Tack för att du delar med dig!! Låter fint att du har börjat jobba med dig själv :)

kram

Tack!

Det känns som att alternativet till att inte jobba med mig själv är undergång både fysiskt, psykiskt och inte minst andligt.

Kommer just ifrån terapeuten, känns skönt att varit där samtidigt så blir jag genast osäker om det här kommer att ge något eller inte! Lite typiskt mig att inte ge saker en chans, kanske för att det blir hotfullt, och hur skall någon kunna hjälpa mig som vet allting bäst själv ;-)

Framförallt bör jag kanske själv förstå som jobbar med andra människor att sådana här processer tar tid. Gör det det för alla andra så bör det ju rimligtvis gälla mig också. Men har man hela tiden förhoppningar på snabba lösningar och "kämpar" efter minsta motståndets lag är det lättast att lura sig själv.

 Kram så länge

Hang in there! Fortsätt bara att gå till din terapeut. Där får du verktygen du behöver.

Vh LenaB

Det är nog det första och det viktigaste steget oavsett vilket beroende man har: Att inse att man har ett problem! Först när den insikten finns kan man gå vidare och arbeta med sig själv. Och det är verkligen ett arbete!

Lycka till D-72, det är verkligen starkt av dig att orka ta till dig insikten! Starkare av dig än av andra, kanske, eftersom ditt beroende väldigt handgripligt berör andra.

*styrkekramar till dig också!*

Vilket Mod. Det är ju då vi växer som människor. Du tar ju ansvar för dig själv nu i både tanke och handling när du tar hand om dig själv.

/G

Daniel, Tack för du delar med dig.

Jag tror att det ibland handlar om beroende av människor med. Man hänger sig fast vid någon och sen när den sliter sig loss då står man där och känner sig totalt övergiven, för man har varit så beroende av personen i fråga att man övergett allt annat runt om.

Jag tycker du är modig som delar med dig av detta. Mycket modigare än mig, som känner igen mig i det du skriver. Fast nu var jag nog liiiite modig som vågade ens säga det.

Fortsätt kämpa du är på rätt väg!

Tack för allt ert stöd! Fantastiskt vilken värme det tycks finnas här inne

Är tacksam för att jag fått ytterligare en dag/natt utan återfall, trots stor abstinens och all möjlighet att agera ut.

Kia, visst är jag beroende av människor vilket vi ju alla är (tror jag). Men i ett dysberoende blir det precis som du beskriver tvångsmässigt och man går helt och hållet upp i en annan människa. För mig kan jag se det som att det varit ett sätt att få bekräftelse, men också som smärtlindring.

Jag har hoppat in och ur förhållande i hela livet, ofta itron om att denna någon skall vara vägen till min lycka. Eller för att få leva ut sexuellet och i tron om att det skall finnas någon bättre runt hörnan. Ibland har jag nervärderat mig själv, att jag inte är tillräcklig för den andre personen och varit svartsjuk, kontrollerande och istället tagit död på den kärlek som jag så starkt sökt efter. Det har blivit mer intensiva känslor än intima känslor.

Tycker ni alla är modiga härinne, kämpa på!

Tack, Daniel

Hej Daniel!

Hoppas du inte tar illa upp, men jag har en undran. Ofta antas det ju att män blir sexberoende (för män tänker bara på sex) och kvinnor närhetsberoende (för kvinnor tycker inte om sex men vill bli omhändertagna). Detta är naturligtvis tillspetsat, men jag har stött på den tendensen i folks oreflekterade åsikter.

Om du vill och orkar berätta mer om vilka uppfattningar du stött på, från vård och andra håll, skulle det vara mycket intressant

Hej Gronstedt!

Tack för din fråga, tar inte alls illa upp, tvärtom.

