På väg att bli medvetet kär i en alkoholist
Jag växte upp med mina föräldrar som alltid haft en måttlig syn på alkohol. Under många perioder var jag hos min mormor och morfar som älskade mig mer än allt, men som var grava alkoholister. Jag minns när jag gick till telefonkiosken och hade "snott" en enkrona från min mormor för att ringa till min mamma om att jag ville hem. Det var mycket kärlek, men många jobbiga stunder från att jag var 6 år till sena tonåren. Anledningen till att mina föräldrar ändå gång på gång lät mig åka till min älskade mormor och morfar var att min bror som är gravt utvecklingsstörd behövde lite egen tid.
Nu har jag 2 fina barn, jag dricker måttligt och är frånskild. Hittar inte mannen i mitt liv igen efter 4 år som "ensamamma". För ett tag sen mötte jag barnens scoutledare, en fin väderbiten cool man. Han bjöd ut mig, ringde strax innan och gråter: "jag är alkholist", "jag fixar inte det här". Sen säger han "jag är inte alltid så här, jag har långa perioder när jag mär bättre och sköter mig".
Avstånd var min första känsla, men jag ville få honom torr. Vi har mailat till varandra i 3 veckor nu. Många många mail, där jag ser om han är nykter eller inte (många stavfel blir det annars:-) ) Men jag undrar - ska jag ge upp, jag har äntligen hittat en bra människa som jag tycker om. Men ska jag våga dejta honom - för mig och mina barns skull. Kan han bli nykter av mig - trots att flera behandlingshem inte hjälpt. Jag vill tro på det goda. Han är bra, men jag vill inte återuppleva min barndom. Nån smart som vet?
Hej och välkommen
Ja vad säger ditt sunda förnuft och dina erfarenheter???
Vill den här mannen verkligen bli torr? Om ett flertal torkar gått bett på hans beroende så är väl risken rätt liten att din "kärlek gör susen?? Men visst om han är tokkär i dig kanske han tycker det är värt "spola kröken"? ( jag är en fena på gammelslang ikväll). Men då måste du börja ställa krav på hans nykterhet.
Och för din egen skull känn efter om det inte är så att du söker kärlek för kärlekens skul? Att ha vart singel i 4år är inte skäl nog att ta till kända alkisar enligt mig. Det är att be om problem.
Fundera lite och lycka till
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Han kan aldrig bli nykter av dig, eller av någonting annat än sig själv. Kanske väljer han nykterhet för din skull, men räkna inte med det. Gå gärna in i ett förhållande, men gör det med öppna ögon och med gränserna uppdragna från början, till exempel att han inte är välkommen i din närhet annat än när han är nykter. Du går till ditt eget fördärv om du har de skära glasögonen på dig.
Om jag är smart eller inte har jag ingen aning om men jag har iallafall en tanke i det du skriver.
SE UPP skulle jag vilja säga. Man brukar ju säga att man inte ska göra en större förändring de första 18 månaderna som nykter och där ingår även att starta en relation. Den relation som är viktigast för honom att bygga upp nu är ju faktiskt den relation han har till sig själv och det tar tid att göra det. Att då starta upp en ny relation är kanske inte det bästa för då är det mer än den relationen man har till sig själv (som ofta är dålig) som ska byggas och ibland räcker det med en sak i taget.
Det finns naturligtvis undantag där det gått utmärkt men jag tror ändå att vaksamhet är viktigt. Inget medberoende osv från den personen och det är fan inte lätt att inte hamna i kan jag säga med erfarenhet i just det.
Det kan ju vara så att den som är beroende vill ha en väg ut och ser den vägen i dig som är nykter men då kanske inte en kärleksrelation är det bästa för den personen. Att lära sig älska någon annan är inget man bara gör om man inte älskar sig själv. Oftast blir det inget ärligt över det även om personens intention nog var att det var ärligt.
Menar inget illa i det jag skriver men jag tror att vänta är bättre. Om han blir nykter och är det en längre period och det är äkta mellan er då kommer kärleken finnas kvar. Ingen anledning att ha bråttom.
Kram Kia
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#0
Hej!! Att bli medvetet kär,, eller inte,, mmm.
Att vara ett vuxet barn och att vilja hjälpa någon att bli torr,,, brukar inte vara nån bra kombination eftersom "vi" oftast är fast i vår egen medberoende problematik och upprepningen av det förflutnas invanda, har en tendens att visa sitt "fula tryne",, så att vi går vilse i oss själva igen.
Vill inte vara nån som kommer här och såga i ditt liv,
men jag vill bara uppmärksamma dig på problematiken som kan uppkomma. Då det faktiskt är så, att de ärr vi fick som barn,, lätt rivs upp igen.
Välj med hjärtat och var medveten om dig själv och dina behov.
Lycka till!!