroendet har såna dåliga ineffektiva behandlingar. Funkar inte behandlingen är det snarare fel på patienten.

En sak som stryker mitt påstående är behandlingen på Health Recovery Center i Minnesota där man arbetar med signalsubstanserna (med aminosyror, kosttillskott etc)(utan AA) är att i vanlig behandling är 7 procent drogfria efter 4 år, medan efter denna behandlingen är 75%-80% det.

#18 Jag undrar också vad du menar att beroende är för en sjukdom? Psykiskt, själslig eller bara för allmänt oansvariga människor?

Vad har du för belägg för dessa?

athria att beroendesjukdomen skulle sitta i belöningssytemet är bara en teori som många andra. Detta har vi diskuterat här förut på annan plats.

Sen de där siffrorna du nämner kommer ju från de som hävdar den teorin.

Jag har inte sett någon annanstans där man hävdar att någon behandling i överhuvudtaget har så dåliga siffror som dem du skriver.

Så som jag sa förut jag tror också att belöningssystemsproblem ofta är en av anledningarna till ett beroende men också att jag fortfarande tror att det är flera saker som spelar in. Och olika för olika människor.

Beroende ser inte alltid lika ut. Kan tänka mig att i framtiden, när vi förhoppningsvis vet mer, kommer vi att prata om olika typer av beroenden

Funkar det för dig så är det ju jättebra och allt som spelar roll!

pEr

Usch, vet hur det är. I över ett år höll jag sötsaker/skräpmat till max en gång i veckan. För några månader sen började det spåra ur och nu äter/dricker jag något varje dag. Mitt största beroende är energidryckerna.

#20: Ja, jag påstår att jag alltid och i alla avseenden är ansvarig för mina handlingar och skyldig att ta konsekvenserna av dem, så länge jag inte är så psykiskt sjuk att jag ska omyndigförklaras, men då får jag ju inte heller gå lös i samhället utan ska låsas in där jag inte kan ställa till det för varken mig själv eller andra. Jag fattar inte varför du kallar det tänkesättet oansvarigt.

"Ja, det är ju synd om mig att jag är en sån oansvarit, hemsk, omoralisk och lögnaktig människa att jag inte kan hålla mig abstinent." Menar du att det är ett argument riktat mot det jag skrev? Ja, det är synd om dig för att du har en beroendeproblematik. Det är skitsvårt att hantera och man gör mycket dumt under sjukdomens inflytande. Man ljuger för både sig själv och andra, till exempel. Man super upp ungarnas skolpengar, man klår sina närmaste, man sviker och djävlas - eller är bara extremt inåtvänd och grinig och skaver sönder folk omkring sig. Och precis allt man gör är man ansvarig för och får att ta konsekvenserna av. När kronodogden eller polisen eller partnerns extremt storväxta kompisar knackar på dörren kommer man inte undan med att säga "Det är inte mitt fel, jag har rätt att göra vad som faller mig in, för det säger min reptilhjärna!" Det är lika rimligt som att en blind sätter sig i en bil och gasar ut på motorvägen och sedan säger "Det är inte mitt fel att jag kört ihjäl 10 personer, för jag är faktiskt blind." Visst, personen kan inte hjälpa att den är blind, det låder inget föraktansvärt vid blindhet, men den som är blind är förbanne mig skyldig att ge f-n i att köra bil och bär det fulla ansvaret för konsekvenserna om h*n ändå gör det.

Det är synd om dig som fått bördan av en beroendeproblematik att slita med. Det ger dig mer att kämpa mot för än andra, som inte har sådana problem, Det är ett tungt handikapp. Men det är inte ett skit synd om dig för att du är oansvarig, omoralisk och lögnaktig (om du nu är det). Det gör dig bara otrevlig. Om du däremot vore ansvarstagande, moralisk och sannfärdig TROTS din beroendeproblematik, skulle du vara beundransvärd.

Moral har jag över huvud taget inte nämnt, det får stå för dig att dra in det i frågan. Jag lägger inga moraliska aspekter på beroende. Dessutom, våldtäkt har ofta med makt att göra, inte med sex, men även dominansimpulsen kommer merändels från reptilhjärnan.

TILLÄGG: Däremot ska jag villigt erkänna att vården av personer med beroendeproblematik är rejält usel. Jag anser att vården måste ta formen av att hjälpa beroendepersonen att komma till insikt om det egna ansvaret för de egna handlingarna.

Man kanske aldrig slutar vara en beroendepersonlighet, men man kan bli en beroendepersonlighet som känner till i vilka situationer man inte kan låta bli sin drog och som därför låter bli att försätta sig i de situationerna. Det är en process som äger rum inom den enskilda individen, men vården borde inriktas på att utifrån individens förutsättningar stötta den.

Och man kan bli en beroendepersonlighet som höjer blicken från sin inkrökthet (för i sina brukarperioder är man otroligt självcentrerad) och ser vad man ställer till i världen och väljer att styra så att man inte har sönder folk, fä och föremål.