Jag kan inte påstå att jag stött på olika uppfattningar i möten med vården eller med andra professioner som verkar inom området. Jag kanske bör tillkännage att jag själv jobbar med beroendeproblematik med andra. Något som börjar kännas både fel och ohållbart, trodde i mitt egna förnekande att jag hade koll på mitt beroende och att med "all" min kunskap så skulle jag fixa det här på egen hand.

I mötet med människor med den här problematiken, både i mitt arbete och isjälvhjälpsgrupper, har jag min egen uppfattning. Observera att den är just min egen och ingen annan.

Män tycks lägga mycket fokus på sitt sexuella utåtagerande och kvinnorna på vad du kallar behov av bekräftelse, närhet. Men jag har uppfattningen att när det gäller utåtagerandet så bottnar det både hos män och kvinnor i svårigheter att leva i sunda relationer med andra människor, inte bara i sexuella relationer utan i nästan alla sina relationer. Utåtagerandet kan skilja sig åt, men för mig tycks det ofta vara ganska så likt. Män tycks kanske mer söka i pornografi och kvinnor mer i fysisk kontakt.

Tittar man på det fysiologiskt, så har jag läst i Illustrerad Vetenskap att vi som män och kvinnor använder olika delar utav hjärnan vid upphetsning. Där kvinnans hjärna var aktiverad i de centra som har med trygghet att göra, medans manens rena lustcentra tycktes mer aktiverad. Men då gällde inte denna studie människor med beroende.

Måste kila nu, men återkommer med ytterligare inlägg då det finns ytterligare aspekter som jag funderar på i denna fråga.

Tack så länge o ha det gott därute!

Jag tycker detta är en intressant tråd då jag tror att just detta beroendet artar sig så att det nog inte är så stor skillnad på själva beroendet om man är kvinna eller man.

Skillnaden är nog ofta hur samhället ser på det. Man tror att män erövrar medan kvinnor gör ngt annat (inget jag behöver uttala här) Men jag tror inte alls det är så eller jag vet att det inte är så.

En kvinna kan ha exakt samma syn på sex och kärlek som en man.

Ja, kvinnan kanske söker närhet medan det yttrar sig på annat sätt hos mannen men problematiken är densamma. Och det är att man söker bekräftelse, ömhet och är rädd för att bli ensam. Rädd att inte accepteras. Då flyr man gärna in i andra människor och om det är i form av sex eller det är i form av kärleksberoende det skiftar.

Det som kvarstår är dock att man står där med skammen när skalet är avskalat och man vet inte hur man ska hantera något för man känner sig ensamast i världen. Det är då man söker kontakt och den kontakten är inte alltid sund.

Det är okej att vara ensam och det är okej att inte öppna datorn och chatta bort en hel kväll eller dag med relationer som man egentligen inte har någon nytta av alls. Relationer som bara förstör och som gör att man mår dåligt. Ändå fortsätter man för man kan inte sluta och en dag upptäcker man att det tar upp hela ens vakna tid.  

Mina tankar är röriga just nu så jag vet inte om Ni ens fattar vad jag skriver :)

Jag undrar om inte det här beroendet ligger i botten av eller kanske parallellt med alla de andra? Att det är beroendepersonlighetens oförmåga att hitta en fast punkt att applicera sitt eget livs hävstång på, som ger alla olika beroenden vi använder för att hänga upp våra liv på?

Jag har i alla fall ibland gjort allt det som D-72 skriver om. "Jag har hoppat in och ur förhållande i hela livet, ofta itron om att denna någon skall vara vägen till min lycka. Eller för att få leva ut sexuellet och i tron om att det skall finnas någon bättre runt hörnan. Ibland har jag nervärderat mig själv, att jag inte är tillräcklig för den andre personen och varit svartsjuk, kontrollerande och istället tagit död på den kärlek som jag så starkt sökt efter. Det har blivit mer intensiva känslor än intima känslor." Nu lever jag sedan 8 år i ett fast särboförhållande, där stormarna har lagt sig en del, men visst stämde mycket av det ovanstående in där också de första åren. Framför allt detta att hela tiden begära bekräftelse, omtanke, tröst, skydd - att the Significant Other skulle ta bort allt som gjorde ont och förvandlas till fulländad kärlek. Jag undrar fortfarande hur min speciella person kunde stå ut med mig under den tiden . Fast jag har utvecklats en hel del under de här åren, så jag har nog blivit lättare att leva med. Vill jag tro, i alla fall .

