Styrkekramar till dig. <3

Vet inte hur det är då jag inte har någon nära anhörig som är beroende av något.

Tack för kramarna, det behövs i massor! Önskar att det fanns mer för anhöriga här där jag bor, sökte med ljus o lykta efter andra föräldrar men ingen ville ens erkänna att deras barn hade drogproblem fast jag visste att dom suttit i min sons lägenhet o använt droger ihop med honom! Nu har jag gett upp o försöker bara hitta mig själv igen nu när jag inte behöver "passa" på min son, har lagt det ansvaret på eftervården där han bor ( fast måste erkänna att jag inte kan släppa det helt)! Känner bara sån saknad att inte kunna ha honom nära mig, samtidigt vet jag att jag likväl kunnat mist honom under dom "aktiva" åren han höll på med droger! Enkelt allt hade varit utan droger o alkohol, drömma kan man!! Oj va jag gnäller, det är inte meningen! Är i vanliga fall en väldigt glad o sprallig tjej som älskar mina barn i livet! Folk runt omkring mig vill inte höra dåliga nyheter o tankar utan allt ska va "bra" när man får frågan - hur är det! Någon som känner igen sig? Så skönt att bara skriva CAD man tycker o tänker!!

Du är en BRA mamma som inte blundar för problemet..

Jag har en dotter som härjat runt dock aldrig andvänt droger eller ens alkohol. Men rymt hemmifrån skolkat osv.

Att vara orolig för sitt barn är tuft.

Jag har en kompis som har börjat med droger efter en livs kris.

100000 STYRKE KRAMAR..

#2 Bra att du är engagerad och bryr dig om vad som händer din son. Det är ju egentligen bara det du kan göra samt ställa upp om han behöver prata eller hjälp (inget brotts eller drogrelaterat). Troligen har du inte gjort något fel men ni kanske bor på ett ställe utan aktiviteter för unga eller så hamnade han bara i fel umgänge som du säger så vet du ju att han knarkade ihop med sina kompisar, Deras föräldrar lever med skygglappar. Bra att du inte gör det.

Det finns lite olika grupper för anhöriga till beroende du kan vända dig till om du vill kunna prata med andra med erfarenhet. Länkar finns i galleriet.

Lycka till

Tack för kramarna o omtanken! Har sökt mig runt lite överallt men inte hittat rätt! Känns inte som jag har samma problem som fruar till beroende som jag oftast stött på, jag tror det är lite andra känslor man känner för sina barn! Hur slänger man ut ett barn på gatan för att man tröttnat på hans beteende, medans jag lätt skulle kasta ut min man om han uppträdde på samma vis! Har varit på na möten tillsammans med min son och blir så härligt bemött av andra beroende på mötena men där kan jag ju inte prata av mig bara lyssna o förundras över att det finns så många människor som kämpar mot droger o alkohol o känna vilken otrolig styrka i värme dom får av varandra. Men jag får försöka leva här o nu o inte fundera så mycket på framtiden, svårt men nödvändigt för att inte själv gå under! Kram

Föräldraföreningen mot narkotika kanske? på namnet låter det som något för dig i alla fall.

Jag hajade till lite när jag läste början på ditt inlägg det skulle lika gärna kunna ha varit jag som skrev ett sånt inlägg… Jag känner igen det mesta av det du skriver och kan mycket väl förstå hur du har det… Nu vet jag ju förståss inte alls vart du bor? men nu vet du att, här finns det i alla fall en till mamma, till en son som kämpar och är i en liknande situation.

Där ser ni. kanske kan ni stödja varandra?  Det är alltid lättare om man har någon i liknande situation att prata och disskutera med.

Tack för att ni finns! Kan du inte berätta lite om hur er "resa" sett ut, skulle vara intressant att få höra hur andra fungerar med en beroende i familjen och hur man kan leva vidare och lita på sin son och framför allt hur hjälper man sig själv! "ensam är inte stark" Kram

Ja inte är det så lätt alla gånger att få till det, önskar många gånger att det fans mer att göra?…tänker vad är bäst att göra?… Många tankar och funderingar om allt..hur det varit? o varför det blivit så?  hur det är? o hur kommer det att bli? Funderat ibland om det varit bättre att göra på något annat sätt???

Har aldrig haft kontakt med någon förening eller varit på sådana där "möten" na eller aa, o allt vad dom heter? är inte insatt i hur det är med sånt,vet inte vad som finns och hur det går till? Även om jag känt mej ganska ensam o saknat hjälp o stöd, så är jag lite tveksam till vad dom skulle ha kunnat hjälpa mej med? Pratad mycket i början med en väninna som gått igenom sånt.

Nu har det gått så många år så jag har vant mej vid det,hur svårt det än är måste man acceptera situationen, Man måste hitta ett sätt att hantera det på för att klara av att orka leva med det,annars går man under.

Min dörr har alltid varit och är öppen o jag ställer upp o hjälper på alla sätt jag kan och har möjlighet till, lyssnar på min egen känsla och går efter det som jag tycker käns rätt.

Jag försöker lyfta fram o se det som är bra och göra det det bästa av det som är,  göra vad jag kan för att det ska bli så bra som möjligt och glädjas åt det jag.

Vad stark du är! Kämpa på! Frågar som ovanstående var du bor?

Vi är ju några som har lite koll på var det kan finnas hjälp:)Fortsätt vara stark!

