Har du klarat dig sedan 2003, så har du fixat den här årstiden tidigare. Hur gjorde du då?

Våren och sommaren kan ofta vara en förädisk tid för en missbrukare och många återfall tas vid just denna tid.

När det här starka suget kommer så kan du fundera på vilka konsekvenser det ger dig om du tar dig ett återfall.

• Kan du stoppa vid ETT återfall, eller kommer du att köra på igen? Det vet du inte innan.
• Hur kommer du att må psykiskt efterår? Antagligen dåligt.
• Kommer du att förlora förtroenden du byggt upp under din rena tid? Säkert.
• Osv. Du vet säkert vilka konsekvenser ett återfall skulle ge dig. Är det värt det?

Tyvärr är nog inte en kontakt med psykiatrin någon lösning, för piller mot ett sug finns inte.

Mitt råd är i all enkelhet; Håll ut, det går över!

Åh jag önskar du slapp känna så!
Jag har inte direkt några råd men.. Jag hade varit ren ett par år och tog sedan ett ganska långt återfall som jag försöker ta mig ur just nu. Och det är verkligen inte värt det!
Allt förtroende och stolthet man lyckas bygga upp under den drogfria tiden blir liksom bara blaha blaha så fort man tar det där återfallet. Jag ångrar mig något så förskräckligt och jag önskar så att du inte hamnar i samma sits.

Jag vet (iaf från mig själv) att om jag "bestämt" mig för ett återfall finns inget som hindrar mig, och ofta lir det ju inte bara ett återfall utan följs av flera. Därför tycker jag det är ett bra tecken att du går in här o skriver och ber om råd o tips för det visar att du inte alls bestämt dig för återfall utan "bara" att du har ett starkt sug.

Jag säger som många säger till mig just nu, håll ut, det går över. Försök tänk på hur du gjort förut när suget kommit. Ofta (inte alltid) vet man vad man ska göra när suget sätter in, man ska bara verkligen -göra- det också.

Jag önskar så att jag hade något bättre råd. Jag vet bara hur mycket jag själv ångrar mitt återfall.
Det är verkligen inte värt det.

Först och främst håller jag med föregående talare.

Du kan inte se någon förändring i ditt liv som gör att suget är mer svårhanterligt?

Vad är skillnaden nu jämfört förut när du inte kände något sug eller åtmisntone mindre?

Om jag ska vara lite hård så brukar det vara så att man inte tar hand om sig själv ordentligt utan "slarvar" med sitt eget välbefinnande t.ex. vanligt förekommande är att jobba för mycket.

Det uppstår en obalans i livet vilket "suget" en öppning.

men detta är ju rena spekulationer men det kanske kan vara värt att tänka på?

Och min vanliga fråga: går du på möten eller har du drogfria kompisar?

pEr

#1 Har inte haft ett så enormt sug som jag har nu innan.

Har tagit det steget att lämna in allt jag haft hemma till apoteket i vart fall, allt utan alvedon och panodil typ.
Allt som kan sänka feber om det inte hjälper med varmt honungsvatten och citron.

Nä, psykiatrin är absolut inte någon bra lösning att vända sig till.
Inte ens när man förklarar vad man har för problem och berättar att man haft ett missbruk.
*ett som de till vissa delar sedan tidigare trots allt har i sina jornaler*

Försöker finna lösningar på problemet, och med all tänkbar läkarvetenskap som finns och då utan en massa jävla piller.

Jag kämpar på mitt sätt och tanken är la att ta kontakt med anonyma narkomaner, men har inte lyckats att ta steget än, det lilla telefonsamtalet som krävs känns lika svårt som att ringa och prata med FK och deras såkallat hjälpsamma förmedlare.

#2 Jag har bestämt mig för att kämpa emot suget, men ibland är det så starkt och påträngande att jag bara vill ge vika.
Tyvärr så har jag på tok för lätt än idag att få tag på skiten.
Visst har jag brytit mig loss från mina gamla polare och visst lever jag ett helt annat liv nu än då, men jag vet att det bara behövs ett samtal, ett samtal som jag vet kommer leda rakt ner i graven.