#11 kanske är det så som du säger att just detta beroende ligger parallellt med andra. Men även om man befinner sig i ett förhållande så kan just ett sådant beroende visa sig då man inte kan finna närhet hos den man lever med.

Inte för att den personen inte vill ge närhet för det handlar inte om henne/honom utan om att man själv söker något som inte finns. Något man kanske sökt i hela sitt liv. Något man kanske inte fått när man växte upp. Eller så har man fått så intensiv närhet att man blivit beroende och känner ett beroende till sina föräldrar och låter dem styra sitt liv fast man är uppe i en ålder som man borde vara självständig.

När man då inte finner den närheten med personen man lever med så letar man annat och det är då man direkt åker in i detta beroendet igen. Tror det har en förmåga att komma och gå detta beroendet och då gäller det att ha styr på det när det väl dyker upp och ha arbetat med sig själv att man duger och att man inte behöver vara två. Man klarar sig fast man är ensam och det är inget fel i att vara det. Lika rätt som att leva i ett förhållande.

Problemet är att man lätt skadar folk som finns runt en. Skador som kan bli ofantligt stora om man inte ser upp. Man blir ju även i ett sådant beroende expert på att ljuga för allt och alla och det är när man själv inser att lögnerna bara växer som man inser att man inte kan ha det sådär längre.

Att få bli medveten om ett sådant beroende är viktigt för att man ska kunna se männsikor som individer och inte som ett objekt som en eventuell partner.

Man kan vara väldigt ensam i ett förhållande med. För hur man än ser det så lever många beroendepersonligheter med varandra och ett medberoende skapas och då är det lätt att man till slut bara lever i en enda stor lögn utåt.

Hm, mycket intressant det här! Jag är ju kvinna men brukar få höra att jag är som en man i mitt sätt att vara, hur jag tänker o agerar. Jag har nästan bara manliga vänner och kommer bäst överrens med män när jag uppfattar dem i allmänhet som mycket rakare. Hursomhelst tycker jag inte om närhet! Föröker lära mig hantera kramiga människor och sådana som gärna vill lägga en hand på armen osv. Sådant tycker jag är jättejobbigt. Däremot är sex min grej, men inte ömt och fint som i filmer utan lite mer åt det "onormala" hållet. Dessutom kan jag tycka att sex, kärlek och attraktion är helt skilda saker ibland. Det här kan jag svamla om i oändlighet…

Jag är övertygad om att det mesta av skillnaderna mellan könen, som beskrivs av D-72 ovan, beror på samhällets påverkan. Kvinnor "ska" bara bejaka sex inom ett tryggt förhållande, män "ska" leva ut sin byxkärlek. Jag tror att båda könen har båda sorternas behov, men killar som vill ha närhet är mesiga och kvinnor som vill ha sex utan kärlek är slampor.

Jag håller med Cherridwen om att sex, kärlek och attraktion inte alls måste hänga ihop, utan kan njutas var för sig eller tillsammans, beroende på omständigheterna. Ibland är det helt OK att få sig ett nummer och glömma hela saken. Det viktiga är väl att man inte gör andra illa.

#12 Mycket bra skrivet Kia. Vi söker efter ngt utanför oss själva för vi tror att det är där det finns (bekräftelser). Kickar av alla slag för stunden som gör att vår signalsubstans i hjärnan ökar (dopaminet).

Jag var enormt arg på mina föräldrar som inte gav mig den uppfostran som jag ville ha. Vad hände? Jag ville ha ngt som inte fanns och då har jag en förväntning av vad som skulle ske. Jag blev förvirrad och sökte alla kickar jag kunde få så att jag slapp känna mina känslor. Omedvetet och en flykt ifrån mig själv.

