alprazolam
Hej!
Under 1½ års tid har jag käkat sertralin + lamictal + alprazolam (vid behov) för ångest, depression och bipolär typ 2. I början tog jag bara mina alprazolam vid behov men det blev fler och fler för varje gång jag tog dom, jag älskade ruset och började blanda med alkohol. Så har det pågått till och från under denna tiden, ibland har jag varit ren och ibland har jag tagit flera på en gång och börjat igen.
Jag gick sen in i en riktig depression pga min hunds bortgång och tog en överdos av alprazolam och blev inlagd på st göran i 2 dygn för att jag tack vare tabletterna (som jag brukade bli så glad och hög av) blev självmordsbenägen. De senaste två månaderna har jag hållt mig fri från alla mina 3 mediciner eftersom jag ville klara mig utan och såg mig själv som psykiskt stabil igen. Men förra veckan fick jag nåt psykbryt för jag trodde att jag började gå in i en mani igen vilket jag inte har gjort på 2år så jag fick panik och tog istället en överdos av mina lamictal + sertralin eftersom jag hade struntat i att hämta ut mitt sista paket alprazolam (i hopp om att bli fri från beroendet), hur som helst så resulterade det i att jag spydde konstant i 1-2 dygn och mådde allmänt skit. Så istället hämtade jag ut mina alprazolam nu i början av veckan med syftet att istället för att börja fiffla med mina andra tabletter bara ta 1-2 alprazolam vid behov. Men vad hände? Jo återfall såklart. Så nu har jag börjat igen….alprazolam varje dag, fler än jag borde ta och ibland tillsammans med alkohol. Jag älskar känslan av att va hög och att bli helt svag och inte riktigt kunna känna känslor (och jag hör ju hur dum jag själv låter men inser det inte i stunden). Jag får abstinens och en dunkande huvudvärk när alprazolamen börjar gå ur kroppen vilket resulterar i att jag tar fler för att dämpa.
Nu vet jag varken ut eller in. Jag både vill och inte vill sluta. Jag älskar ju att ta mina rosa små älsklingar, men mina anhöriga tar också skada av att behöva ta hand om mig ibland som är helt drogad och min schäfer känner av direkt när matte börjar bli konstig. Samtidigt som jag gråter berättar jag för hunden att "förlåt men mamma ska bara ta en till" och så sväljer jag en tablett, för att nån timme senare upprepa det hela. Detta påverkar mitt skolarbete också då jag försover mig på mornarna och inte kan tänka klart, skriver otydligt osv.
Det hade väl varit bäst att sluta men jag vågar inte för jag är så rädd att jag ska må dåligt utan dem. Jag klarade mig som sagt i 2månader utan men för några dagar sen när jag tog min första tablett på länge kändes det så otroligt skönt, som att få äta sitt favoritgodis som man har avstått ifrån länge.
Jag vet inte vad jag ska göra när detta sista paketet tar slut, har väl drygt 15 tabletter kvar. Jag har ganska lätt för att få det utskrivet av läkare (eftersom jag får olika på bup varje gång) men kanske inte nu längre med tanke på att de nu vet om mitt missbruk som jag har hållt hemligt. Jag har baktankar om att beställa olagligt från snubbar på internet även om jag vet att jag inte borde. Men både mitt psyke och min kropp vill så gärna ha dem.
Hur ska jag klara mig utan alprazolam när jag har varit beroende i princip 1½ år? Läste dessutom på bipacksedeln att behandlingen max ska va 8-12v pga att de är starkt beroendeframkallande….men jag har ju lyckats få de utskrivna ganska lång tid….kanske fel av läkarna men eftersom jag nu älskar tabeltterna så klagar jag inte. Det är skrämmande hur glad jag blev när jag hämtade ut mitt sista paket nu i veckan, jag sken upp som en sol. Jag önskar att jag hatade tabletterna och att det va lätt att sluta, men så är inte fallet =( Att de dessutom är narkotikaklassade och att jag har haft en mindre beroende av alkohol samtidigt (tidigare) känns ju inte bättre. Innan drack jag lite varje dag och hade t.o.m sprit blandat med cola med mig till skolan under tiden på högstadiet, men alkoholberoendet har jag till stor del fått bukt på då jag bor på internat där det är förbjudet att dricka.
