Sista..
bruna är rökt och sista vita är svald. Nu räcker det. Det har varit skit jobbigt att komma fram till och inse, och samtidigt veta att den jobbigaste resan ligger framför mig. Som sagt det räcker nu. 10 år av att må pyton och känna sig värdelös. Det värsta med att fastna tidigt är att man inte hunnit leva tillräckligt länge för att uppleva vad livet har att erbjuda, så man vet inte riktigt vad man har framför sig som nu kan vara så himla bra. Man måste börja bygga från grunden. Hur klarar andra sig? Hur kan dom leva i vardagen och få det att fungera? Det är nog mest det man är rädd för, att börja leva. Det är dags nu. Inte bara för mig. Många andra måste vakna upp och ta tag i sina liv. Det är alltid så många oskyldiga som drabbas och får lida. Det finns mycket underbart i livet att engagera sig i!
Vad bra att du har kommit till insikt om att det får vara nog nu. Då har du kommit över det första svåra steget.
Jag levde i missbruket långt längre än dina 10 år och jag har aldrig haft en normal tonårstid och de återstående 25 år var inte heller normala. Men jag visste inte om något annat liv än livet med missbruk. Så jag tycker att du är jättemodig som säger att nu får det vara stopp!
Jag ska inte säga att jag gick in för att bygga upp ett normalt liv, men i takt med drogfriheten fick jag andra värderingar och lärde mig att tycka om mig själv och andra. Det kom smygande lite i taget tills jag en dag upptäkte att jag trivdes med mig själv.
Eftersom jag levde så otroligt länge med mitt missbruk, all jakt, kriminalitet, rädslor och ett stort människoförakt osv så var det "verkliga" livet så mycket enklare.
Men jag har haft fördelen att ta del av gemenskapen i AA/NA och fått veta att jag inte är ensam.
Numera kan jag t.o.m. le åt allt elände jag har varit med om.
Jag ser fram emot den dagen då det "verkliga" är enklare =) Massa kloka och tänkvärda ord jag tackar för!
Det kommer jag lovar dig! Jag trodde inte jag skulle kunna få uppleva dagar av bara glädje över ingenting. Jag hörde så mycket prat om det i min första tid av nykterhet/drogfrihet och tyckte det var mycket trams jag hörde.
Hur i hela friden skulle mitt liv kunna bli "normalt" när man har tonvis av konsekvenser av drogandet i ryggsäcken?
Jag vet inte om jag har ett "normalt" liv idag, jag har upplevt alldeles för mycket för det. MEN, jag har ett liv som jag mår bra av och framför allt så har jag fått någon slags inre harmoni.
Så det kommer till dig också!
Jag tror också på att får man bara den där inre harmonin och att man kan känna att man lever med sinnesro så tror jag att man kan leva ett bra liv och kanske till och med kalla det ett "normalt" liv.
Vad är normalt egentligen? Det är bara vi själva som kan bestäma det och det som samhällets normer säger behöver inte vara det korrekta tycker jag. Det viktiga är att komma till insikt att man tar tag i det som tar över ens liv totalt och som gör att man inte mår bra. Det tycker jag att du verkar har kommit till insikt med ElinKee.
Ta det lugnt bara och ta en sak i taget så tror jag att du kommer en bra bit på vägen till det som även du kan kalla "normalt"….
Lycka till, resan är värt det.
åh vad jag önskar att det var jag som hade skrivigt det som ts skriver--nån dag kanske.
Önskar dig all lycka ts och att allt går väl för dig--bort från skiten låt den inte sluka dig det är så lätt hänt.
#5 Även du har startat en Tankeprocess och börjat få viljan. Nu gäller det bara att bryta cirkeln och agera på din vilja.
Du kan du med