Inte förrän vi har behovet att ta tag idet gör vi något åt det och det är individuellt.

 Till er som är sexberoende vill jag ge er rådet att gå i terapi innan ni hamnar i en svår härva. Ni måste inse att ni MÅSTE sluta att ljuga inför er själva och era anhöriga. 

Har själv blivit inblandad, då min man kom i kontakt med en kvinna som är sexberoende.Vilket har förstört en hel familj.Vi har nu kämpat i snart ett år. Är nog på väg att kunna reda ut detta.Men ett hjärta som har blivit så söndertrasat är det svårt  att laga.

Kommer nog att skriva en lång artikel om detta för att ni med beroende ska få en inblick i vad ni ställer till med.

Ta tag i era liv. Gå i terapi. Sitt inte famför datorn hela fritiden och chatta och leta efter "offer".

En som aldrig glömmer.

Marialotta, det måste ha varit hemskt (om jag tolkar dig rätt?) att din man drogs till en kvinna med sexberoende och därmed skadade sin familj. Men är det verkligen hennes fel? Var det inte han som valde?

Den sex- och kärleksberoende har förvisso ansvar för vad han/hon gör och för att inte såra sina egna nära, men vad hans/hennes tillfälliga partner gör, är inte hans/hennes fel.

Om jag skulle bedra min Significant Other skulle det ju bara vara mitt fel, inte dens jag bedrog med.

Gronstedt,

Till viss del är man väl alltid två, men som sex och kärleksberoende tror jag också att många gånger är det den som är sjuk som felet ligger hos.

För det är den personen som ljuger och manipulerar den andre.

Det är den personen som gör sina rutiner för att locka till sig den andre och är den andre då inte vaksam (och varför skulle han/hon vara det?) så glider man nog lätt med i spåret. Den som är sex oxh kärleksberoende är ju den som är den skicklige lögnaren för att få den kick man är ute efter.

Det är då det tillför så mycket skada för när man har ett sex och kärleksberoende så blandar man in andra människor i sitt beroende och det på fel sätt. Det är inte som när man äter och skadar sig själv utan i detta beroende går man fram som en ångvält för att komma åt det man vill ha och det innebär fler lögner för man ska kunna få det man vill ha.

Den som då faller offer för den sjuke är då så manipulerad vid detta tillfälle för som sex och kärleksberoende blir man oerhört duktig på att manipulera.

Och shit vad fel det är. Skamen är det som är det största problemet, skamen att man verkligen beteet sig på det viset att man lurats och ljugit så mycket för att komma åt något som sen ändå aldrig blir tillräckligt. För som i alla beroenden, söker man kickar som ska bli större och större. Känslan är obeskrivbar hur skamfyllt det är och hur rädd man blir för sig själv när man inser.  Men man kan om man vill bli frisk här med. Tänk ändå att beroenden är grejor man kan bli frisk från Eller leva i tillfrisknad, och det är inte alla sjukdomar man kan det med. Det tycker jag är tröstande ord på vägen. Man måste bara komma till insikt att det faktiskt är att man har ett problem och det är en befrielse i huvudet när man väl inser, men sen börjar kampen……..

SLAA (Ni hittar länken bland länkar) Är en fantastisk organisation där kan man möta andra och få hjälp och insikt.

Kia, jag köper inte det där. Antingen behåller man byxorna på och håller löftena till barn och blomma, oavsett frestelse - eller så gör man det inte. Om jag kryper i säng med fel person är det för att det just då verkade viktigare än att vara trogen. Det spelar ingen roll hur frestande det framställs. Det är mitt val, inte den andras.