Tack men jag känner mig inte så stark alla gånger. Jag bor i Växjö. Ibland känns det som man låter bli att tänka o känna men har märkt att man missar allt det fina o roliga i livet på det sättet o det är inte precis det jag vill! Är så glad att min son är drogfri och vill gärna glädjas åt det men det finns ändå en tanke på ett återfall! Funderar på om jag alltid kommer att känna så?!

Ett återfall kan ju hända även den bästa och om det händer så är det bra att man har en plan på så vis kan du känna dig mer trygg om det skulle hända och kan släppa tankarna på: vad gör vi/jag då.

Tänker på det hem han var på under behandling, fanns det någon där du kunde få prata med? Kan du vända dig dit om du undrar eller behöver hjälp? En bra person som är insatt kan kännas tryggt att ringa till om något händer.

Och tycker det är viktigt att du kan prata med någon och inte bara få lyssna!

Våga glädjas åt att han är drogfri nu, du kan inte acceptera något annat än att han håller sig ren, det kan vara bra för honom att veta.

Bara lite tankar från en som försöker hålla sig ren,kämpa på!

Mamma67… Du är absolut världens bästa mamma för din son!

Du har funnits där och hjälpt honom i vått och torrt, och han kommer vara dig evigt tackam även om han kanske har svårt att visa det. Det handlar inte om din uppfostran till honom tror jag, att han valt droger. Kan finnas många orsaker kring det. Att man bara vill testa och sedan sitter man där. Att man mår bra av att ta dom, grupptryck, verka "häftig" inför kompisar osv.

Du får inte klandra dig själv för hans val i livet. Dom gör man själv och får försöka lära sig av dom tillslut.

Som du skrev är han drogfri nu, och jag förstår hur glad du är över det, samtidigt som det alltid kommer gnaga i huvudet på dig om återfall. Tror det inget man riktigt kan komma ifrån helt. Du får se framåt, på det positiva, att han har hjälp nu och klarar sig. Och du finns forffarande för honom även om det är på avstånd.

Du är en bra mamma som bryr dig om ditt barn. Vad skönt att han fått behandling och blivit drogfri, måste vara en lättnad! Har själv inte barn, men förstår måste vara tufft men känn ingen skuld, är inte ditt fel absolut inte! Fortsätt stötta även om ni inte bor nära är lätt hålla kontakt med telefon och dator visa hur glad och stolt du är över ditt duktiga barn som klarat att ta sig genom detta ge mycket beröm! Lycka till ha det så bra och en varm kram till er!

Tack för alla fina ord, dom värmer! Jag har precis varit och hälsat på min son och det var helt underbart! Tänk att kunna sitta och prata och skratta tillsammans över en god middag han lagat, det är helt underbart! Jag följde med honom på ett NA- möte och där blev jag varmt välkommen och fick sitta med och lyssna till allas delningar, när min son sedan pratar tackar han mig för att jag inte gav upp och att jag stöttat honom hela vägen! - tack mamma, för att du gett mig livet tillbaka säger han och gråter! Det var ett bevis på att jag gjort rätt! Jag tror på honom och glädjer mig nu och tar han ett återfall så får det bli ett senare problem för just nu är jag så lycklig och vill leva i det ruset så länge det varar (hoppas för evigt!!) känslan är underbar!! Kram alla och ta väl vara på er

Nu har jag inte läst igenom alla svar du har fått. Men jag tror inte att du hade kunnat gjort något annorlunda och jag är övertygad om att du är en bra mamma.

Ibland så spelar det ingen roll att man har haft en bra uppväxt, för ibland så spelar "beroendedjävulen" rysk roulett med våra liv.

Jag är själv uppvuxen i ett s.k. bättre hem, men jag fångades direkt i ett missbruk. Ett missbruk och beroende, som har tagit större delen av mitt liv.

Det var inte mina föräldrars fel eller något fel på min uppväxt. Men jag blev beroende direkt, jag hade ingen s.k. smekmånad innan jag fastnade i ett missbruk/beroende. Jag blev hjälplöst fast på nolltid.

Ja, det är fruktansvärt att vissa av oss fastnar och förstör en stor del av livet, plus alla andra vi skadar.

Om du visste vad jag har skadat mina anhöriga, men de gav upp! Tänk vad skönt att ha dig som mamma, en mamma som inte ger upp!

Numera är jag drogfri och nykter, men det har varit ett otroligt kämpande med många återfall.

Mina barn har periodvis farit mycket illa. Tror du att jag såg det? Nej, missbruket var så "inrotat" i mitt liv och jag visste (förstog) inte att det fanns ett annat liv.

Nu vet jag, men det tog oerhört lång tid och mina barn har minst sagt fått en annorlunda uppväxt. Men det finns en sak jag har gett dem - förståelse för andra människor och att man absolut inte väljer att bli beroende. Det finns alltid en människa bakom missbruket.

Som du säger; ensam är inte stark!

Läs gärna mer på http://www.narconon-eslov.com/index.php?option=com_content&view=article&id=15&Itemid=26&lang=sv

Hjälp att skratta och gråta. Att dela dina frågor och din rädsla osv kan du få genom; http://www.narconon-eslov.com/index.php?option=com_content&view=article&id=15&Itemid=26&lang=sv

Lycka till och ta gärna oss till hjälp!