Vad ska jag göra??
EDIT
Jag länkade till fass angående medlen för info/Beavis
Idag tog jag steget och slängde exakt alla mediciner jag har samtidigt som jag störtbölade av både lättnad och för att det är svårt att släppa taget. Kommer säkert få världens abstinens men jag ska klara detta. Ni andra som är beroende av nån benso, hur har ni gjort?
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Rent spontant anser jag ju att det är skandal att dina läkare inte har koll på vad och hur mycket mediciner som de skrivit ut till dej. Speciellt som det är narkotikaklassade mediciner.
Nu när de behandlat dig för överdoser ett par gånger ar du cjansen att ta tag i det och erkänna för läkarna att du knarkar piller (ifall de inte ser det?) Tyvärr är många läkare pillertrillare och vägrar se. Men ta mod till dig och förklara för läkarna att du kickar på medicinerna och nog kanske borde testa andra varianter eller fasa ut helt. Vilket kan vara svårt om du är bipolär. Men som du skriver ska dessa mediciner bara ätas i perioder när du är på väg in mani eller eeppression för att stabilisera psyket.
Jag har aldrig varit beroende av benzo själv men det är ett helvete vad jag sett själv så det bästa är nog att söka hjälp om du vill bli ren, vilket jag tror att du vill innerst inne. Livet på plattan och björns trädgård är väll inte så lockande?
#1 Jag vet inte om du gjort det ännu men om du söker lite på "benzodiasepiner" eller "benzo" , "Tramadol,Tradolan" på sajten kommer du att få upp lite trådar ifrån personer som försöker sluta, kan vara bra för stöd och tips.
#2 #3 Tack! =) Jag slängde som sagt allt, men likförbannat rotade jag upp det bland soporna mitt i natten sen -.-' ska försöka trappa ner nu…
Det är ju så med beroenden, när abstinensen sätter in, kan man inte ha grejerna i närheten. Gör du om det så släng skiten längre bort eller förstör dem. Men prata med dina läkare om det och trappa ner till en lägre dos innan du lägger av helt. Lyckavtill och finn styrkan inom dig.
Bens, metadon och subutex
Ja, det är inte lätt att bli kvitt ett bensberoende, och alprazolam som är detsamma som Xanor tillhör den allra mest vanebildande medicinen.
Själv har jag gått på amfetamin i 10-15 år för att sedan gå över till heroin som jag använde i ca 6 år. Tack vare Basta höll jag mig drogfri under nästan tre år, mkt tack vare att jag fick rida så mkt jag ville samt att det alltid fanns en hund från "panget" att låna om man ville gå ut och gå i den fina naturen runt Basta. Dessutom fick jag med tiden ett ansvarsfullt arbete, men tyvärr trivdes jag ionte riktigt med det, och när jag sedan flyttade för att bo utanför Basta men med tanken att jobba kvar började det snabbt gå utför. Inte fäör att skylla ifrån mig, men det var min dåvarande kille som drog igång det hela, själv hade jag inte en tanke åt det hållet. Däremot drack jag mycket…
Efter ett halvår i värsta horsekarusellen någonsinc - vi tog för 2000 kr/dygnet - ni kan ju gissa var pengarna kom ifrån… Hade tur som inte fick hiv eller nåt, så destruktiv som jag var.
Sedan fick vi metadon. Jag ville egentligen inte ha det, men just då verkade det vara enda lösningen. Det gick bra i ett par år tills jag tvingades byta kontaktperson, värsta häxan, det slutade med att jag skrev ut mig själv efter fyra år. Och jag lovar er, en horseavtändning är INGENTING jämfört med en metadondito!!!
Nu har jag tur sftersom mina föräldrar har läkare i bekantskapskretsen, och jag fick 150 st Temgesic, 0,8 mg vilket motsvarar 15 8 mg subutex. Den styrkan på Temgesic finns f.ö. inte längre.
Tack vare att min bästa kompis (som aldrig har drogat) lånade ut 2000 kr och min kille sprang stan runt och jagade sub kom jag iväg till min mamma på lantstället. När suben var slut fick jag Temgesicen + 100 10 mg Stesolid, så den fysiska avtändningen gick ganska smärtfritt. Men det är värre med det psykiska! Jag blev deprimerad, fick panikångest, det enda som höll mig uppe var hundarna och mina (vuxna) barn. Samt mina föräldrar och vänner förstås.