Sedan är naturligtvis den manipulerande och förförande ansvarig för sina handlingar, inte tu tal om det, och ansvarig gentemot de personer vederbörande bedrar. Men mina val är mina och det är aldrig någon ursäkt att man var maipulerad. Att gå till sin make/maka och säga "Jag kunde inte hjälpa att jag satte på grannen, det var inte mitt fel, jag blev manipulerad" … tja, jag skulle inte köpa det från min partner, och jag skulle inte vänta mig att h*n skulle köpa det av mig.

Därmed absolut inte sagt att inte sex- och-kärleksberoende är ett problem som man måste ta itu med och att det inte är fel att försöka gå mellan barken och trädet. Men det är barkens fel om den faller.

Jag förstår vad du säger Gronstedt men samtidigt som sex och kärleksberoende så blir man oerhört skicklig på att manipulera och det finns liksom inget som kan stoppa ens framfart då. Vill inte en går man vidare till nästa.

Klart man inte ska skylla på."Jag blev manipulerad "men samtidigt är man kanske en aning mottaglig just då så passar en sex och kärleksberoende gärna på att använda sig av sin skicklighet på den som är mottaglig.

Det är klart att man är två så är det alltid och det är klart att den andre skulle också sagt nej detta är fel. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag tänker att den som manipulerar är en skicklig sådan.

Jag tror också att var och en är ansvarig för sina handlingar till viss del men ibland kan man inte se klart och kommer där då någon som lockar med något så faller man gärna dit trots att man aldrig tidigare hade ens tänkt tanken att man skulle göra något sådant.

Kanske slår jag på mig själv här men samtidigt vet jag att det skadar och sårar och det är en skam att man gör som man gör i dom lägena. 

För att komma till rätta måste man sluta ljuga för sig själv och för andra precis som i alla beroenden antar jag. 

Är du med på vad jag menar?

Visst är jag med, Kia! Jag är ju själv en beroendepersonlighet, jag vet allt om hur vi kan vara! Men du är för hård mot dig själv, jag tycker bara du behöver bära skulden för vad du gjort dina nära och för att du frestat en annan - men inte för vad den andra gjort sina.

Ska jag vara ärlig leker jag själv med elden en liten aning just nu, men jag håller mig i skinnet och gottar mig bara åt tanken på vad jag skulle kunna göra. Det ger lite extra krydda åt det jag har hemma, och det är inte fel. Men visst ser jag att det kan gå för långt också, så jag förstår rätt bra.

Jag håller faktiskt med Gronstedt. Ja, jag håller med Kia i beskrivningen av en manipulativ personlighet. Men lever man i ett förhållande så är man ju ute och cyklar redan om man tillåter sig att ens börja dras in i någon annans liv på det sättet. Sen är det självklart som du säger Kia att den manipulative bara går vidare till nästa!

För mig som är tillitsskadad är trohet-tillit A och O i mitt förhållande. Jag har levt ihop med en extremt manipulativ man länge och har tagit ganska stor skada av det, han fick mig att verkligen tro och inse hur värdelös, oviktig och onödig jag är och att alla andra kom före. Han fick mig även att inse att allt han gjorde avr befogat medan allt jag gjorde var dåligt och fult… han fick mig äve att tro coh tycka att det är normalt och naturligt att hångla med andra, att flirta över alla gränser, att tafsa och kyssas med andra man dansar med osv osv. Efter 10 år trodde jag att det var mig det var fel på som tyckte att man inte borde göra så… MEN problemet för mig var ju mitt! Det var ju mitt val att stanna eller gå (jag gick kort efter detta). Det var ett hopplöst val eftersom jag ju "inte fanns" längre men jag hade nog dött om jag hade stannat så dåligt mådde jag.

#22: Fy f*n! Evig tur att du orkade ta dig ur det! Men jag tror inte den karln kan skylla på att han var sex- eller kärleksberoende. Jag tror han var ett fä, helt enkelt . Och du förtjänar absolut inte att behöva ha sådan lort i ditt liv!

