Hur ser ditt tillfrisknande ut?
Vi vill med denna sida visa att det finns många som bryter missbrukets destruktiva tillvaro. Det handlar om enskilda individer som varit inne i ett missbruk som lämnar budskapet till oss att ”det går”, det handlar om familjer, anhöriga som lämnar budskapet till oss att ”det går”! Allas röster behövs! Din också! Vi vill höra din röst!
Varför är det här viktigt? William White svarar på en ”Fråga experten”-fråga om vad stigmatisering innebär i missbrukssammanhang och säger bl a ”Socialt stigma kopplat till beroende och tillfrisknande kommer sannolikt inte upphöra förrän en förtrupp av individer och familjer i tillfrisknande kliver fram på flera områden för att ge ett kollektivt ansikte och röst åt erfarenheter av missbruk och tillfrisknande”.
Välkommen att skriva din berättelse på: http://beroendeombudet.se/mit/
Hade ett missbruk under mina tonår. Började missbruka vid 16 års ålder. Åkte på behandling, tyvärr funkade inte det. bytte stad & missbruket fortsatte. har åkt in & ut på olika missbruksboenden under många år. Jag var 20 när jag kom på min första behandling. Jag har försökt med na/aa, men har aldrig känt den gemenskap som många andra gör. Jag blev jag gravid, la in mig på avgiftning från benzo & subutex. Min dotter föddes 9 månader senare & är idag 2 år. Det har varit nått återfall ett par gånger, men efter 2 utredningar från soc & regelbundna urinprov så är jag idag ren. Jag har hittat andra intressen & funnit kärlek i livet genom min underbara dotter & sambo som själv har haft ett missbruk. Vi är båda rena & stöttar varandra.
Jag tror trygghet & kärlek hjälper många från ett missbruk. Det kommer man en bra bit påväg med.
*Kärlek & lycka*
anledningen till mitt missbruk var en otrygg vardag & jätte dålig självkänsla. jag hade ingen förebild, inga vuxna fanns som kunde visa mig vägen. Hade jag inte fått min dotter, min älskade ängel hade jag antagligen heller inte varit ren idag. Hon fick mig att komma till insikt att det finns finare & mer kärleksfulla saker att göra med sitt liv..
*Kärlek & lycka*
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Intressant historia både på länken och ifrån Lia. Roligt att höra att det gått bra för dig och din sambo.
Det är ju ofta så att man behöver nå sin botten eller komma till ett vägskäl. För att kunna få den motivationen och styrkan att ta tag i sitt liv och ta sig ur missbruken. Man kan sitta på hur många behandlingshem som helst men utan att ha "Viljan" att bli frisk hjälper det sällan eller aldrig.
#3 Så sant Beavis, man kan genomgå hur många behandlingar och avgiftningar som helst, men finns inte den egna motivationen och viljan så är det kört.
Jag nådde min botten 324 gånger, men tog ändå inte tag i mina problem. Varför? Jo, det hade blivit en livsstil för mig och jag såg inte ens hur destruktivt jag levde. Alla andra såg, men inte jag.
liawilson Det du beskriver i inlägg #1 är en klar geografisk flykt. Jag har testat det många, många gånger. Men så småningom insåg jag att jag inte kunde fly från mitt missbruk, jag tog det med mig vid varenda flytt.
Men det var en lång väg att vandra innan jag insåg det. Herregud, det var väl inget fel på mig? Men, hu, vad mycket fel det var på alla andra. 