Nu har det gått över två år sedan jag slutade med mettat och jag tar fortfarande Stesolid. I början vräkte jag i mig dem så fort jag hämtat ut receptet, men det resulterade bara i att min tolerans ökade och till slut kände jag inget av tabletterna. Dessutom tog 50 st slut på 10 dagar, och jag var tvungen att vänta en månad innan jag kunde be min läkare att skriva ut nya. Nu har jag lärt mig att ta max 1 -2 om dagen och det funkar bra. Tyvärr är jag även beroende av sub, men jag tar väldigt små mängder, kanske åtta åttor i månaden.
Nu har jag fått Tramadol mot min ryggvärk och jag har läst att de är idealiska att trappa ut suben på. Ett tag var jag inne på att söka sub legalt, men insåg att subutexprogrammet är precis lika jävligt som metadonprogrammet. Bens är totalförbjudet. Jag dricker inte längre annat än en cider någon gång, så stesen har ersatt alkoholen.
Förut tänkte jag hela tiden att jag måste bli kvitt mitt bensberoende, men nu tänker jag i ställett att det är mkt bättre att jag tar dem än dricker, eller gud förbjude, tar illegala droger. Har tagit både tjack och varor men ytterst sällan och jag känner inget sug. Det är aldrig jag som har tagit initiativet, utan det har blivit när min numera exkille har skaffat. Han har mettat kvar så det blir ju verkligen inte ofta, max fyra ggr/år.
Har fått ännu en läkare som skriver ut vad som helst för några hundralappar och har nu förutom stesen ett litet förråd av Xanor-ettor (gillar dem bättre än stavarna, tvåorna alltså) och Imovane. Så gott som jag sover behöver jag eg inte Inomvanen alls, men i nödfall kan man ju dryga ut kassan med dem eftersom metta- och subpatienter är vilda efter dem - de ger inte utslag på bens.
Jag kommer nog aldrig att sluta med mina bens. T.o.m. mamma, som var emot dem från början (fast hon själv tar en tvåa stes nån gång när hon inte kan sova) accepterar detta och tycker att det är okej, nu när jag aldrig är fluddrig längre.
Ni som går i metadon- eller subutextankar - VARNING!!!! Personalen föraktar oss "knarkare" och hur goda avsikter du än har från början är de ständigt lika misstänksamma. Och skulle du bli av med mettat ska du veta att dödligheten hos metadonister som tvångsutskrivs är större än hos obehandlade heroinister! En kille som haft metta i bortåt 20 år sköt skallen av sig i trapphuset till mottagningen. Synd att han inte sköt läkaren och sin vidriga kontaktperson först…
Hälsningar från en som trots allt lever ett bra liv idag.
Hej dansk-svensken Välkommen hit
En intressant livshistoria du berättar. Jag är glad att du kunnat sluta med dina illegala droger. För det är ett helvete i den svängen även om det säkert inte e skoj att få fram "illegal benzo"/legal benzo heller?
Vad jag förstått eller tror mig förstå av ditt inlägg har du inte avsikten och/eller orken att sluta med benzot också?.
Tråkigt för jag tror att om du skulle lyckas får du ett bättre liv, det är ju inget skoj att glida genom livet bedövad (tycker jag iaf)
Jag funderar på att om du vill bli av med användandet av illegala droger som du skriver att du fortfarande använder ibland, Är nog vägen att lägga ner sponken också för jag kan tänka mig att det är när du e packad som du inte kan säga nej när polarna/exet bjuder?
f.ö anser jag att Läkare som langar borde anmälas och bli av med legitimationen.
Man kan argumentera att de är livräddare när abstinensen och värken e överjävlig och man tror man ska dö. Men sanningen är ju bara att de förlänger ert lidande och sakta dödar er.
Kämpa på varje substans ni lägger ner är ett fall framåt.
Det som gör historien extra sorglig är att din uplevelse av att de som jobbar med sub och metadon föraktar dem de jobbar med. Sånt gör mig ledsen.
Men sen blev jag glad av att höra att du numera trivs med livet!
Tack för att du delade med dig!
pEr
Ja verkligen, om det är så, så har ju dessa sköterskor/läkare hamnat helt fel i vårdsvängen.