Nej :-) har var varken sex- eller kärlekberoende… men han är bekräftelseberoende den lille stackaren :-) Han finns förstås ständigt i mitt liv eftersom han "fadrade" mina två stora barn! Men nu har jag tuktat honom så att han visar mig stor respekt och det fungerar fint mellan oss (värre är det med sönerna grrrr).

Nja, jag är med på allt vad ni säger om beroendepersonligheten, det vet ni ju. Men som redan sagts: om någon väljer att vara otrogen mot sin partner så är det den personens ansvar. Inte den som frestat. Frestad kan alla bli. Men det är ett val man gör om man går från tanke till handling. Hur manipulerad man än tycker sig ha blivit av den som frestar kan man alltid låta bli att ta av sig byxorna. En tidigare bekant körde ofta med den ursäkten när hon var otrogen mot sin kille. "Åh, men han lade handen på mitt lår och då kunde jag helt enkelt inte stå emot… Bu hu hu stackars mig." Ta bort handen och gå därifrån om det är vad du vill. Vill du ha kvar handen och låta det gå längre, ja då får du stå för det valet och den viljan.

Leden om jag låter oresonlig, men är man otrogen kan man bannemig inte skylla på den andre. Att det däremot naturligtvis är fel och respektlöst att börja jaga någon som är upptagen, ja det är en annan sak.

Japp, i detta fall gillar jag oresonlig skarpt!! ;-)

Min terapeut säger: "Inget hor där du bor, på ditt kontor eller med din mor."

Hon säger även att man ska göra saker som man inte mår dåligt av, vilket ju är en komplicerad definitionsfråga… Efrtersom otrohet faktiskt är väldigt vanligt om man läser olika undersökningar så lär väl en del må bra av det antar jag. Det är oftst andra människor runtomkring som lägger sina moraliska värderingar i det hela. Andra människor har även en tendens att tro en massa saker särskillt då man som kvinna har många manliga vänner och man dessutom har roligt och är trevlig.

Sen till det där med manipulation. Alla människor måste väl ändå stå för sina egna handlingar? Man kan ju inte ansvara för allt och alla. Jag undrar i mitt stilla sinne hur man manipulerar av någon annan byxorna. Mig veterligen har det aldrig hänt mig. Och en karl som inte vill får väl inte upp den vad jag vet? Manipulation verkar vara en bortförklaring i sammanhanget.

Puttar

Att komma till insikt är ett stort steg i rätt riktning. Bra kämpat!
Håller tummarna och önskar lycka till!
Kan även rekomendera en bok som heter DEN TUSENDE GÅNGEN, skriven av Anna Lytsy och Ulrika Olson.

Mvh/Bunn

Hej

Om ni inte redan provat meditation så gör det!!!!! Jag garanterar att en timmes meditation där man håller alla tankar borta ger hjärnan andrum,  frid i själen och dämpar begäret. Jag vill inte påstå att det är lätt, men med övning tror jag att denna dagliga rutin skulle kunna hjälpa många.

Ge det en chans!

Hmm om medtaton fungerade hade nog det varit  statsreligion i staterna?

Jag tror det är svårt att stoppa sig och börja meditera när suget slår till. även om jag förstår att du menar att man skalll meditera regelbundet för att få kontroll över sina drifter/instinkter.

Tro mig! Det fungerar! Men det ligger förstås lite arbete bakom detta. Det är ingen walk in the park! Men när man kommit in i ett helt tanklöst tillstånd vill man aldrig komma ur det

Jag har inte så mycket erfarenhet av meditation mer än att min mor brukade meditera när jag bodde hemma hos henne. Har provat några gånger själv också men fastnade aldrig.

"Sexberoende" kan ju se lite olika ut men man måste nog vara väldigt medveten om vad man gör för att sätta sig att meditera när man känner bekräftelsebehovet pocka på?

Men det är säkert jättebra i kombination med terapi i någon form???  Men okej jag ska inte ifrågasätta något som kanske fungerat för dig?