Har vissa små ljusglimtar framöver, bla att jag ska börja få upp rutiner för att återgå i arbete.
Ett idiellt arbete som översättare, från fack amerikanska till svenska.

Men även en massa skit så som förhör i sthlm ang min barndom och hur jag blev behandlad av myndigheterna.

Försöker i vart fall kämpa med både näbbar och klor men det är allt annat än lätt…
Försöker greppa halmstrån många gånger känns det som.

#3 Jag går inte på möten (men funderar på att ta det steget) och dem jag umgås mest med nu är inte helt rena, de har alkohol problem men inga drog problem.

I och med att det är alkohol så ser jag inte det som något problem i och med att jag som tur är aldrig gillat och eller direkt fastnat i det.

#6

Se upp, för här ringer det varningssignaler. Högt!!

Jag såg heller inget problem med alkoholen. Alkohol var inte min grej, men likväl blev jag även alkoholist.

Mottot blev; finns inte det ena så duger det med det andra.

Håller med Kerstin här!

Se upp med alkohol en farlig fälla. Vi byter ju gärna missbruk.

pEr

#6 och #7 Jag ser inte alkoholen som något problem, jag dricker inte och har aldrig gillat det.

Detta året har jag sagt till mig själv att försöka avstå från alkoholen helt och hållet och hit in tills i år har jag enbart delat på en flaska bubbelvatten (moserat vin) till maten med tjejen.

Det som är jobbigt är det andra suget, och idag när jag var ute på en liten promenad så kom jag på mig själv att studera rabbaterna för att se om det växte något som kan ge en tripp.
Många blommor är ju så kallat giftiga, men i små doser kan det ge en sju helvetes resa.

Råkar kunna lite om blommor och örter genom ett intresse för det så kallat ockulta.
Har råkat springa på olika brygder som det så fint kallas,
och förr prövade jag en hel del så kallat lagligt knark.

Alkoholen är det minsta problemet, det är som sagt det andra suget som gör mig galen.
*milt sagt*

börja träna nån sport du gillar och fundera på att skaffa dig en hobby….Är säkert enklare sagt än gjort :) , men kom inte på nåt bättre

Kämpa på! sysselsätt dig med annat, bli inte sysslolös. För mig hjälper det att göra nått fysiskt-

Hej missanpassad!

Oj oj oj, va kämpigt! Jag vet inte om det hjälper men jag tror att ditt sug beror på något som du glömt att bearbeta. Många av oss som missbrukat började ju utav en anledning. För min del var det en kombination av jag inte kunde hantera mina känslor och att jag såg mig själv som "annorlunda"=mindre värd… Jag har också missbrukat allt och lite till, alkohol också, men kunde många gånger vara "ren" i perioder. Tills jag mådde för dåligt igen eller "suget" blev för starkt. Jag kunde inte ens förstå varför människor ville leva helt utan droger då de en gång fått känna effekten.

Men idag sedan flera år lever jag helt drogfritt och nyktert och jag drabbas aldrig av sug. Jag lever och vaknar lycklig eller i alla fall tillfreds varje morgon, trots stor ansvarspress, tre barn och sjuk pappa + heltidsstudier.

Jag tror att du är rätt ute när du tänker på 12-stegsgrupper, jag har gått den vägen trots att jag först slutade själv och hanterade det bra. För mig har 12-steg inte handlat om att sluta utan att börja leva och klara av livets skiftningar utan sug eller känslan av att jag försakar något.

Jag går i en gemenskap som kallas DAA, de är en mindre känd gemenskap som skapades här i Sverige för drygt 18 år sedan men som redan spridit sig till England, Norge och USA bl.a. Na är också bra men i ditt fall där du faktiskt behöver hjälp nu helst igår rekommenderar jag DAA. De förespråkar att snabbt ta itu med de steg som ingår i 12-stegsprogrammet tillsammans med en sponsor. Jag har inte riktigt fattat det där med personliga meddelanden men du skulle gärna få ringa mig om jag på något säkert sätt kunde ge dig mitt nummer.

I vilket fall önskar jag dig mod, positiva tankar, kraft och så skickar jag med lite kärleksfulla vibbar och hoppas att du får rätsida på din situation hur du nu än gör.

MVH Sankor